Sannas lilla blå!

I dag ringde dom från skolan och berättade att Hjalmar hade fått ett knytnävsslag på näsan så det sprutat blod.

Lillekillen ...

Det var två kända bråkmakare som hade gett sig på honom för att han tittat på dom. Bråkmakarna som så tufft gav sig på en ensam 6-åring är 9 år ...

Vad trött jag blir. Om han hade hamnat i slagsmål så är det en sak. Men som det var nu så har han tyst och passivt tittat på dom när dom snodde en pinne från hans kompis och sedan blivit nerslagen.
Hjalmars fröken har ringt två gånger och varit rätt så förfärad.

Hjalmar visste inte ens vilken av killarna som slagit honom. Av det enkla skälet att han blundade av ren rädsla när dom kom nära.

När jag ringde en annan mamma som har barn i skolan för att få reda på vad grabbarna som bråkat hette i efternamn, så kom en sak till fram. Hennes son hade gått in i skolan och fick då en låda kastad på sig. Det var samma kille som slagit Hjalmar. Han försvarade sig med att han trodde att det var Hjalmar som kom in.

Kul ...

Så i kväll så har Henrik roat sig med att ringa den andre killens pappa. Jag hoppas så innerligt att det inte blir en fortsättning på det här. Grabbens pappa hade inte ens hört något om bråket från skolan. Killens föräldrar är skilda så informationen har antagligen gått åt andra hållet.

Jag avskyr våld av alla sorter! Jag förstår mej inte på folk som slåss. Jag skulle aldrig någonsin kasta mej in i ett slagsmål eller över huvudtaget ens titta på våld. När man sett intervjuer utav proffsboxare så har man ju snabbt insett att det inte är tuffhet att gå upp i en ring. Det är ren dumhet.

Så nu ligger det en liten 6-åring på övervåningen och sover. En liten kille som är rädd för att gå till skolan. En liten grabb som fått stryk första terminen i förskolan för att han råkade finnas där.

Nog för att han är busig. Men han är inte elak eller dum mot andra. Han är aktiv och kreativ. Ingen slagskämpe.

Tänk om man hade kunnat vara med jämt. Tänk om man hade kunnat förutse sådana här saker. Hela mitt innersta gör revolt mot mot meningslöst våld.

Dessutom så gör det så ont långt inne i hjärtat ... Min bebis ... Min lille pojke ...
*Går upp och lägger på täcket. Stryker honom över kinden och lyssnar i mörkret på andetagen. Lillekillen ... Älskar dig!*


Ha det!