Fler vårtecken

Tofsviporna har kommit. Jag tror att jag såg en redan igår, men idag är jag säker. Den första krokusen har slagit ut i trädgården.

Nu vill jag ha grönt gräs och Sädesärlor!

Vår?

När jag vaknade i morse så var det kritvitt ute. Frosten låg ute på gärdena och gnistrade i dom första solstrålarna.
Det är verkligen vackert att titta på.

Nu idag så är det snart dags att sätta fart efter helgen. En helg som har drainat ut en hel del kraft. Mycket planerande har det varit och sinnesstämmningen har ju inte direkt varit på topp. Vi har saknat våra fyra medspelare som inte får komma tillbaka.
Fattar inte hur företaget tänker. Är det meningen att man skall köra klackarna i taket av glädje för att man klarat sig?
Glädje över att ha klarat sig, tror jag ingen av oss känner. Däremot så finns det ju en lättnad, fast en skuldtyngd lättnad.
Jag klarade mej - dom gjorde det inte ...

Idag efter ladugård och hundar, så tänker jag ta min Lille Justus och gå ut och träna lite. Det är månader sedan och jag känner ett stort behov utav att bara vara jag och hunden.
Att kämpa tillsammans, bli frustrerad, se glädjen i hunden, leendet som kommer fram när det fungerar - Det är lycka det!


Ha det!

Det lättar

Det skall bli vår nu i veckan på allvar. Fåglarna kvittrade som tokiga i morse när jag gick upp. Det är ju alltid jobbigt att gå upp strax efter 5. Nu i morse så var det mer än jobbigt, släpade mej upp och tror inte att jag fattade något förrän jag stod ute på gårdsplanen och brottades med vår gamla bil.
Henrik och Hjalmar skulle ta en tur till Falköping och då fick dom ta bilen som fungerar.

Den här gamla bilen är spännande ...
Man startar med en skruvmejsel, samma skruvmejsel som man senare sätter in i instrumentpanelen för att få igång fläkten.
Oljelampan och värmelampan blinkar så man kan tro att det är disco inne ibilen. Men efter jag täckte över instrumenpanelen så fungerade det bättre ;)
110 km/h är spännande! Det är med bra planering som man kan köra om. Men å andra sidan så drivs den av luft och kärlek.

Nu är det inte lång tid kvar av helgen. I morgon är det äntligen Måndag.
Henrik skulle åka och hämta halm, simskola är det, men annars så tänker jag roa mej med det vanliga. Ströa, mata hundar, slåss med tvättberget och min fåfänga kamp att hålla någon som helst standard i vårt hem.

Sitter just nu på jobbet. Det börjar att dra ihop sig mot söndagsunderhåll. Sedan bär det iväg hem och ner i sängen.

Skall bli skönt!

Sommartidsomställning

Inatt så är det dags igen. Att ställa FRAM klockan en timme.


Visste ni att vi bara haft sommartid i Sverige sedan 1980?


Ha det!


En ny dag - Ett nytt liv?

Så känns det. Det här är början på livet efter Indien och Varslet. Ett halvår av terror har kulminerat i att så många av mina arbetskompisar har fått gå att jag i stort sett lipar när jag tänker på det. Efter dom här två dagarna så känns det som att jag åkt på ett ordentligt kok stryk. Man känner sig rådbråkad i hela kroppen. Visst Indien finns kvar och vi fortsätter att flytta ner delar av vårt jobb dit, och det kan komma ett varsel till. Det är ju inte direkt så att det går bra för företaget.

Mitt i det här så skall vi ta in nya kunder och jobba positivt och hjälpande.
Tyvärr så kommer vi nog inte att kunna ta semester ... Vi är på tok för få.

I eftermiddag så skall jag in till jobbet för ett krismöte. Vi måste på något vis rodda runt skiften nu i helgen. Vi har tappat 4 personer utav 9. För säkerhetsskull så är det ju sommartidsomställning. Det innebär mycket extra jobb, både dag och nattetid.

