Ångest...

Vet inte hur jag skall komma igenom tisdagen...

Begravningar är aldrig kul. Men den här... Kan inte ens sätta ord på mina känslor som inte låter som klyschor.

Har ett samvete som är nattsvart för hur dåligt jag fungerar hemma dessutom. Orkar inte med sonen så Henrik får ta en väldigt stor bit.


Fan, om det ändå vore onsdag...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0