Sannas lilla blå!

Jag har 7 timmar kvar innan det är dags att åka hemåt.
Jag fick fram en adventsljusstake och fick tänt första ljuset iallafall. Gossen är informerad om att det är första advent, han ville nog veta mer men det kan han få läsa sig till när han kan och vill. Jag vill inte ta upp onödig hjärnkapacitet till saker som inte för mitt liv och välmående framåt.



När jag har jobbat klart så bär det upp till Lilla Edet. Jag skall lämna in bilen för att dom skall släcka elaka lampor. Bl a så gnäller den om katalysatorn. Är det något man blir pank av?
Under tiden så tar Henrik upp Lilleman och får iväg honom till skolan. Jag får låna en lånebil och kommer att sova så fort jag bara kan när jag väl kommit hem så att jag hinner sova färdigt innan grabben kommer hem från skolan. ;)

Även om jag känner för det just nu, så blir det ingen vallning i morgon. Jag kommer att vara alldeles mosig i huvudet och då är jag INTE rättvis.
Men jag hoppas på bra väder i veckan som kommer. Då skall vi valla igen.

Jag tänkte mej en pratstund med min man också. Vi måste synka våra kalendrar inför julbord, julklappar, shopping, julmat osv.


Ha det!

Religiös? Jag?

Nej, jag är så hopplöst oreligiös att jag inte ens hade koll på att det var första advent den HÄR helgen. Jag var spiksäker på att det var nästa.

Så nu kommer vi till den jobbiga delen.

Normalt sett så sover jag till 16:00, vacklar då upp, duschar och ramlar ner till dom andra, utan att ens försöka få ögonen att visa samma bild.
Därefter så äter jag frukost och mannen och sonen äter middag.  Medans jag försöker bre på ost, hälla gurka i ett glas och skala mjölken så försöker jag att låta bli att ha ihjäl mina absolut högt älskade killar. Jag gissar på att dom inte får kontakt med mig hur dom än gör ...

I morgon så skall jag alltså studsa upp, ta fram ljusstakar och tända adventsljus.

Gissa hur bra det kommer att gå?

För 10 år sedan försökte jag koka hundmat en sådan dag. Det slutade med att jag badade högerhanden i kokande buljong.

Ja, men låt bli. Gör det när du vaknar i lugn och ro på måndag. Hör jag någon som säger?

Ja, tjena ...

Sonen kommer till skolan. Fröken frågar klassen. Vad var det som hände i helgen?
Klassen svarar: Första advent!

Eller nästan hela klassen. För där sitter en liten kille och ser helt frågande ut.

Så kan vi ju inte ha det!

Tänk inte ens tanken på att be Henrik att ta fram adventsljusstaken. Han har att göra ändå.

Suck ...

Kan någon ringa brandkåren i förebyggande syfte i morgon (söndag) vid 4-tiden på em?
Jag gissar på att jag då har kommit på den jättebra idén att låta Hjalmar tända ljusen och att jag dessutom inte är vid mina sinnens fulla bruk, så att jag låter den lille pyromanen behålla tändstickorna.


Glad första advent.

Eller nå´t.

Om ni gillar tuttar,

och tror att dom kan lösa all världens krig,

så har ni en kille här som tycker samma.

Vi har vallat idag med. I regn och lera.
Sonen, som hade på sig regnoverallen kanade omkring i geggan och hade otroligt roligt.

Henrik vallade med "lille Glen. Grabben har gått och blivit stor ... han är naturligtvis inte Bozz-stor, men en bra bit på väg. Glen går fint. Han börjar bli tänd på allvar och det är snart dags att börja med honom.

Henrik har haft jätteont i ryggen hela veckan, så jag tänkte att då kan ju jag valla lite med Heron. Han varvade i full fart i säkert 7-8 minuter. Det är bra fart i honom och han är lätt att påverka. Gnistan och tändningen var absolut på topp. Det är helt enkelt dags att börja träna den lille grabben på allvar.
Jag tror att jag skall börja med att lära honom ligg ... Det brukar vara bra. ;)


Ha det!

Kul!

