Sannas lilla blå!

Vi åt kinamat igår.
Inget konstigt med det. Det var till och med gott.

Jag och Hjalmar går in och beställer.
Jag. -En friterade räkor
Hon.-Flitelad läka, ja
Jag. *Beställer resten* *kommer på* Ta en extra ris! Familjen är nog hungriga idag.
Hon. -En extla lis.

Det är nu som Hjalmar inte kan hålla sig längre. Han har stått på kokpunkten länge.

-Det heter extRRRRa RRRRRRRis. Säger han och rullar på r-en så att man hade kunnat tro att han körde leksaksbil.

Det här säger grabben som fortfarande inte pratar helt rent. Som säger vipsa i stället för vispa osv.

Gudars ...

Den där luckan.

Var är den när man behöver den?

På fredag skall man städa, det gör varenda tant, och pojkens snälla mamma, hon gjorde likadant.
Hon började med farstu sen hall och sen tambur.
När kvällen kom, var hon så trött att hon var sur.


Det skall vi undvika.




Vi struntar i fredagsstädningen.

Varför hamnar man ibland i ett tillstånd av halvkoma?
Ingenting blir gjort trots att planerna finns. Man fastnar i andra saker som inte för hemmaprojektet framåt.

Vilket på sikt innebär att det inte finns några rena sockar ...

Ibland känner jag hur det kryper av irritation under skinnet när jag inte får saker och ting gjorda, ibland så hamnar jag i koma och förstår inte ens att jag inte får saker och ting gjorda.

Ibland så har jag skäl. Höften gör att jag inte kan göra saker som jag hade tänkt. Men det säger ju inte att jag inte kan göra något annat. Men planen jag hade gick i stöpet och då gick det visst inte att göra ett smack ...

Just där är jag nu.

Jag har en plan.

Lysande Sickan ...

En inlånad flicka, en pojke.

En vill bestämma, en vill inte bli bestämd över.
En vill tävla, en vill inte.
Båda vill vinna.
Båda två är envisa som små röda grisar.
Diskussionerna går höga, ibland låga.



Sedan har vi en som showar all vad han kan också ...



Vi har en liten tös som har kommit långt i skridskoåkningens konst på bara några timmar och kan numera lyfta på en fot.




Dessa barn.

Dom är bara helt enkelt underbara!

Inga läxor, ingen skola, inga telefonsamtal, inte gå upp klockan 07:00.

I´m in heaven.

Inte har ni väl glömt?



Visst kom ni ihåg att ställa tillbaka klockan en timme. Det är ju den enda fördelen med vintertid att man får sova en timme extra.

Hur många av er ger er själva ett tyst löfte om att ta vara på den här timmen? Tänker en tanke om att jag skall minsann fortsätta i samma tid som innan och då äntligen komma i säng i tid?

Det där tänker jag vart och varannat år, men en timme är så kort och ju äldre jag blir desto mindre påverkas jag av den där timmen man får och timmen på våren som försvinner.


Ha det!

Vi har skaffat akvarier. Jag har tre och Hjalmar har två. Dom är naturligtvis på Facebook och inte i verkligheten.
Dom är på något konstigt vis roliga.

I går kväll så valde Hjalmar att kika på TV istället för att hålla på med datorn.
Han fick lite panik på slutet när han kom på att fiskarna inte hade fått mat.
-Mamma, väcker du mej i morgon bitti så jag kan mata fiskarna?
-Men lille gubben jag går upp 05:30.
-Ja?
-Ok jag säger till dig.

Gossen somnade som en liten gris och i morse så stack jag in huvudet i rummet och frågade om han skulle mata fiskarna.

Döm om min förvåning när grabben reser sig upp och säger med sömnig röst:
-Jag kommer mamma.

Raka vägen upp ur sängen, ner till datorn och matade fiskarna. Sedan upp i säng igen.

Jag kan säga att så gör han inte när han skall till skolan.

