Läxläsning
Max drar in sin lina.
-En rot, sa Max.
Så här läser Hjalmar:
Max drar upp sin lina.
-En rot, sa Max.
-Tokigt. Säger jag. Vad står det där? *Pekar på in*
-Upp säger Hjalmar och hela ungen biter ihop och blir envis.
-Vilka bokstäver är det då?
-Meh! Titta på bilden. Han drar UPP linan. Dom har ju skrivit fel! Jag skall säga till fröken att ändra det där ordet. *Pekar på in*
-Vad står det där då?
-Det står UPP, har jag ju sagt!!! *Ilsken som ett bi*
Det är då jag skrattar så mycket inombords att jag låter det passera. Han kan ju inte rå för att dom har ritat fel i boken. Eller har dom skrivit fel?
Ja-ja, om det tvistar de lärde.
Jag var som Hjalmar när jag var liten. Liten men envis som en gammal get (till skillnad mot nu när jag är äldre och envis som en gammal get)!
Ett ord som jag ansåg stavades helt fel (ortnamnet Slite, jag trodde det bara fanns Silte) tog jag helt enkelt bort ur tidningen. Jag var tvungen att gå upp före resten av familjen för att kunna hämta tidningen ur postlådan och när mor och far sedan skulle läsa den hade den fina hålrum där rubriksättarna haft den dåliga smaken att nämna fel ort. Det är inte illa, så morgontrött som jag är. :)
Jag var som Hjalmar när jag var liten. Liten men envis som en gammal get (till skillnad mot nu när jag är äldre och envis som en gammal get)!
Ett ord som jag ansåg stavades helt fel (ortnamnet Slite, jag trodde det bara fanns Silte) tog jag helt enkelt bort ur tidningen. Jag var tvungen att gå upp före resten av familjen för att kunna hämta tidningen ur postlådan och när mor och far sedan skulle läsa den hade den fina hålrum där rubriksättarna haft den dåliga smaken att nämna fel ort. Det är inte illa, så morgontrött som jag är. :)
Gah! Nu blev det dubbelt också. River du bort det nedersta, eller åtminstone raderar?
Ha-ha-ha-ha!!!!!
Ljuvligt!
Det slog mej med råge. Då hade du att göra. Läste du hela tidningen?
Tack och lov så klippte han inte ut ordet utan ignorerade det helt enkelt.
Det verkar som att jag skall vara tacksam.
Ha det!