Tänkte att jag skulle valla lite imorgon med.
Jag skall jobba i morgon natt, så det får bli en snabbis.

Sonen konstaterade att jag var upptagen med att valla, så han passade på att bada lite i Vallbyån. För vilken gång i ordningen har jag ingen aning om. Men tack och lov för stöveltorken.


Ha det!

Hjalmars fröken ringde.

Hon hade tagit upp Hjalmars problem med halva Älvsborgs Kommuns lärare.
En specialare hade känt igen det. Hon sa att det är ett varningstecken för läs och skrivsvårigheter.

Så vi skall få en remiss till NÄL.


Japp, skicka hit den bara. Vi står beredda och kommer att fånga den i flykten.



Ha det!

Gudars.

Nu har jag nog fått en överdos tror jag. Vi hade det rätt underbart. Trötta blev vi och många fynd gjordes.
Jag gick och smög runt där, det var ju tv-kamror lite här och där.

Gud förbjude att JAG plötsligt skulle gå runt i tv på fredagar.

Kommer inte att hända.


Inte.

Var på ett andra utvecklingssamtal idag.

Just nu fungerar det. Just nu så är allt bra.

Han är glad och säger till på ett snällt sätt när det blir för tråkigt. Han har en underbar fröken som faktiskt låter honom vara barn och låter honom få vara den lille, tokige kille som han är. Hon är mån om att han skall tycka skolan är rolig, samtidigt som han naturligtvis skall lära sig saker. Hon tycker att vi skall satsa på datorn, mycket. På datorn är det inte krångligt att forma bokstäver och han får svaret/belöningen med en gång.

Jag nämde det underliga att han försöker ljuda baklänges.
Hon hade faktiskt inte stött på det förrut. Men hon skulle ta upp det med specialpedagogen.

Det är faktisk underligt, det här med ljudningen. Om jag säger S K O så ljudar han ihop det fint till sko, men om han skall ljuda ihop själv så börjar han med första konsonanten bakifrån. Sko kan bli KAR ...
HAR blir RAK ...

Det finns säkert en logik i det hela men jag förstår den inte.

Om det inte är som så att storken tappade grabben vid fel hus ...
Han kanske skulle ha hamnat i Kina?

Men då är han bra stor och tung ...

Hmmmm ....

Nej, han är allt vår pojk. Vi skall bara få honom att läsa åt rätt håll.


Ha det!

Skall handlas imorgon, onsdag.

Jag skall ner till Ullared. Igen! Utan man och barn. Bara tanter.

Jag skall nog titta på varenda pryl, tror jag.


YES!

I hällregn.

Vi hade en instruktörskurs för Bobby Dalziel.

En nytändning har inträtt. Nu vill jag ut och valla! Bobby hade en helt ny infallsvinkel för att lösa delningen.

Åh, vad skoj!!!!!!!!


Ha det!

Vi skulle bjuda på sallad.

Henrik har satt in en ny tank med varmvattensberedare i. Vi saknade vissa delar så vi hade varmvatten överallt utom i köket.
Henrik ringde mej och sa att vi inte hade det och frågade om diskmaskinen gick på kallt eller varmt vatten.
Kallt svarde jag tvärsäkert.
Bra sa Henrik, då kan vi fixa vidare på det här nästa vecka.

Vad fel jag hade ...

Diskmaskinen gick på varmvatten ...

En helt full diskmaskin som inte kunde köras. Henrik flög lågt ner till GBG och köpte delar *Puss*
Satte ihop allt på nolltid.

Problemet var bara att medan han skruvade bland rören så hade vi ju inget vatten alls. Inte lätt att göra sallad då ...

Så när gästerna kom så var salladen knappt halvklar ...

Som tur är så är dom tåliga. *Kram*

Här kommer receptet på tårtan:

Vit glasstårta c:a 8 bitar.

300 gr mandelmassa
2 ägg
1/2 dl Kakao

Fyllning:
3 dl grädde
150 gr vit choklad
2 äggulor

Ovanpå.
Ett granatäpple eller annan frukt.

