Sannas lilla blå!

Hjalmar kom hem idag. Det är inte klokt vad man saknar den lille när han är borta. Han har haft det jätteskoj och har lekt hur mycket som helst med sina kusiner.
Så nu när han kom hem så stod livet still... Det blev akut tråkigt och han klättrade bokstavligen på väggarna.

Henrik är vrålförkyld. Så han är inte mycket till sällskap för en sällskapssjuk liten pilt.
Jag har ställt in dagis imorgon, mot bättre vetande. Men jag känner att jag inte orkar vara uppe tills 9:30 och lämna honom och jag kan knappt tänka mej att Henrik går upp för att köra dit honom.

Så jag får sätta klockan på 11 och då vackla upp och lägga mej på soffan nere i vardagsrummet i stället, så grabben får ett sovande sällskap, men ändå ett sällskap.

Jag känner mej kraftigt ambivalent angående skidåkning i veckan som kommer. Funderar på om Espenäs kanske är ett alternativ... Eller skall jag storsatsa på himlabacken?

Jag tror att jag kommer vara helt kass efter dom här nätterna nästan hela veckan. På fredag så skall vi urnsätta mamma på landet.

Hemma så har vi just nu 2 dm snö... Hoppas att jag kan komma hem i morgon bitti...


Ha det!