Det e inte lätt att va ödmjuk ...

Den sången hade lätt passat på Hjalmar här hemma.
Första flugan kom in och han lyckades slå ihjäl den på första försöket. Han blir inte bara glad utan det bekräftar ju hans vetskap om att han är bäst - på allt.
Han går runt i köket och gör segertecken och dansar utav segerglädje. Att han sedan hävdar att han inte kan skära sin mat är en helt annan sak.
Med en 5-årings hela vishet så förklarar han att vi har fel i det mesta och han har rätt. Tvingar vi honom att göra något som han inte vill eller hindrar honom från att göra det han vill, så blir han en blöt gråtande, skrikande fläck. DU E DUM! Ekar över nejden.
När Christoffer var snabbare än han på dagis så så kom han hem och visade på undersidan av skorna vad som var fel. För naturligtvis så var det ju skornas fel. Han kan ju inte vara långsammare.
Mellan allt det här underbara självförtroendet och tuffheten, så kommer en liten kille krypandes upp i knät. Kramar och pussar delas ut och ju mer gos desto bättre.

Precis just nu så kom han och sa förklarande:
-Mamma, jag sa "håll käften" till hundarna. Det betyder håll tyst, förstår du.


Ge mej styrka ...



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0