Gör så här:

Tårtbotten:
1. Blanda ägg och kakao.
2. Riv mandelmassan grovt och rör ner i äggblandingen.
3. Häll ner i en smord, rund sockerkaksform med löstagbar kant.
4. Grädda i nedre delen av ugnen i 175 grader ca 15 min, tills dess att kakan stelnat och fått yta.
Ta ut och låt svalna.

Själva glassen:

1. Vispa grädden.
2. Smält chokladen
3. Vispa äggulorna och blande ner dom i den smälta chokladen.
4. Tillsätt grädden och rör om. Rör försiktigt.
5. Bred allt över mandelmassabotten och ställ in i frysen.

Dela granatäpplet och bred pärlorna i mitten över tårtan strax innan du serverar.
Ta ut tårtan en liten stund innan den serveras för att den inte skall vara stenhård.


Ät och njut!

Kram!

Idag kommer släkten.

Det skall bli skoj. Har lite att pyssla med, så jag återkommer senare.


Ha det!

Nej, för idag är det Hjalmars födelsedag!

För 7 år sedan så åkte vi upp till Trollhättan med eländiga värkar. Klockan var nästan 12 på natten.
Värkarna kom och gick och dom hade vid det laget hållt på i 18 timmar. Jag var helt färdig.

När vi kom upp så berättade sköterskan att jag var i den sk "vilofasen" och hade öppnat mej hela 2 cm. 2 cm på 18 timmar ...

Jag tror att jag ångrade mej då. Bara tanken på arton timmar till för nästa 2 cm gjorde mej totalt gråtfärdig.

Henrik lyckades reta upp barnmorskan genom att prata om att stora barn och feta kvinnor hörde ihop.

Jag hade ingen bra humor just då och ville bara att han skulle vara tyst så att jag fick hjälp.

Henrik åkte hem för att ta hand om djuren, det var ju ingen brådska precis ...

Natten gick och jag kan inte med bästa inlevelse i världen påstå att jag tyckte att det var häftigt eller ens bra. Jag hade dessutom förträngt vid det här laget att det var ett barn jag skulle få.

Vid halv 8 på mogonen så kändes det helt annorlunda och jag ville ha tag i en telefon. Nu ville jag ha dit Henrik!
Telefonen på avdelningen var utan ström så jag kunde inte ringa just då. Sedan blev plötsligt upptagen med krystvärkar.

Någonstans i den här vevan så ringde jag Henrik och bad honom lägga på en rem. Han satt i traktorn och utfodrade djuren, eftersom han hade en känsla av att han kanske inte skulle komma hem på ett tag.

Plötsligt, så kom grabben ut och åkte i golvet med en duns. Dom missade honom ...

Jag fick en kladdig liten pojke på magen som kikade på mig med mörkblå ögon. En liten, söt bebis, som faktiskt var min! 4515 gram och 52 cm lång. Kärleken till det lilla knytet kom omedelbart.

8 minuter efter det så kom Henrik.



Tänk att just vi skulle få en liten kille som är söt som socker





Hans kärlek till lera och geggamoja är vid det här laget känt över flera länder. Det började tidigt.



Han visade tidigt vilka intressen han hade:








Idag så har det lilla knytet blivit 7 år gammal. Han är fenomenal på att snickra, springa, klättra, åka skridskor och på att köra Mario Kart. Han har en härlig humor och är en glad, finurlig unge.

Framför allt så är han vår!

Vi hade skattjakt ...

I spökrum ...


Tag ett vanligt rum, dra ner gardinen, sätt på kusliga ljud och skräcken är fullkomlig.

Jag hade tejpat fast halva ord på reflexer och på cd-skivor som jag hade hängt upp.
I min värld så skulle det vara lite kusligt. I 7-åringarnas värld så var det fruktansvärt kusligt.

Dom gick in två och två, ibland tre och tre, med ficklampa och letade efter ord. Kom ut med dom och satte dom i pusslet.
Ledtråden ledde dom till godispåsarna.

Därefter så försökte dom vänja sig vid ljuden. Gick upp i rummet och försökte vara där med låg volym och tänt ljus, sedan var det ju alltid någon som var lite fräckare och släckte, varpå alla kom utspringande vilt skrikande.

