Sannas lilla blå!

Det här vädret kan vara ...
Avskyr regn och blåst. Strömmen hade gått här i natt och det blåser så det känns som att huset skall tumla iväg. I det här vädret skickar jag iväg min son till skolan. Dom skall till skogen på utflykt. Jag hoppas innerligen att dom inte gör det ...
Dom kan ju få träd över sig.



För första gången idag så stod han och väntade på skolbussen själv. Jag stod inne i köksfönstret och var så stolt över min lille kille. Han vill vara så stor och ser så pytteliten ut där han står.

Jag var på utvecklingssamtal i torsdags. Han fick beröm! Den sista veckan har du varit sååå duktig Hjalmar. Du har lyssnat så bra och varit så uppmärksam!
Det känns så skönt. Den lille vildbasen som har så många myror i benen, har suttit som ett ljus och gjort allt han ska.

Lille killen min.
Det kanske blir så som han hett eftertraktar, fritids. Han vill så gärna stanna kvar och leka efter skolan. Eller ännu mer, spela spel. Han vill spela alla spel i världen just nu och allra helst med vuxna. Det blir för stökigt med andra barn och han är orolig för att han inte skall fatta snabbt nog. Så han tar ett spel och går i väg och frågar alla vuxna som finns om dom vill spela med honom. Oftast så gör dom det och han blir så glad.
Jag spelar en del med honom här hemma. Det fungerar bra och spel som man spelat några gånger behärskar han fint.
Måste bara hitta spel som är lätt och som jag tycker är ok. Tråkiga spel och krångliga spel kan vara.
Finns i sjön är bra. Jag har köpt Yatsie (Stavas det så?) till honom, som han skall få i paketkalendern. Fia borde fungera nu. Memory har fungerat länge. Han vinner alltid! Jag satsar en del på pedagogiska datorspel just nu också. Han lär sig så mycket av dom och dom har inte det minsta emot att tjata igenom samma saker 100 gånger.

På jobbet så har cheferna varit inne. Både våra chefer och chefens chef och en kille från HR.
De flesta är fortfarande kvar i chocktillståndet. Men det börjar släppa nu.
I fall företaget bara hade sagt att du får ett jobb efter det här så hade jag hjälpt till att skicka ner hela klabbet till Indien. Men om jag inte har ett jobb när det är klart så går det ju åt skogen. Det finns ju inga som kan stanna kvar och hjälpa till då! Om företaget då tappar sina kunder så är det ju inget företag längre.
Jag fattar inte hur dom tänker ...
Jag hade viljat läsa igenom utredningen och fått reda på hur allt ligger till. Hur dom har tänkt och hur dom tror att det skall bli. Det är värdelöst att bara sitta och få ett beslut i knät. Ett beslut som rör mej och mina arbetskamrater djupt, ända in i privatlivet.

Henrik och jag har börjat planera om här hemma. Vi kommer att gå ner i tackantal och kommer på sikt att gå över till ekologiskt. Vi måste ändra grässorter och ha en annan planering innan vi kan gå över. Men nu har vi en plan. Vi måste på något vis fixa till egen halm och eget kraftfoder. Det kostar för mycket.
Jag kommer ju att gå ner kraftigt i lön och kommer inte kunna hjälpa till på nästa års lamning. Jag kommer inte kunna ta upp pojken till skolan och kan inte längre vara ensam ansvarig för inomhusjobbet. Det är stora förändringa för samtliga i familjen.

Jag hoppas och tror att vi skall komma ur det här på andra sidan och säga till varandra att det var tur att Mitt företag kastade ut mej så vi fick chans till det här.

Men vägen är lång och tacksamheten känner jag inte av ett endaste dugg just nu.
Vi får se vart det barkar hän. Vi får se om jag får jobb.
Jag hittade ett i Texas som jag sökte. Vi får se om jag får det. Det är ju inte värre än att jag tackar nej?

Ha det!