Sannas lilla blå!

I går var jag på första inledande föräldramötet i Hjalmars skola. Lokalerna är jättefina och lärarinnan jättetrevlig. Hon verkar så där lugn och stabil som man verkligen behöver vara med 10 små vilddjur.
Det var ju ingen bra uppslutning utav föräldrar precis, men jag gissar på att dom flesta har säkert redan haft något barn gående i den skolan eller kanske gått där själva.

Det är nu jag inser att vi håller på att släppa dagisvärlden och närmar oss med stormsteg skolvärlden. Att den lille killen som sover så gott på morgonen i sin tigerpyjamas kommer att växa upp. 

Det är nu som förbannelserna börjar hagla inom mej. Varför skulle höften bli så kass?  Varför kunde vi inte fått två barn till, eller åtminstone ett barn till?

Jag inser det dumma i att ställa mej dom frågorna. Men det ligger och skaver.

Hur gick det till?
Han är ju så liten ännu.
Skall min lille åka skolbuss till hösten, han kommer ju fortfarande bara vara 5 år då ju ...

*Leta, leta*
*Ha, där är dom ju! Krumelurpillerna*

Allt löst!



Ha det!