Tja, så jag är den som alla andra föräldrar avskyr.

Den som skrämmer barnen ...

Men jag tror att dom sällan har haft så roligt på ett kalas. Ingen ville åka hem tidigare än vad dom skulle och fingerskateboarden som dom fick i godispåsarna gjorde succé.

Mario Kart var också en riktig succé. Dom satte upp sig på en lista och körde två åt gången.

Sedan landade tre av dom fräckaste killarna på golvet och körde "timmer" med traktorn och lekte lite med dom andra traktorerna. Ljuvliga 7-åringar. Så fräcka och stora, men ändå så små.

Nu är jag helt slut.

Totalt slut.

För att inte säga fula ord om hur kass höften är nu så säger jag:

Kram och godnatt!

Kan man sätta ut dom i en hundgård?

Hur långt tid är det till 17:00?


*Ett djupt andetag*

Idag har dom Nnnnnnallekalas i skolan.

Det var tydliga regler:
1-2 nnnnnnnnnallar skulle få följa med.

Gissa vilken bokstav dom håller på med?   ;)



I morse hejdade jag gossen i dörren och tog ut späckhuggaren och älgen ur ryggsäcken.

Men mamma, hör du inte? Späckhuggarennnnnnnnnnn, älgennnnnnnnnnn

Konstigt nog så funkar inte min motivation att dom bara hade varit bjudna i bestämd form ;)

Men reglerna om Nallar kvarstod ju.




Späckhuggare och älgar får stanna hemma.



Ha det!

10 stycken 7-åringar kommer hem om några timmar.

Just nu så vill jag gräva ett hål, krypa ner i det och dyka upp i morgon igen ...



Han fyller ju bara 7 år en gång ...

Eller hur?

Sonen sitter jämte mej i bilen och pratar, pratar och så pratar han lite till. Mitt högra öra har redan börjat att smälta i överkant coh då har vi bara åkt i 10 minuter.

Plötsligt blir det tyst ...

Jag hajar till och tror en kort sekund att jag har glömt sonen hemma.
*Pfuiii* Ha var med ...

Grabben sitter tyst i flera minuter och man ser hur han grubblar över något, pannan är skrynklig och hela ansiktet bekymrat.

-Mamma, hur får man egentligen körkort?
-Först måste man fylla 18 och ha tagit massa körlektioner. Sedan gör man ett prov på allt som man läst och ett prov på hur man kör. Gör man då allt rätt så får man sitt körkort.
-Nu fyller jag 7 ... Då är det 18 snart!
-Nja ... det är allt några år kvar.
-Men mamma följer du med mej då?
-Va?
-Ja, när jag skall göra det där provet? *Oroliga ögon*
-Ja visst kan jag göra det! Sa jag och såg framför mej en lång och gänglig Hjalmar som är 18 år. Jag kan se hur han verkligen vill ha sin mamma med på uppkörningen. *Skratt*

Jag undrar om jag skall ta skriftligt på den här önskan?


Ha det!

Jo, vi lever.
Inga grisknorrar än så länge.

Men mörkret i kombination med nattjobb och kalasplanering verkar ta tid från bloggen.

Sonen fortsätter att fungera i skolan. Dom skall ha Nallekalas i skolan på torsdag, därefter hoppar hela klassen på skolbussen och kommer hem hit. *Tar mej för pannan*

Det skall bli skattjakt, kojbygge, korv och tårtätning.
Jag har varit ute och letat efter ett rep att dra dragkamp i, men det fanns inget bra. Annars lät det som något en drös 7-åringar skulle tycka vara roligt.

Vi har varit och handlat godispåsar, tomtebloss och godispåsar. Så snart är kalaset färdigplanerat.

Vuxenkalaset blir på söndag kl 17:00.

Ha det!

Snart skall jag åka hem.
Jag skall dra upp en snart 7-åring, få i frukost, på kläder och få iväg honom till skolan.

Sedan.

Sedan skall jag sova!

Vart man än går och vart man än tittar när man är och handlar så är det jul.

