Sannas lilla blå!

Hjalmar växer så man ser det just nu. Han ändrar hela kroppen och blir så smal. Inte ett uns fett på den kroppen, just nu.
Han vill så gärna bli stor och är samtidigt helt skräckslagen inför det. Antar att det är så att bli 6 år.

Igår kväll när vi stod och borstade tänderna:

-Mamma, när får jag köttänderna?
Jag fnissar litegrann och säger -Det får du när du tappat mjölktänderna. Men dom kallas för permanenttänder, eller vuxentänder.
-Blir jag vuxen när jag har fått dom?????    *Stora ögon, lite förhoppning och mycket rädsla*
-Nej din tok, det är först när du har alla tänder som du skall få som du är vuxen (Det känns relativt säkert att säga så. Henrik fick sina visdomständer för två år sedan)
-Jaha, skall du tappa dina tänder nu då?
-Neeej, sa jag. Jag hade tänkt att ha dom här i många år till.
-Men får du inga fler nu då?
-Nej, nu är det färdigt.
-Äh, vad synd. Jag trodde att du också kunde få stora fina tänder.

Ja, det hade sett ut. 6-åringarnas tänder är ju jättestora när dom kommer. Tänk om man hade fått sådana i proportion nu...


Ha det!