Måndag. Äntligen måndag!
Gudars, i helgen så har jag fått göra skäl för lönen.
26 timmars arbete, blev 28 timmars arbete. Det var bannemig så att det glödde i tangentbordet och i telefonen.
Men nu är det äntligen måndag! Ljuvligt!
Just nu så skiner solen efter en regnig start och jag skall ge mej ut med mina små huliganer. Jag har knappt sett dom sedan i fredags och hoppas att dom har vuxit upp i helgen som var, och lärt sig både att inte sno varandras mat och att lyda. ;)
Ja, tjena ...
Jättetroligt ...
Lilla Meg visade framfötterna i fredags. Hon var så entuiastisk hon kunde vara, sprang så fort som hennes små ben tillät och lyckades sprida en flock med lamm över fältet på rekordtid.
Gott gry i den tösen, hon är ju inte så gammal än.
Heron börjar komma sig nu. Han är i rätt ålder för träning och ser lovande ut.
"Lille" Glen är snart i samma storlek som sin pappa. Han har helt bytt personlighet och har gått från kaxig valp till en mjuk trevlig unghund.
Jag har glömt att berätta om Nick.
Nick har vi bytt mot Eli. En kompis köpte Nick av oss som unghund. Nu skulle hon flytta upp till Norge och ville ha Nick tränad. Men nog för att Henrik är duktig, men att i värsta delen av tävlingssäsongen, träna upp en treåring som är rå till fungerande vallhund, på tre veckors tid. Det klarar inte ens han ...
Vi bytte honom mot Eli. Hon hjälper till däruppe efter bästa förmåga.
Bozz är numera äldst med sina 6 år. Det är en ung hundskara vi har här hemma. En ung huliganskara ...
Jag saknar Junior. Han var min arbetskamrat som kämpade vid min sida i många år.
En vän som med oerhörd lojalitet har hjälpt mej vid så många tillfällen när allt sett hopplöst ut. Galna Herefordkor med kalvar, flockar på 400 lamm, 100 lamm i grannens trädgård, förrymda tackor i skogen och grannens oinvallade kvigor. Allt klarade han. Han hade också fördelar som inte är så vanliga. Jag kunde bestämma vilken hastighet han skulle gå framåt. I exakt vilken hastighet.
Det var lätt att öka hastigheten och lätt att dämpa den lite. Det var inte svårt att få honom att driva i fullt tempo eller att låta honom driva i så lågt tempo, att minsta lamm hängde med.
Han var stark som attan och mjuk mot mig.
Tillsammans så tävlade vi, körde fråndrivning baklänges på SM-finalen, vann SM-kvalet, tävlade VM och EM, tävlade Nordiska bland blixtar och åsksmällar.
Jag saknar honom.
Han var min vän.
Ha det!
26 timmars arbete, blev 28 timmars arbete. Det var bannemig så att det glödde i tangentbordet och i telefonen.
Men nu är det äntligen måndag! Ljuvligt!
Just nu så skiner solen efter en regnig start och jag skall ge mej ut med mina små huliganer. Jag har knappt sett dom sedan i fredags och hoppas att dom har vuxit upp i helgen som var, och lärt sig både att inte sno varandras mat och att lyda. ;)
Ja, tjena ...
Jättetroligt ...
Lilla Meg visade framfötterna i fredags. Hon var så entuiastisk hon kunde vara, sprang så fort som hennes små ben tillät och lyckades sprida en flock med lamm över fältet på rekordtid.
Gott gry i den tösen, hon är ju inte så gammal än.
Heron börjar komma sig nu. Han är i rätt ålder för träning och ser lovande ut.
"Lille" Glen är snart i samma storlek som sin pappa. Han har helt bytt personlighet och har gått från kaxig valp till en mjuk trevlig unghund.
Jag har glömt att berätta om Nick.
Nick har vi bytt mot Eli. En kompis köpte Nick av oss som unghund. Nu skulle hon flytta upp till Norge och ville ha Nick tränad. Men nog för att Henrik är duktig, men att i värsta delen av tävlingssäsongen, träna upp en treåring som är rå till fungerande vallhund, på tre veckors tid. Det klarar inte ens han ...
Vi bytte honom mot Eli. Hon hjälper till däruppe efter bästa förmåga.
Bozz är numera äldst med sina 6 år. Det är en ung hundskara vi har här hemma. En ung huliganskara ...
Jag saknar Junior. Han var min arbetskamrat som kämpade vid min sida i många år.
En vän som med oerhörd lojalitet har hjälpt mej vid så många tillfällen när allt sett hopplöst ut. Galna Herefordkor med kalvar, flockar på 400 lamm, 100 lamm i grannens trädgård, förrymda tackor i skogen och grannens oinvallade kvigor. Allt klarade han. Han hade också fördelar som inte är så vanliga. Jag kunde bestämma vilken hastighet han skulle gå framåt. I exakt vilken hastighet.
Det var lätt att öka hastigheten och lätt att dämpa den lite. Det var inte svårt att få honom att driva i fullt tempo eller att låta honom driva i så lågt tempo, att minsta lamm hängde med.
Han var stark som attan och mjuk mot mig.
Tillsammans så tävlade vi, körde fråndrivning baklänges på SM-finalen, vann SM-kvalet, tävlade VM och EM, tävlade Nordiska bland blixtar och åsksmällar.
Jag saknar honom.
Han var min vän.
Ha det!
Kommentarer
Postat av: Lottie
Hej Sanna,
hoppas ni fått kontakt med O ang baggen :-)
Och jag minns det där Nordiska där åskar och blixtar färgade himlen, Ravlunda 2001! Junior var fin, du har din återväxt och hans ättelägg o träna nu :-) Om du hinner ;)
'kraam från härligt höstiga Skåne ;)
Postat av: Sanna
Jag tror inte att O vill ha baggen. Men det spelar ingen roll. Någon annan kommer att vilja ha en brun finullsbagge.
Ja, Ravlunda 2001, den tävlingen gick inte av för hackor!
Jättekram!
Postat av: Lena
Inte utan att jag fäller en tår....
Junior var fantastisk!
Postat av: Sanna
Lena: Visst var han! Kram!
Trackback