Så nu i eftermiddag så blir det att åka till Torslanda igen. Tredje dagen i rad.

Jag hoppas att det inte kommer en ny domedag nu.

Inte en till.

Det orkar jag inte med.

Det är med bitter eftersmak

Jag vaknar efter en natt med mardrömmar. Glädjen av att ha fått stanna, vill inte riktigt infinna sig. Jag tänker på alla dom som fick gå igår. Flera av dom på känt Volvo-vis. Dom får lämna ifrån sig kortet och åker ut med huvudet före. För att företaget har det kämpigt ekonomiskt ...

Jag kan stå bakom och stötta för många underliga saker. Men att behandla människor som att dom är brottslingar. Det kan jag inte stå bakom. Dom måste ju fatta att människor kan bli ledsna och skakade utan att därför förstöra saker. Dom kunde väl i alla fall få säga hejdå på ett vettigt sätt?

Vi har inte sett slutet på varsel och elände. Finanskrisen rullar vidare som om inget har hänt. Jag ger USA och Bush hela skulden. Hur tänkte dom när dom startar ett krig på andra sidan jorden. Fattar dom inte vad det kostar i lidande, människoliv och rent ekonomiskt. Att sedan låta kriget rulla på i något slags underligt ickekrig kostar ju kusliga pengar.



Inne i hjärtat så är det just nu trasigt. Trasigt för personer som jag kommer att sakna länge.
Dom är ju inte döda, dom finns ju kvar. Men jag kan med lätthet sätta mig in i deras situation. Hur eländigt jag hade mått nu ifall det hade hänt mig.

Idag så är det informationsmöte på jobbet. Hjalmar kommer att missa ännu en simskoleomgång. *Suck*
Men jag känner att jag måste vara med på det här eländet.

Ha det!

Nya tag

Jag har kvar jobbet. Puh!

Jag känner en jättelättnad samtidigt som det skär i mej för alla som har fått sluta.
Personer som jag är uppriktigt fäst vid.
Vår grupp har verkligen drabbats i det här varslet. Det är en riktigt eländig dag.

Ibland skulle man behöva veta mer. Hur tänkte dom?



VÄRLDENS GÅNG
Gustav Fröding

Havet välte, stormen ven, vågorna rullade asklikt grå.
"En man är vräkt över bord, kapten!"
Jaså.

"Ännu kan ni rädda hans liv, kapten!"
Havet välte, stormen ven.
"Ännu kan en lina den arme nå!"
Jaså.

Vågorna rullade asklikt grå.
"Nu sjönk han, nu syns han ej mer, kapten!"
Jaså.
Havet välte, stormen ven.



Ha det!


Nej, nej, nej!

Det börjar gå fel ...

En på mitt skift har redan blivit uppsagd.

Varför gör dom så här. Blir tokig!



Varför?

D-day

Japp, idag är dagen när saker och ting antingen går bra eller går dåligt.

Går det dåligt så blir jag tokig. I o m att vi har jordbruksföretaget tillsammans så ser dom mej inte som arbetslös om jag blir uppsagd. Jag får med andra ord ingen a-kassa. Jag hoppas att dom förstår att vi då måste sälja gården ...

Sälja gården just nu är ju inget vidare ... Nu när Saab går dåligt så ligger ju hela Trollhätteområdet i dvala. Söder om Trollhättan ligger Göteborg som är Volvoområde. Inget drag där heller ...

Tankarna snurrar som tokiga i huvudet, medan valpen som är lätt frustrerad över att behöva vara ute på egen hand försöker att riva ner dörren.

Så jag antar att om det går dåligt i dag. Så får Henrik stå för gården ensam. Hoppas att inte banken har några invändningar.


Lite småsnurrigt just nu.




Ha det!

Ny hund!

Nu har vi snart en ny liten efter Bozz. Ev. så skall han flytta till Nya Zealand. Det kom fram en kille från NZ när vi var på VM förra året och beställde en valp efter Bozz. Men det är långt till NZ och dyrt blir det. Vi får se.

