Trasig...

"Jag trodde att du var mer förberedd"
"Men du måste ju ha vetat vad som skulle hända"
"Det kändes väl skönt att ha pratat färdigt"

Många är kommentarerna om min mammas död.
Dom flesta är väldigt noga med att inte såra. Andra inte så noga. Är inte speciellt lättsårad heller.
Men jag kan säga att det trasiga hålet i själen är större än jag trodde från början. Det var inte bara att låtsas som ingenting och låta vardagen ta över. Vardagen fungerar inte speciellt bra och det gör inte jag heller. Jag fasar för den 6 nov. Förstår inte hur jag skall komma igenom den dagen.
Många har ringt mej när dom hört vad som hänt, andra har ringt när dom läst dödsannonsen. Jag uppskattar det verkligen. Vänner har poppat upp där jag inte har förväntat mej. Det värmer hjärtat.

Vissa dagar går rätt bra. Andra går inte alls.

Jag antar att jag får ta en dag åt gången...

Eller i allafall ett steg åt gången.

Vill inte...

Orkar inte...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0