Inte ens likt ...

Det var tiden som det gick åt att köra alla uppgifterna med Hjalmar igår.
Två A4:or med bokstaven R. Ett bokstavshäfte med bokstaven Ä.
4 sidor matte och läsläxan ovanpå det.

Grabben är trögstartad och rätt så svår att hålla igång, när man håller på med svåra saker som bokstäver och ord. Matten däremot går som på räls. Konstigt nog så gör han inte matten i skolan. Han sparar den till fredagarna istället.

Det är jobbigt att lägga upp en skoldag tycker jag. På något vis så vill jag köra igenom det tills det är färdigt. Men en 6-åring kan ju inte koncentrera sig i 4 timmar. När vi hade kört i nästan tre timmar så bakade vi en kaka och blandade in lite matte där.

Det konstigaste utav allt är att när vi har hållt på nästan förlänge så kommer han in i jobbet och tränar på för brinnande livet, trots att det är bokstäver, ord och i hans tycke toktråkigt.

Ha det!

Så här står det:
Max drar in sin lina.
-En rot, sa Max.

Så här läser Hjalmar:
Max drar upp sin lina.
-En rot, sa Max.

-Tokigt. Säger jag. Vad står det där? *Pekar på in*
-Upp säger Hjalmar och hela ungen biter ihop och blir envis.
-Vilka bokstäver är det då?
-Meh! Titta på bilden. Han drar UPP linan. Dom har ju skrivit fel! Jag skall säga till fröken att ändra det där ordet. *Pekar på in*
-Vad står det där då?
-Det står UPP, har jag ju sagt!!! *Ilsken som ett bi*

Det är då jag skrattar så mycket inombords att jag låter det passera. Han kan ju inte rå för att dom har ritat fel i boken. Eller har dom skrivit fel?

Ja-ja, om det tvistar de lärde.

Idag så skall Henrk och Peter köra ut gödsel.


Somliga bara roar sig ...

I det här livet är jag en kvinna.

I mitt nästa liv skulle jag vilja bli en björn.

När man är  en björn måste man gå i ide.
Man bara sover i sex månader.
Jag skulle kunna leva med det.

Innan man går i ide måste man äta kopiösa mängder mat.
Jag skulle kunna leva med det också.

När man är en björnhona så föder man sina ungar (som är valnötsstora) i sömnen.
När man vaknar är ungarna halvt uppvuxna, gulliga, kramgoa björnungar.
Jag skulle absolut kunna leva med det.

När man är en mammabjörn vet alla att man menar allvar.
Man klappar till vem som helst som stör ens ungar.
När ungarna blir irriterande klappar man till dom med.
Jag skulle definitivt kunna leva med det.

Om man är en björn så  FÖRUTSÄTTER ens partner att man vaknar med en morrning.
Han FÖRUTSÄTTER att man har håriga ben och ett överflöd av underhudsfett.

Japp, jag skall bli en björn.


Fick den här på mail. Den är så bra!
Tack Peter!

Det här med sugrören var dödsstöten för den gamla toaletten. Henrik fick ju ut dom, men den är kämpig med att man får stå och trycka ner knopppen på ovansidan så att den inte läcker.

Vi köpte en ny igår. Henrik satte in den igår under sonens jubel. Han har längtat efter en ny toalett.

-Kan man bajsa i den också?
-Ja, det kan du.

-Whoho!!!!!!

Tänk vad lätt det är att göra ett barn riktigt glad ibland. ;)

-Mamma, du måste lägga in mer byxor i min garderob! Sonen berättar i upplösningstillstånd, viftande med ben och armar.

-Är dom slut?

-Neeej! Men tröjorna vinner ju! Dom är ju fler!

-Jaså. Men då lägger jag in dom rentvättade då ...
-Jaaaa!

Jag sitter och läser alla kommentarer och blir alldeles rörd.
Det är inte klokt vilken tur jag har som är omgiven av så många som både orkar läsa och orkar bry sig!