Det är Karins Alice som har fått valpar.



Karin och Torkel



Hjalmar och vår lille pojkvalp. Som fortfarande är namnlös ...



Här ovan ligger Matilda och vilar lite.



Här ovan ligger Theo och sover på vå lille grabb.

FIna valpar!

Vi fick en fantastiskt god middag på självaste Vårdagjämningen.
Mysigt och roligt!

Ha det!

I morse tidigt.

Jag hade kommit hem och somnat på två röda som jag brukar göra. Plötsligt så vaknar jag av Hjalmar som står brevid sängen. Ögonen lyser av glädje och stolthet, han viskar:

-Mamma! En tand är lös!





Undrens tid är inte förbi.

Tisdag - Ödesdag

Tisdag kl 16:30

Ödesdag?

Vi skämtar på jobbet med panik i ögonvrån. Dom som inte får gå, får dom dela på de andras lön då? Är det det som kallas löneöversyn?

Galghumorn spelar på övertid.

Några kan inte ens skämta. Dom sitter stilla och i deras ögon är hoppet släckt. Tröttheten ligger som en dammig filt över oss alla. Vi är trötta på att vänta på beskedet, trötta på att inte veta.


Vi sitter under natten och det mesta som förhandlas är jobbfrågor. Jag vet att cheferna redan nu vet vilka som måste gå. Jag vet att flera av dom som ligger sämst till har jobbat på mitt skift.

Flera av dom som man under flera år har jobbat tillsammans med, haft roligt med, pratat allvar och kämpat tillsammans med, kommer att få gå.

Visst, flera är unga och har bra utbildning, men även dom har ju ett liv, ett ställe att bo på, räkningar att betala och en framtidsplan.


För min egen del så känns det inte bra. Jag vet att jag sitter förhållandevis i en "bra" sits jämfört med många andra. Men osäkerheten sitter där och dessutom så skall "dom" jävlarna ge sig på människor som jag tycker om och respekterar. Människor som blir behandlade på ett sätt som just nu inte är människovärdigt. På något vis så har jag lust att ställa mej på barrikaderna. Skrika, strejka, bråka och vara en riktig pina. Slåss för mina arbetskamrater och se till så saker blir satta rätt igen. Men jag är tyst och lydig. ... och framförallt livrädd. Livrädd för att "dom" skall peka ut mej.


Det gör ont i mig att se hur dåligt vissa av mina kollegor mår. Det känns ännu värre att jag inte finns där för dom. Det enda som skulle göra livet ok för dom, kan jag inte ge dom.

Men på tisdag kl 16:30 då får jag veta. Veta om jag får vara kvar eller inte.


Tisdag - Ödesdag


Fredag igen

Hur snabbt kan en vecka gå?
Det var i förrgår som det var fredag förra gången och gången innan dess var nog dagen innan. På något vis så består veckan utav fredagar. Alldeles för få måndagar och alldeles för många fredagar.

I dag har det inte hänt mycket. Jag sabbade höften i går på tvätten , så idag har jag tagit det lugnt. Inte en natt till med värktabletter varannan timme. Fast hundarna har jag ju gått ut med och ströat i båda husen har jag. Men därefter så har jag bara handlat, surfat och gjort omelett.

Vi har ett lamm som verkar vara lite efterblivet. Det föddes igår och har fortfarande inte hittat spenarna på tackan. Trots hur mycket hjälp som helst. Vi får se hur det går.

Just nu så är veterinären på väg hit. Vi har en tacka som har början till juverinflammation.
Därefter så skall vi åka till Tjörn och hälsa på Torkel och Karin. Dom har ju valpar efter Bozz som vi skall titta på.
Så roligt!

I morgon så är det nattjobb igen. Skall roa mej med att gå omkring som i dvala i några dagar.


Ha det!