Jag har öht ingen julkänsla alls. Jag har mest problem med att bestämma mej för vilken dag som sonen skall firas på. Lördag eller söndag? Skall vi ha barnkalas i helgen eller efter skolan på torsdag, eller kanske fredag?
Vad skall vi göra på barnkalaset?

Snacka om att vara velig ...

Idag är dagen för Svininfluensasprutan. Åtminstone för sonen.
Jag hoppas att jag och Henrik hinner få vaccinet innan vi får influensan. Vill inte bli sjuk. Vill verkligen inte!

Skolan fortsätter att gå bra för grabben. Han verkar ha fastnat i rätt beteende. När jag läser förra årets blogg så följer han exakt samma beteende. Sedan kom jullovet och allt rasade igen.

Kan man ställa in jullovet?

Det verkar som att det är November ännu ...
På sitt sätt så är det tur också ... Annars så hade vi glömt lillemans födelsedag.
Nu tror inte jag att det är särskilt troligt eftersom han har tokkontroll över hur många dagar som är kvar. Han har redan bestämt tårta

-Mamma, tårtan skall vara så häääär hög! *Måttar c:a 30 cm mellan händerna*

Jahapp ....

Är det meningen att jag skall fixa det?

I så fall så behöver jag en detaljerad beskrivning och ett recept.


Hjälp!!!!!

Jag har varit så irriterad på min tvättmaskin. Den visar inga felkoder , går färdigt hela programmet, men när man skall öppna luckan så är det vatten kvar i ...
Mutter, mutter, kör om maskinen och den här gången gick det fint. Nästa gick inte och nästa därpå fungerade.

Jag var inte nöjd om man säger så. Det är tråkigt nog att tvätta för att behöva köra varje maskin flera gånger.

Jag var nere och rensade silen för en stund sedan.

Jag har bara två saker att säga:

Förlåt lilla maskin ...

... och ...

HJALMAR kom hit lite!

November firar verkligen mörkret, regnet och kylan. Det är nästan så att November har gjort en parodi på sig själv.
Nu börjar jag se fram emot december och alla ljus. Jag skulle lätt kunna tänka mej att fira ju nästa vecka, eftersom det hade inneburit att vi passerat vintersolståndet.

En annan som vill att dagarna skall gå fort nu är sonen. Hans födelsedag närmar sig med stormsteg. Jag har väl i stort sett färdigt hans presenter, men vill man göra honom riktigt glad så skall man ge honom en pruttkudde. Det har stått längst upp på önskelistan i ett års tid.

Jag passade på att uppdatera hans DSi med nya spel igår. Han kastade sig över dom. Det är fantastiskt hur snabbt han lär sig hur man gör ...

Ikväll är det symöte *Yeeehiiiiiii*


Ha det!

Det var så det kändes att försöka ta tillbaka mina saker från en 5 år äldre bror ...

Jag köpte pizza på vägen hem från jobbet igår.
Jag står därinne och väntar på att våra pizzor skall bli klara och tjuvlyssnar lite på snacket runt mej.
Det sitter 4-5 medelålders killar bakom mej. Dom har sporttröjor på sig där det står att dom är med i ****** IF.

En av gubbarna är lätt överviktig och ungefär min ålder + - 5 år. Plötsligt så utbrister han:
-Alltså, tennisspelare. Det finns inga som är i så dålig form.
-Va? En annan av killarna tittar upp. Matcherna håller ju på i flera timmar!
-Ja, men alltså. Jag menar damtennisen.
-Damtennisen?
-Ja, där promenerar två feta fittor omkring och leker.

Där blev det en lite tryckt tystnad runt om borden. Men den fete killen fortsätter käckt:
-ja, har ni inte sett? Dom promenerar runt där på planen. Hur f*n kan elitidrottare vara feta? Feta fittor ...

Han går igång på ämnet och fattar inte riktigt att dom andra inte riktigt är med honom.

-Tja ... Säger en annan av killarna. Har du inte sett Anja?
-Meeen! Det är skillnad säger den fete.
-Vadå, skillnad? säger killen som opponerade sig. Tror du att det går fortare neråt om man är tyngre? Varför vinner hon inte jämt då?