Massa tack!

Jättekram!

Utvecklingssamtalet gick bra.
Vi var där hela familjen.

Läraren berättade hur bra det går nu och hur utvecklingen har gått framåt med stormsteg sista veckorna.
Hon berättade vilken bra kamrat han är och hur lätt saker och ting går nu när han är med och kan koncentrera sig.
Hon tyckte att han har lätt för sig. Att specialpedagogen fortfarande är bra att ha, men att nu finns det utrymme för att gå vidare.
Han låser sig så klart fortfarande. Allt är ju inte guld och gröna skogar. Men skillnaden är himmelsvid.

Vi fick se målen och såg att Hjalmar ligger väl till. Han uppfyller i stort sett alla mål utom ett och det har han på sig fram till sommaren att lära sig. Det var inte längre tal om att han skulle gå om 1:an.
Jag är nöjd med skolan och glad över att vi fick den här läraren. Det känns så roligt att vi och läraren hjälps åt. Att vi faktiskt får hjälp från skolan.

Jag kan nog inte med ord berätta hur det här känns.
Hur bra det känns att jobbet, slitet och 3 miljoner timmars funderingarna har hjälpt.

Vi fortsätter i samma spår. Vi kommer att kämpa vidare.

Men elefanten.
Elefanten som satt på axlarna.

... är borta.

Måndag klockan 14:00.

Hjalmar fick fylla i miner på gubbar för att visa vad han tycker om skolan, lektionerna, läxorna, skriva, läsa, rasterna, jobba själv osv.
Det fanns glad gubbe för bra och ledsen för dåligt och en gubbe med rak min om man inte visste riktigt.

Det var en lätt uppgift tyckte Hjalmar och uppfann en ny min. Arg gubbe.

Han satte konsekvent en arg min på varje gubbe, på varje fråga jag ställde. Den enda som han bara satte en ledsen gubbe på var när han fick jobba tillsammans med en annan elev.

Gudars, vad det skär i hjärtat på mig.

Nu var det inte riktigt rätt tillfälle att göra den här övningen. Jag hade kunnat välja ett bättre tillfälle. Men varje tillfälle som man ber honom att göra skolsaker blir automatiskt ett dåligt tillfälle.

... och där kom alla tvivel tillbaka. Gör vi rätt som har honom kvar i 1:an? Blir det bättre nästa år? Är det här pga att han är sen, eller har han helt enkelt starka känslor även för det här? Har det att göra med kompisars vara eller inte vara?

Jag vet inte. Jag vet inte alls. 

I morgon så vet jag kanske mer?
Eller inte ...

 

I morse när jag åkte hem så stod det en bil parkerad rakt över vägen. Det är en liten slingrig väg över hisingen med viltstaket, men det brukar inte hindra grävlinga, rådjur, hästar och diverse minkar och kaniner. Harar verkar det inte finnas så många.



Det stod en kille i mörkret och tittade tomt framför sig. Bilen hade varningsblinkers på och stod som sagt parkerad mitt i vägen.
Jag stannade i mörkret och frågade honom vad han hade kört på. Han pekade på en blodig hög, som jag identifierade som rådjur.
Grabben var lite skakig och frågade på bruten svenska vad han skulle göra nu.
Tja, sa jag. Rådjuret lever ju inte och inget annat än din bil har ju kommit till skada så flytta rådjuret till sidan så det går att köra och ta resten med försäkringsbolaget.

Grabben gjorde ingen ansats till att flytta på varken sig, bilen eller rådjuret, så jag hoppade ut och skulle precis hugga tag i ett ben för att flytta det till diket, när han kom springande. Han halspade ur sig att han väntade på en kompis som skulle hjälpa honom att bära det åt sidan.
Jag fattade inte riktigt det där så jag tog tag i ett ben och slängde undan det.
Minen på grabben var obetalbar.
-Va, gick det att flytta själv? Var det inte tyngre än så?