Extrem fårvallning


På simskolan

Jag trodde att den pinsamma delen av Hjalmars uppväxt hade gått över. Men vet ni hur högt en klar stämma från en 6-åring låter i ett helkaklat duschrum?  Den lille 6-åringen pekar glatt på en tant och säger med fnitter i rösten:

-Kolla mamma! En sån jättestor tjockisrumpa hon har! Den är nästan som en hel galax.


*Suck*

Skogspromenad



Igår var vi på skogspromenad. Sonen, jag och hundarna.
Solen sken och det var helt enkelt ljuvligt.







Junior var naturligtvis med.



Sonen och Majja pratar med varandra.





Sonen ville ha nya högre stövlar. Så han fick det. Konstigt nog så är inte dom heller höga nog.
Det känns som det har gjort hela hans liv. Det är grodmansdräkt som gäller.



När den här björken var liten så låg det ett gammalt torp bakom.
Åh, vad jag hade velat höra den berätta om det.

En skön promenad var det. Hjalmar tyckte som vanligt att den var alldeles förkort. Hundarna hade det mysigt och Heron stackaren, som aldrig har gått på så ojämn mark höll på att slå sig fördärvad.

Ha det!

Snälla, snälla

Kan inte låta bli
Fel låt vann!

Åtminstone om man skall se vilken låt som var bäst. Jag tror nog att Hope and Glory hade gjort bra ifrån sig men den här är min favorit.

Fast någon Schlager är den kanske inte?



Solen skiner!

Underbara sol! Den inte bara skiner, den värmer också.
Minnen av tidigare vårar börjar ta form. Så nu vill jag göra ett stort kliv till när knopparna brister.
När knopparna brustit ... då ... tar vi en paus ... så vi hinner se våren.
Våren, när det är absolut längst till vintern, när vi har sommaren och hösten emellan.
Alla årstider har sin charm. Men våren har fått fler än dom andra.

Så *vinkar uppfodrande* kan vi vi få hit lite Tussilago och Vitsippor?

Där *pekar* kan vi ta några krokusar också.



Fotot taget förra året. Inte en vitsippa i syne ...


Nu är det nära

Den här veckan eller nästa. Vilken blir det?
Veckan där varseln kommer att delas ut.

Vi är alla varslade, vilka blir det?
1 person av 10 kommer att väljas bort. Hur kommer dom välja? Kommer dom att gå mest på "sist in, först ut" eller kommer dom att ta obekväma? Kommer dom välja bort människor med dålig kompetens?

Jag sitter hyfsat säkert. Men det finns alltid en osäkerhet i botten.



Dikt av Fröding:

VÄNTAN

Vår framtid tycks mig lik en dunkel vall av tunga moln med kopparglans i färgen,
som mörkgrön brons stå skogarne på bergen,
som bläck är sjön och ån som smält metall.
Av ångest pressas livets hjärtekammar,
du starka makt, du makt, som slår och flammar giv ljus, bräck sönder kvalmet med en knall,
slå tungt,
slå hårt med dånets dova hammar.



Ha det!

Äntligen! Våren är på väg!

För en månad sedan när jag var ute och rastade valpen tidigt på morgonen så hörde jag kattugglan.



Älskar hoandet. Det låter så ödsligt.

Nu i morse när jag åkte till jobbet så hörde jag vårens första koltrast. Lite rostig i tonerna, men så ljuvligt ändå.
Just Koltrasten slår Näktergalar och liknande med hästlängder. En svart oanseenlig fågel som kan ta i ända från tårna i sin sång.



Svanarna flyger över oss och nu är det inte är det inte långt till 4 april när Sädesärlorna kommer.
Undrar om Tofsviporna har kommit i södra Sverige än?



Våren är på väg gott folk.

Våren kommer!

Dag i snön



Nej, han har inte tappat någon tand. Dom dröjer i Hundra år! *Suck*



Bozz, vår stora svarta nallebjörn.



Snögubbe tillverkades såklart!



Heron vår minsting.