Diskussionerna går fram och åter.
Jag får mina pizzor och går.

Jag funderade en hel del på det där i bilen på väg hem.
Jag blev mest av allt provocerad av att han kallade tjejer för fittor.
Det är f*n inte könsorgan som är på planen och spelar. Lika lite som att det är 11 kukar som är ett fotbollslag.
Grabbarna runt, var mest irriterade på, att han som själv var överviktig, sa att tjejerna var feta.

Jag fattar inte hur det blev normalt att kalla tjejer för könsorgan?
Varför tar vi det här? Varför är det inte ramaskri över det här?
Varför är vi "stolta" över att kallas "Bitterfittor" och annat?

Är det det vi är, för vissa, enbart ett könsorgan?

Jag vägrar att bara vara ett könsorgan. Jag är så otroligt mycket mer.

Om jag hade varit den fetes fru, så hade jag snabbt fixat till ett liv i sängen. Där hade han fått passa upp på mej och ta hand om försörjning och allt runt om. För är man bara ett könsorgan så passar man bäst i sängen, eller?
Egentligen så kan man inget annat.


Förutom att promenera runt på en tennisplan då ...


*Morr*



Här hittade jag en krönika på liknande tema. Läs den här.

Klicka på bilden så blir den stor.
6 åringar är lätt dramatiskt lagda ...
Lätt ...

Titta på den här.
Nej då, 8 minuter är inte lång tid.
Det är sand på en glasruta ...

Fantastisk!

Sonen kör mycket Mario Kart hemma på Wii:n.
Han är helt otrolig på det och jag är inte ens i närheten ...

I Mario Kart så kör man bil på olika banor. Man hoppar och kastar saker, krockar och tar genvägar. Man kan ramla av vägen, krocka osv, men det går över efter en liten stund och man kör vidare som om ingenting har hänt.

Gissa hur det påverkar en ung man, snart 7 år gammal ...?

-Mamma, kör om nu då då!
-Det går ju inte.
-Men kör mellan! Det finns ju plats mellan filerna!
-Inte då! Man krockar ju då!
-Äh, det är inte farligt ...
-Inte farligt ... Man dör bara ...
-Meh ...
-Dyrt är det också *muttrar jag*
-Mamma där! HOPPA!

Ja, du min son. Jag kommer ALDRIG tillåta att du får ta körkort!

Kan det här verkligen ha gått till som dom säger?

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6067230.ab

I så fall så är lagen felgjord.

Om ni nu inte orkat att klicka på länken så handlar det i korthet om en psykiskt störd man som ofredar flera människor i ett litet samhälle, avslutar med att hoppa på och ta strypgrepp på en tant i en bil. En kille kommer fram och slår honom på axeln med en domkraft, det hjälper inte så han slår honom en gång till i huvudet.
Mannen får en spricka i skallbenet, får betala 8000 till tanten och får villkorlig dom.
Killen som hindrade honom att begå mord, får betala honom 50 000:- och sitta i fängelse ett år.

Den som utför brott måste få högre straff än den som hindrar. Vilka signaler skickar man ut till folk om man skall betala skadestånd och sitta i fängelse för att man hjälper en tant?

Det är ju svårt som det är att få folk att hjälpa till.

Lagen skall hindra folk som vill ha ihjäl andra människor som har gjort någon illa. Inte när man försöker rädda livet på någon.

Jag blir så trött ...

En av unghundarna har fått nytt halsband. Ett halsband som innehåller citrondoft.


Så skönt!

Idag är det  dags för att ta en runda till jobbet.

Hjalmar däremot är i skolan och skall få en spruta mot Svininfluensan.
Han var inte nöjd med det i morse kan jag säga.

När jag skulle lägga i frukten i väskan så stoppade jag fingrarna rakt igenom frukten som glömdes i väskan i veckan före höstlovet. *Urrrrk*
Så han fick gå till skolan med min ryggsäck. Han var inte nöjd över det heller ...

Sicken kass morgon det blev.

Kass morgon och kass fortsättning?