Gudars ... Ett ungt rådjur. En ung stark grabb.
Det måste vara jobbigt när en tant kommer och kastar undan det när han har begärt förstärkning.

Dagens ungdom ... 

Jag har läst en bra bok.

Den är lätt förvirrande och innan man får in klämmen så kräver den fullständig uppmärksamhet.



Jag har klippt ur vad som står på baksidan:

Henry är en stilig, bohemisk bibliotekarie som älskar punkmusik. Clare är konstnär med en passion för storslagna pappersskulpturer och thaimat.

De möts för första gången när Clare är 6 år och Henry är 36 och gifter sig när Clare är 22 år och Henry 30. Det låter otroligt, men är sant. Henry lider nämligen av en genetisk åkomma som får honom att ofrivilligt resa i tiden. Plötsligt ställer hans genetiska klocka om sig och han kastas framåt eller bakåt i tiden. Och Clare kan inget annat än att vänta på hans återkomst.

Henrys tidsresor är en hemlighet som svetsar samman de älskande trots alla smärtsamma avsked. Kampen mot Henrys sjukdom blir en kamp för att hålla fast tiden, livet självt. Tidsresenärens hustru formar sig till en berättelse om ögonblickets skönhet såväl som dess skörhet. Det är en historia om separation och saknad, men också om en närvaro så stark att den spränger alla gränser.


Ok, nu tänker ni att det är en science fictionbok. Men det är det inte!
Det är mer åt dramahållet än åt något annat håll.  Den är väldigt fängslande och man vill hela tiden veta mer. Hur skall du trassla ur dig ut det här?
Varje gång han reser i tiden så är det ofrivilligt. Han vet inte när det kommer att ske och han vet inte vart han hamnar. Men det är bara hans kropp som åker, kläderna och allt annat stannar kvar i tiden som han reser ifrån. Mao så hamnar han spritt språngade naken, i rum, eller på gator. Inte alltid så lyckat ... Men som sagt det är ingen komedi heller.

Läs den!

*Tar mej för pannan*

Gudars, vad med folk det var där.
Jag tror att halva Danmarks, delar av Tysklands och södra Norges hela befolkning var där.
Sedan var det vi och tre svenskar till.

Sonen försvann naturligtvis ...
"Vi har en liten pojke som heter Hjalmar här, som letar efter sin mamma Sanna"

Det var inga köer in och inga köer vid kassorna. Men det var ett h-vete att komma fram. Det blir att man ställer vagnen på olika ställen för att gå runt och titta runt och sedan så letar man efter vagnen i några minuter, hittar den och parkerar på ett annat ställe.

Men vi hittade bra kläder till grabben, bra vinterjackor till oss + att vi hittade "kalaspresenter" och födelsedagspresenter till gossen. Bra investerad tid. Jag hittade en bra sak att stoppa i godispåsarna till födelsedagskalaset också.  Det är inte klokt att man kan spara så mycket pengar på att åka så långt.

Vi kom därifrån och var heeeelt slut som vanligt. Fattigare var vi också, men rikare på upplevelser.

Ha det!

Kvällens aktiviteter börjar att mattas av. Nu är det klockan 05:00 som nästa sak skall utföras.
Hemgång sker inte förrän klockan 07:00.

Dagen har varit bra. Hjalmar som blev av med datorn igår vid läxgörningen har roat sig med en legosats som han fick nere i Ullared. Så nu har han fixat ihop en midjestyrd grävare av någon sort ... Jag är inte så haj på sådana där saker.
Grabben var betydligt bättre på att bygga efter ritningarna den här gången. Det verkar som att det är en utvecklingssak det med.

När han väl var klar så blev han irriterad på att det inte fanns någon gödselgrep med som man kunde byta till ...

Dessa bondbarn.



