Mörkt

Det är mörkt ute. Men här där jag är så är det ljust och allt ser ut som vanligt.

Det är skönt för en skiftarbetande själ att man inte uppfattar av arbetsplatsen om det är dag eller natt.

Nu är det bara några dagar kvar tills jullovet börjar.

Det skall verkligen bli skönt. Fast Jullovet är Hjalmars. Henrik har inget lov. Han måste göra sitt jobb, mitt hemmajobb och ta hand om sonen. Jag jobbar större delen av jullovet.

För varje år som går så tröttnar jag mer eller mindre akut på mina arbetstider. Hur tänkte jag ... Brukar jag tänka när december närmar sig.

När julen kommer och jag är på jobbet varje dag, kommer hem, pratar några ord med grabbarna innan jag svimmar i en liten hög någonstans och stensover tills det är dags att åka till jobbet igen.


Hjalmar var jättenöjd idag. Han har äntligen lyckats att levla upp så att han kan köpa dom högt eftertraktade vithajarna i sina akvarium på facebook.

-Kolla mamma! Dom äter upp alla dom andra fiskarna!

Vi började knapra på pepparkakshuset idag. Jag var nyfiken på var alla non-stopen hade tagit vägen och trodde på fullt allvar att dom hade hamnat i ett par pojkmagar. Men dom fanns hela tiden i skorstenen. Jag inte alla förstås. Man kan ju inte hålla sig från att stoppa några i munnen.


Jag har hittat telefonen jag vill ha. Jag vill ha en Iphone.
Åh, vad jag vill ha en sådan! Hela prylnerden i mej skriker av "måste-ha-hysteri".

Men jag tänker utmana mej själv och vänta. Vänta tills efter jul. Vänta och se om priserna går ner lite. Om det kanske kommer något annat abonnemang som jag kan välja.
Men jag kan lova att det känns som att vänta lite med att gå på toaletten när man har vinterkräksjuka ...

Man tror att man har blivit vuxen. Man tror att man kan bestämma själv när man ska gå och lägga sig. Vad man skall få äta och vad man skall få köpa.
Men då står det "ett sunt förnuft, en våg och en ekonomisk kalkyl" bak i huvudet och hånskrattar.

-Ha-ha-ha! Trodde du ja, frustar det sunda förnuftet! Du måste allt vara uppe i några timmar till innan du får gå och lägga dig! (Ja ... inte trodde ni väl att man som vuxen mamma VILL vara uppe på nätterna?)
Vågen bara ler och vet att det finns få saker som den som kan få mej att börja grina.
Den ekonomiska kalkylen håller plånboken mellan tummen och pekfingret och räcker ut tungan.


Så jag behåller min gamla mobil och avvaktar lite.

*Suck*

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0