Ha det!

Jobb var det idag

I dag så är det möte på jobbet. Fast jag kan inte påstå att jag inte har jobbat redan. Jag har lämnat slaktlamm, ströat i två hus, förlöst två lamm, matat och rastat hundar.

Lammen var blandraser. Hur nu det har gått till. Leicestrarna har varit instängda hela hösten och ändå så har en liten pilsk finull kommit till. Dom kan, dom rackarna ...

Hjalmar har fått ett nytt spel till Wii:n som han älskar. Vi satsade på nästa Nintendospel. Galaxy.
Första kontakten med spelet var kasst, tyckte han. Men nu är han biten på allvar. Men han tycker att det är så svårt ibland.



Ha det!

Förvirrad värld

Så här års så har vi mycket hörselskydd på oss. Ljudnivån på tackorna är inte att leka med vid matdags, Att det sedan finns radio i dom så att man går runt och sjunger för full hals ... utan bakgrundsljud ... Det kanske grannarna kan söka skadestånd för.
Det kan bli väldigt förvirrat också. Radion har inte världsbäst täckning, speciellt inte inne i ladugården. Det innebär att man kan få lyssna på flera kanaler, en när man står upp en annan när man böjer sig ner och en tredje när man flyttar på sig.
Eftersom simultanförmågan är utvecklad så innebär det oftast att jag sjunger med i en låt och lyssnar på debatten om valars rättigheter samtidigt. Ibland är det två bra låtar samtidigt, då får man antingen stå still och sjunga med eller sjunga med i två låtar lite växelvis. Funkar det med.



Under skidskytteVM så blev jag för första gången så förvirrad att jag var tvungen att stå still och reda ut saker och ting.
En kille hade kommit i mål och stod och blev intervjuad:
-Jo, det blev ju spännande, jag önskar att jag hade fått bättre fäste i stora backen.
-Men nu känner jag att jag inte riktigt får vara med i den här diskussionen!
-Ja, dom andra sköt ju fullt. Men jag missade bara med ett.
-Så som du pratar så har vi andra ingen chans att få komma in i det samtalet!

Intervjun blev klarare när inslagen från P1 försvann.


Helt väck.

Men har så mycket att göra så jag blir snurrig.

Vid det här laget så hatar jag nattpassen. Jag har inga problem att hålla mej vaken utan det är dom 3-4 dagarna efteråt som gör mej helt tokig.

Jag jobbade dag i tre veckor och man kan säga att det märktes. Minnet kom tillbaka, effektiviteten gick upp på ett bra sätt.

Så det är nog snart dags ... eller det har nog varit dags i några år ...


Jag måste byta jobb ...

Dagen efter dagen efter nattjobb



Det här jobbet tar livet av mej. Både genom att bli av med det och genom att jobba kvar ...

Pappa

Tänker på dig!

Älskar dig!



Kram!

Fråga i lamningstider.

Sonen: Hur kan det komma lamm därinne?
Fadern: Hurså?
Sonen: Det finns ju ingen bagge där!


Livets mysterium.


Fast vem vet ... Hrmpf!       Det kanske har klarnat ...


Inga Majjavalpar i vår.

Vi har tagit beslutet att Majja får vänta till nästnästa löp.



Ha det!

Det fungerade!

Jag blev inspirerad utav Åsa.
Hennes 6-åriga dotter hade städat, lagat mat och dukat.

Laga mat lät som överkurs. Jag vill ha huset kvar, dessutom så är jag orolig ör vad han hade blandat i. Köttfärssåsen med diskmedel har jag fortfarande inte glömt.

Men jag avskyr att städa. Är verkligen inte huslig och så här i lamningstider så har jag svårt att få både kropp och tid att räcka till.



Så jag engagerade sonen. Dammsugaren togs fram och han körde med liv och lust i både hallen och köket. Sedan fram med svabben. I det här skedet var jag tvungen att gå ut och hjälpa Henrik med en tacka. När jag kom in så luktade det gott och var rent.