På måndag så är det utvecklingssamtal. Jag bävar lite för det. Vi gör ju ikapp det som skall uppfylla målen på fredagarna, men jag funderar ibland på om hans utveckling liknar de andras.
Jag vet att man inte skall jämföra, men man måste ju få ett hum om att han ligger hyfsat "rätt"?
Läsningen kommer nu med stormsteg. Han får ihop lättare ord med hjälp av ljudning och har ett rätt så stort bibliotek med ordbilder i huvudet.

Matten går framåt, men han har inte knäckt koden ännu. Han chansar lite väl mycket istället för att räkna.

Vi hade ett återfall i skolan i torsdags. Han spelade inte över, men gjorde inte det som skulle göras. Tyvärr så fick vi ingen information om att det inte hade fungerat fullt ut så han fick tillbaka hälften av hans leksaker. När informationen kom fram genom undslippande av information från gossen så låstes leksakerna in igen.
Dom hade haft vikarie och då behövde man tydligen inte göra skoluppgifterna ...

Jag hoppas innerligt att hans lärare är i skolan hela veckan, nästan vecka. Vi behöver lite kontinuitet för att beteendet skall "sätta sig". 
Stackars barn ... jag tänker i hundtermer ibland när det gäller hur jag skall greppa problem och träning som gäller sonen ...
Jag hoppas att det inte kommer fram till de sociala. 

Snart så kommer höstlovet och vi kan slappna av med skolarbetet ett tag.
Det behöver vi alla tre.

Jag tjuvlyssnade lite när Hjalmar och Henrik satt med matteläxan i fredags. Dom satt och grejade med större och mindre än.
Henrik: -Säg nu högt så att inlärningen blir rätt: 5 är större än 3. 5>3
Hjalmar: -Meh ... Varför?
Henrik: -Annars så blir inte inlärningen lika bra. Säg nu!
Hjalmar: - 5 är större än 3 *buttert*

Henrik har pedagogiken i ryggraden tror jag. Här skall inte tränas på ett felaktigt sätt. Maximal inlärning är det enda rätta!  
Det låter så härligt när dom pratar och är så koncentrerade på uppgifterna.  Hjalmar på matten och Henrik på Hjalmar.
Jag blir så stolt över mina båda killar!


Ha det!


 

5 sugrör hittade Henrik i toaletten. 5 sugrör som inte rördes utav kaustiksoda och dylikt.
Henrik försökte få Hjalmar att ta ut dom men han vägrade kategoriskt. Ingenting i världen kunde få honom att stoppa ner sin hand i en toalett.
-Vi får väl ringa efter en rörgörare! Sa han argt när förslaget kom upp.

Den personen i hushållet som absolut var mest upprörd över att behöva gå ner i källaren för att gå på toaletten var absolut sonen. Att det var han som hade sabbat den var ingen som helst förmildrande omständighet för att vi inte hade fixat det.

Suck ...

Först så tar vi matten med siffran 8.
Sedan så var det häftet med bokstaven Mm.
Därefter läsläxan.

Sedan är vi lediga!

Då åker vi iväg på roligheter.
Jag skall ge er en ledtråd ...



Tjo-ho!

Lämnat slaktlammen *check*
Pojke i skolan *check*
Skola inte ringt *check*
Hundarna mat
Åka till jobbet

-Mamma, hur gammal är pappa egentligen.
-Jaaa, vad är han? *Funderar lite*
-Han är ju minst 100!
-Va? Men det är han ju inte. Hur gammal är jag då?
-Nästan hundra ...


Unge ...

Idag har jag varit hos revisorn. Ett års deklarationer avverkade till.

Jag är ingen pappersmänniska. Nej, verkligen inte.
Ingen ordningsmänniska heller.

Det är då sonen kommer och säger bedjande:
-Mamma, kan vi inte städa mitt rum? Städa det så där fint så att vi kan dammsuga det?

-Vem är du, och var kom du ifrån?

