Acka! Töm tåde
Det var en av dom första meningar Hjalmar sa.
Akta! Det är ström i tråden.
Nu tycker han inte att det är så farligt när han får en stöt.
Han ler glatt och säger lite triumferande att :
-Nu så blev motorn uppladdad! (Motorn är den grejen i magen som gör att han kan springa. Man sätter på den med en knapp på höften)
Jag lyckades med en fantastisk sak i morse.
Jag skulle flytta flexinätet. När jag skulle trycka ner stolpen så tog jag ett rejält tag i en rad med galvade grindar. Jag har nog aldrig jordat så bra. Stöten jag fick gick inte av för hackor. Jag vrålade till och hoppade runt i indiandans och bet mej i tungan för att inte rabbla upp alla svordomar som jag kan och några till.
Hjalmar gav mej ett uppskattande leende. Sedan så tittande han lite fundersamt på mej och frågade.
-Mamma, har du någon motor? Om du hade haft det, så hade du kunnat springa jättefort nu!
Tyvärr så har jag ingen motor ...
Jag får fortsätta att gå.
skrattar Åh, stackare! Men det var roligt berättat. Du får skaffa en motor helt enkelt.
Hrmpf!
Jo, den lille tyckte också att det var riktigt roligt.
Men det är väl dags att skaffa en motor helt enkelt.
Ha det!