Ropar hej gör jag inte. Men alla signaler från skolan är positiva just nu. Nu har han bara gått 2 dagar efter höstlovet visserligen. Men två dagar i rad är ändå två dagar i rad.
Det kanske dessutom är två dagar i rad som han dessutom inte har samlat på sig någon läxa?

Tänk om han ändå kunde börja fungera så pass, att han slipper göra allt på fredagarna.

Han har ju verkligen viljat åka till skolan på dom sista fredagarna. Jag hoppas att han kanske börjar förstå vad han kan göra för att slippa vara hemma med mamma och pappa ;)


Ha det!

Visst ja, räkningarna skulle betalas.

Hrm ... För någon vecka sedan.

Japp, dimman är tillbaka.

Hela huvudet fullt med dimma.



Ha det!

Novemberväder ...


Nu tar vi ett raskt skutt framåt.



Jag känner för Maj!


Vad säger ni?

... 19 Maj, låter det bra?

It´s a deal! 19 May it is!


Ha det!

Grattis på födelsedagen!




Kram!

Man skall inte köra så fort som skyltarna säger, man skall följa rytmen. Finns det inga andra bilar ute, skapa en egen rytm.   Enkelt!

(Mao c:130 km/h Muahahahahahahahahahah!)

Det var väl det jag visste.
Kalle=Hjalmar

 

Nattjobb ännu en gång.
Har jobbat häcken av mej, men nu äntligen så börjar det rätta till sig.

Hemma går livet sin gilla gång. Henrik har börjat att stalla in fåren. Vi funderar på hur vi skall göra iordning övervåningen. Vi måste få till ett nytt badrum och en tvättstuga. 

Ett annat projekt som vi håller på med i tankarna är Hjalmars lekrum på andra våningen. Då slipper vi ha halva vardagsrummet barrikaderat av leksaker som han ändå inte leker med.

Ännu ett annat projekt är ett hundhus. Vill inte ta in så många hundar hundar som det är nu med så hög valpandel. 
Jag är inte helt säker på att det är hundar än ... Dom kan nog bli det med tiden, men just nu så är dom mest "bävrar".

2 av bävrarna älskar dessutom att rulla sig just nu. En i allt som luktar lik och den andra i skit ...  Så ifall man korsar bäver med träskpadda så får man fram två av våra unghundar.
Ljuvliga varelser. Jag skall ta kort på dom tre yngsta så skall ni få se hur dom ser ut nu. Det var inte helt lättgissat hur formen skulle bli.

Henrik var iväg och vallade "nötter" med Bozz och Nick i fredags. Bozz hade inga problem med att valla en hel grupp med ungdjur. Vad jag vet så har han bara sett kor genom bilfönstret innan.

Henrik håller på med ett vagnprojekt ute i maskinhallen. Det har hållt Hjalmar fängslad i många timmar nu. Han har skruvat, spikat, tittat och nästan pratat loss öronen på Henrik medan Henrik har svetsat och grejat. Det är inte klokt vad det är spännande att titta på.

Grabbens läsning går framåt. Han klarar lättare texter nu rätt så hyfsat. Men det är en bit kvar till att läsa riktiga texter. 
Han fick en ny bok häromdagen som handlade om kroppen. Två hela sidor handlade om sex och samlevnad ... Jag tänker hoppa över dom sidorna ... Det räcker väl med alla frågorna man får och svarar på medan baggen hoppar som besatt, och medan hundarna sitter ihop. Det känns inte som att jag har lust att läsa om hur "våra" könsorgan passar ihop ... *rodnar* 
Det kan han få läsa själv ...
*Gulp*

Kortisonet har slutat verka i höften. Den har med en gång blivit inflammerad och det var då som bomullen i huvudet kom tillbaka. Jag som hade vant mej vid att inte ha en massa värk och vid att kunna tänka. Men det är väl bara att vänja sig av med. Lika bra att sätta in GPS:en på "HEM" när jag skall hem i morgon bitti. Då får jag hjälp när jag inte hittar. Praktiskt.
Jag hoppas att GPS:en hittar, dom har ju byggt om 45.

På måndag är det skola igen. *Suck*
Ser fram emot det lika mycket som tandvärk. Jag hoppas att det fungerar.

Ha det!