Nu är det 13/10-2009

Ännu ett år har gått sedan den hemska dagen för två år sedan. Då för två år sedan så längtade jag till den här dagen. Jag visste att jag skulle må så mycket bättre då. Det gör jag, utan tvekan.
Men saknaden är stor.
Jättestor.


Jag saknar dej morsan.

Idag så är det bokföring, föräldramöte och symöte.

Jag längtar till symötet, det andra är jag inte speciellt ivrig att ta del av. Men jag skall till revisorn i morgon, och det kan ju vara bra att höra vad dom har att säga på föräldramötet. Jag har ju så mycket kontakt med skolan iallafall, så jag tror inte att dom kommer med så mycket nytt och inget som direkt rör min pojke.

Skolan har gått väldigt bra dom senaste dagarna. Han är lycklig över att ha fått tillbaka sin dator och på torsdag så får han tillbaka hälften av alla sina leksaker.
Då så har vi hållt tillbaka busbeteendet i tre veckor, då hoppas jag att trenden är vänd.

Om två veckor så är det äntligen höstlov. Det skall bli så skönt att ha honom hemma en vecka. Lugnet lägger sig över Vallby och vi behöver inte hela tiden pressa honom med läxor och liknande.

Hoppas jag ... För även jag börjar känna mej en aning sliten efter alla turer i höst, och då är vi inte ens inne i mitten av oktober än.


Ha det!

Gudars, i helgen så har jag fått göra skäl för lönen.
26 timmars arbete, blev 28 timmars arbete. Det var bannemig så att det glödde i tangentbordet och i telefonen.

Men nu är det äntligen måndag! Ljuvligt!

Just nu så skiner solen efter en regnig start och jag skall ge mej ut med mina små huliganer. Jag har knappt sett dom sedan i fredags och hoppas att dom har vuxit upp i helgen som var, och lärt sig både att inte sno varandras mat och att lyda. ;)

Ja, tjena ...

Jättetroligt ...

Lilla Meg visade framfötterna i fredags. Hon var så entuiastisk hon kunde vara, sprang så fort som hennes små ben tillät och lyckades sprida en flock med lamm över fältet på rekordtid.

Gott gry i den tösen, hon är ju inte så gammal än.

Heron börjar komma sig nu. Han är i rätt ålder för träning och ser lovande ut.
"Lille" Glen är snart i samma storlek som sin pappa. Han har helt bytt personlighet och har gått från kaxig valp till en mjuk trevlig unghund.

Jag har glömt att berätta om Nick.
Nick har vi bytt mot Eli. En kompis köpte Nick av oss som unghund. Nu skulle hon flytta upp till Norge och ville ha Nick tränad. Men nog för att Henrik är duktig, men att i värsta delen av tävlingssäsongen, träna upp en treåring som är rå till fungerande vallhund, på tre veckors tid. Det klarar inte ens han ...

Vi bytte honom mot Eli. Hon hjälper till däruppe efter bästa förmåga.

Bozz är numera äldst med sina 6 år. Det är en ung hundskara vi har här hemma. En ung huliganskara ...

Jag saknar Junior. Han var min arbetskamrat som kämpade vid min sida i många år.
En vän som med oerhörd lojalitet har hjälpt mej vid så många tillfällen när allt sett hopplöst ut. Galna Herefordkor med kalvar, flockar på 400 lamm, 100 lamm i grannens trädgård, förrymda tackor i skogen och grannens oinvallade kvigor. Allt klarade han. Han hade också fördelar som inte är så vanliga. Jag kunde bestämma vilken hastighet han skulle gå framåt. I exakt vilken hastighet.
Det var lätt att öka hastigheten och lätt att dämpa den lite. Det var inte svårt att få honom att driva i fullt tempo eller att låta honom driva i så lågt tempo, att minsta lamm hängde med.
Han var stark som attan och mjuk mot mig.
Tillsammans så tävlade vi, körde fråndrivning baklänges på SM-finalen, vann SM-kvalet, tävlade VM och EM, tävlade Nordiska bland blixtar och åsksmällar.


