Sannas lilla blå!

Jag fick ihop allting!
Grodyngelna fick ny bostad.
Hundarna blev fixade.
Simskolan var vi på. Hjalmar var sååå duktig. Han tog ett nytt märke och fick äntligen beröm. Han är ju faktiskt den enda som inte kan simma nu. Men är man så enveten som han är så kan saker gå snett ibland. Jag upptäckte för tre veckor sedan att han inte kunde armrörelserna ... Visst är det jättedåligt av mig att inte ha gått igenom det med honom. Men han är i en sådan tjurig period att han har vägrat att öva eller visa mig. Men jag måste ju säga att det är ännu kassare utav simskolan som inte har gjort något utan att skälla på honom när han gjort fel. Han har haft ovansidan handen utåt med spretade fingrar och gjort en grävande rörelse istället för riktiga tag. Simskolefröken har inte förstått sig på honom och att man måste tränga sig på honom för att han skall lyssna i en sådan stökig miljö.
Det blev ju en revoltion när armtagen blev riktiga. Men nu har han tränat in ett felaktigt simsätt och måste börja om från början. *Suck*
Jag tror att jag skall ta det själv med honom. Det har inte gått innan för det är en för personlig relation mellan oss och han har lite presige som han inte vill tappa. Men nu gör vi det ändå.
Det måste bara bli lite varmare i sjön först.

Sedan så var vi på jobbet och han satt stilla och tyst som en mus. Först så tittade han på Fem myror är fler än fyra elefanter och sedan så spelade han lite. Jätteduktig.

Sedan var det hem och iväg på symöte. Det är jättetrevligt och man får alltid så god fika.

Henrik hade engagerat en granne och hans grävmaskin. Dom hade grävt upp halva åkern nere vid bäcken och lyckats att få ordning på dräneringen som var kass. Den låg nästan på 2 meters djup. Undrar hur vår föregångere tänkte när han la den på det djupet?

Ha det!