Plötsligt så förstod jag min mammas tacksamhet när jag och en kompis hade gjort julstädningen för henne.

Det var helt underbart!

Tänk att den där underbara, klipska, finurliga pojken är vår son!
Vilken tur vi har haft!

Jobbet

Här sitter man nu.
Indierna är fortfarande kvar.
Rädslan för varslet har dämpats lite, men är kvar.
Planer börjar ta form.
Hoppet börjar ta över inne i huvudet.


Det känns inte som att det är dags för ättestupan ännu!


Fredag

Underbart med fredag. På något vis så har jag kvar känslan trots så många år av helgarbete. Fast måndagen går ju inte av för hackor!

Sonen är hos en kompis och jag har precis ströat i båda husen. Svettig är bara förnamnet.

Hjalmars flasklamm börjar bli en smula efterhängset. Hon hänger mej i hälarna mest hela tiden.

Skall försöka ta ett kort på dem senare.

Ha det!

Snälla Pappa flytta inte in till Tjörn


En grå trött dag.

Igår lammade det bara två tackor. Rätt skönt att få iordning på lammboxarna osv. Just nu så har vi inte många instängda.

Är trött idag. Helt sinnesjukt trött, faktiskt. Lamning och jobbstrul. Tillsammans så har dom drainat ut all kraft som fanns känns det som.


Dagen efter.

När jag tänker tillbaka på gårdagen så kommer det för alltid att eka:
Vad gör ni? Sagt med en 6-årings klara röst.

För att göra historien kort så firade vi igår. Visserligen så är det ju inte sagt att jag får ett av jobben som blir kvar i Sverige. Men jag ligger bra till och det ökar ju dessutom chanserna för företaget att placera ut dom som blir över inom företaget istället för att sparka dom, för övertalighet.

Vi åkte och handlade igår. Det hade inte kommit några lamm och vi hade koll på läget. Så det var läge för en myskväll.
Mousserande vin inköptes och mat tilllagades. Kött , kantareller och purjolök stekta i curry med ris och gräddsås. Mumsigt.
Så blev det kväll och gossen stoppades i säng. Han fick en saga om Mamma Mu åker bob och skrattade så han nästan ramlade ur sängen.



Sedan började väntan. 20:30 lämnade jag gossen. 21:30 var han fortfarande vaken, men väldigt trött.
21:50 trodde vi att allt var lugnt.  Som tur var så stängde vi dörren ordentligt.

22:05 hörs en 6-årings klara röst utanför dörren där han har kikat i nyckelhålet.
-Vad gör ni? *Fniss* Jag såg en rumpa. *Fniss igen*

Det blev ett abrupt slut kan man säga ...

TIllslut så somnade det lille preventivmedlet, så vi kunde återgå. Men just den meningen kommer att alltid finnas med i mitt medvetande.

Vad gör ni?

Tjo ho!!!!!!

Fick ett mail.

Det verkar som att jag har jobbet kvar ett tag till!



Det verkar som att det går åt rätt håll.

Gudars.

Vad.

SKönt!

Hålet


Det tar ett tag

Innan man ställt om från jobb till hemmajobb. Ena stället handlar det om liv och död, på andra om miljonförluster om man gör fel.

Vi har fått en drös med fyrlingar i helgen. Det är inte lätt att vara fyrling. Det är lätt att man är lite klantig och dör. Vi hjälper dom så klart och försöker att adoptera bort en av dom till någon annan. Men även vi måste sova ibland. Jag vet inte riktigt hur många fyrlingar vi har fått i år. Men det är absolut fler än vanligt.

På jobbet så kommer det in nya kunder samtidigt som vi tampas med känslan av att vara varslad. Konflikten i känslorna är total.

Jag vet nu till fullo vad jag vill syssla med om jag får chansen på jobbet. Men att komma dit verkar vara rätt så hopplöst.
Men hoppet är det sista som dör.


RSS 2.0