Jag saknar honom.

Han var min vän.





Ha det!

När jag spolade på toaletten härom kvällen så lade jag märke till att vattnet inte rann ut som det skulle.

-Hjalmar! Vad har du spolat ner på toaletten?
-Ingenting.
-Jo, något har du försökt att spola ner.
-Neej!
-Jo, jag ser ju att det nästan är stopp.
-Jag har inte gjort någonting!
-Har du försökt att spola ner en massa papper eller vad är det.
- ... sugrör ... kommer det lågt innefrån gossens rum. Jag försökte spola ner sugrör ...

*Suck*

Jag hittade ett sugrör som han inte fått ned. Det är från McDonalds ... Mao extra hållbara sugrör.
Hur lång tid tar det för sugrör att brytas ner och hur länge kan vi hålla oss? 

Nu har vi kämpat oss igenom bokstaven V.
Vi har skrivit orden som är så svåra och har gått igenom läsläxan.

För en timme sedan, vid 19 tiden så hittade jag 7 sidor matte som skall vara gjort till på måndag.

Det är inte lätt att gå i första klass.


Ha det!

Kompisens andra gång på skridskor. Hjalmar susar omkring henne och ger goda råd.
Tur att hon inte är jag, jag hade blivit tokig ...
Kompisen gick från att torka isen till att faktiskt ta sig fram på egen hand utan stöd.

Jättebra!

Vi hade ju en sådan tur. Vi hade hockeyrinken för oss själva. Hela ishallen fanns där bara för oss.

Det kom fram en farbror och kikade på Hjalmar där han hoppade, åkte på ett ben och showade järnet för sin kompis. Farbrorn sa att den pojken skulle vi ha i hockeylaget.
Men Hjalmar vill inte vara i något hockeylag. Han vill leka.

Han kommer att få leka.

Länge!


Ha det!

Idag så får han ta med sig en kompis hem från skolan. En macka skall ätas och sedan så åker vi ner till Lödöse och åker skridskor.
Idag är också dagen D för att han skall få tillbaka sin dator. Det krävdes 5 dagar i skolan utan stök och bus.

Jag hoppas att det är något bra på gång. Jag hoppas att vi har vänt trenden.


Jag hoppas!

Jag tänkte ta hand om bokföringen idag ...

Tisdagen gick bra den med.

Jag har mina dubier om dagen idag ...

Väntar spänt.

Igår så flyttade Hjalmar in i det nya lilla sovrummet.
Nöjd och glad så kröp han ner i den jättemjuka sängen. Kikade på dom självlysande stjärnorna runt om sig och somnade tillslut.

Henrik lade in golvet i måndags och jag spikade fast listerna igår. Sängen bars in och Hjalmar har slitit i två dagar med att montera ihop en liten byrå som han skall som nattduksbord.

Det blev så fint!

En sak som är riktigt bra med det dessutom, förutom att det gränsar till vårt rum, är att det är heeeelt fritt från leksaker. Det ger ingen triggning till att leka istället för att sova.

Kort kommer.

Igår kom grabben hem med en lapp med FYRA guldstjärnor på.
Han hade skött sig bra och varit med på allt. Läraren hade haft hjälp med en lärarkandidat och därför kunnat sitta brevid honom nästan hela dagen och därmed kunnat stoppa och hjälpa honom igång med rätt saker.

Hon ser nu samma saker som jag. Han har svårt för att forma bokstäver och siffror och vill inte rita fyra hattar, 6 apelsiner, och 3 snögubbar. Han vill inte fylla i bilden med färgpennor.

Hjalmars siffror ser precis lika kreativa ut som han själv är. Grabben kommer att bli konstnär. Problemet med konstnärer är ju bara att inte alla förstår vad som menas.

