Hemma igen.

Jag glömde kameran så det blev inga kort.
Men nu så halkar han fram fort på skridskorna. Eller man kan säga att han springer med skridskorna. Ibland så åker han lite kort.

Även jag provade på allvar den här gången. Först så fick jag ett par vita skridskor... Ni vet sådana där med taggar fram. Jag fick tillbaka känslan från jag var liten direkt. Fötterna värkte efter 5 minuter och det går ju inte att åka på dom. Jag gick iväg och bytte till Hockeyrör och då går det bättre. Långt ifrån bra, men jag tar mej ju framåt i allafall.

På vägen hem så lyckades vi bli påkörda, bakifrån. Tack och lov så hade vi dragkroken på. Eller tack och lov... Henrik har satt på den bara för att bilen inte blir skadad på samma sätt med dragkroken på. Tjejen som körde på oss hade inte mycket att säga till sitt försvar, och försökte inte heller. Men hon hade ett snyggt avtryck av vår dragkrok i sin skylt fram.

När vi står där och kollar bilen så åker det förbi andra bilar och tittar naturligtvis. Sedan så smällde dom...
4 bilar i en tjusig seriekrock. Så tjejen som smällde in i oss borde vara stolt! På 3 minuter så smällde 6 bilar.

Sedan så blev det McDonalds.
Hjalmar hade vid det laget svår matbrist och såg ut som ett åskmoln. Han hade fått en korv och en dricka vid skridskobanan men med den aktiviteten så hade han bränt upp den ganska snart.

Men ett Happy Meal senare så bryter solen fram igen och leendena kommer tillbaka.

Ha det! 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0