Vi har äntligen fått igenom vårt förslag om att ha honom hemma på fredagarna. Jag behöver ha tillgång till honom en hel dag där han inte har tröttat ut sig i skolan, så vi kan göra allt som han har missat under veckan. Eftersom jag då jobbar hela helgerna så behöver jag fredagarna, där dom i stort sett är ute i skogen hela dagen.

Läraren hade ett bra förslag på att Hjalmar jobbar med datorn istället och att han får lägga krutet på siffror och bokstäver däremellan men kan vila sig vid datorn. Det är inte att tänka och lösa uppgifterna som är jobbigt.

Så nu kör vi vidare.

En.

Dag.

I.

Taget.

Ser ni den stora grisen vid sidan av Cyril?
Den ville Hjalmar ha.
-Åh, tänk om pappa kunde vinna den grisen. Sa han drömmande.

Henrik vann den grisen. Hjalmar var lycklig!
Nu fick han inte grisen själv men han får ju se den här hemma i allfall.

Tyvärr får ni inte se ett enda kort där Bozz vallar. Det regnade för mycket.



Majja vallar.




Det här var ett svårt SM. Ett av dom svåraste jag sett. Vädret var som vädret brukar vara på SM. Blandat iskallt och regn.
Nattfrosten avbyttes mot lera och solen mot regn. Precis som det skall vara med andra ord ;)

Jag tyckte fåren var ok. Platsen var bra, men man hade kunnat låta bli att ha fråndrivningen över ett dike, ur både djur och hundsynpunkt.
Jag tycker också att man skulle ha haft några IK2 tävlingar på fåren innan SM.
Utställarna kämpade på och hade nog inget rolig jobb, med djur som drog och jag kan med en rysning tänka på hur det måste ha sett ut där nere med så många flockar i leran. Jag hoppas att någon hjälpte utställarna loss. Annars så sitter dom nog där än.

Det kommer att pratas mycket om det här SM:et. Det kommer att snackas både bra och dåligt om platsen, om fåren och om rankad startlista.

Men det struntar jag i.

Min Henrik och min Bozz vann. Det är huvudsaken!

1:a Henrik och Bozz.
2:a Karin och Zap
3:a Mosse och Roy

Jag skall skriva mer om SM-helgen i morgon. Är lite trött och har en del kvar att göra innan jag kan lägga mej.

Kram!

Hej!

Jag kommer ju inte kunna lägga ut några resultat på bloggen, hur gärna jag än vill...

Här är en bra länk för att kika lite vad som händer:

http://www.sdalarne.se/sm2009/

Klicka på resultat, längst ner i vänsterkanten.


Ha det!

Nu har vi varit hemma länge. Så länge att det  har börjat bli tråkigt. ;)

SM-kvalet är i full gång däruppe. Vi åker upp i kväll. Henrik tävlar i morgon, med både Majja och Bozz.

Jag har bokat hotell i Avesta med pool, så jag hoppas att även gossen blir nöjd. Med oss upp har vi en veckas mattearbete och läsläxan. Men vi skall nog hinna leka lite, och titta på tävlingen lite också.

Håll gärna en tumme eller två imorgon.


Ha det!

Äh, det går inget bra det här.

Alla kloka, hjälp mej nu!

Grabben vill inte hålla på med skolarbete. Han har inga problem med det, är bara helt ointresserad.
Läraren vill att när han börjar att skruva på sig, skall gå in i Förskoleklassen och leka lite. Han är jätteduktig på att leka, säger läraren.

Men hur blir det då med skolarbetet? Vad är målen i första klass? Är det att dom skall lära sig läsa?

Han är ju yngst i sin klass. Han är född 20 november. Vad tror ni, kan han komma sig till våren om han får leka lite till nu?

Hur går det med mobbing och liknande när han inte är med på lektionerna utan går och leker?

Åh, vad jag tycker att det här är svårt!