Utvecklingssamtal

Måndag klockan 14:00.

Hjalmar fick fylla i miner på gubbar för att visa vad han tycker om skolan, lektionerna, läxorna, skriva, läsa, rasterna, jobba själv osv.
Det fanns glad gubbe för bra och ledsen för dåligt och en gubbe med rak min om man inte visste riktigt.

Det var en lätt uppgift tyckte Hjalmar och uppfann en ny min. Arg gubbe.

Han satte konsekvent en arg min på varje gubbe, på varje fråga jag ställde. Den enda som han bara satte en ledsen gubbe på var när han fick jobba tillsammans med en annan elev.

Gudars, vad det skär i hjärtat på mig.

Nu var det inte riktigt rätt tillfälle att göra den här övningen. Jag hade kunnat välja ett bättre tillfälle. Men varje tillfälle som man ber honom att göra skolsaker blir automatiskt ett dåligt tillfälle.

... och där kom alla tvivel tillbaka. Gör vi rätt som har honom kvar i 1:an? Blir det bättre nästa år? Är det här pga att han är sen, eller har han helt enkelt starka känslor även för det här? Har det att göra med kompisars vara eller inte vara?

Jag vet inte. Jag vet inte alls. 

I morgon så vet jag kanske mer?
Eller inte ...

 


Kommentarer
Postat av: Åsa

Stackars er som behöver ha så mycket att fundera på vad gäller lillapojkens skola..... Kan du inte få tag på specialpedagogen på skolan och diskutera med den personen. Inte nån speciallärare utan den med övergripande.



Men ett barn som sköter sig är Bita, och såklart även hennes syster Buy. I helgen sopade de rent på tävlingsplanen!!

2009-10-19 @ 07:11:01
URL: http://www.brakstakarna.se
Postat av: Ellinor

Hej Sanna,vår son hade en gång en lärare som sa att pojkarna skulle börja ett år efter flickorna,då hade dom klarat skolgången bättre,det var på den tiden barnen började som 7 åringar,å nu ska ungarna börja som 6 åringar,det heter att det inte ställs krav men det stämmer ju inte,är man då född sent på året till råge på allt,är man ju inte mogen,man ska inte vara det,han gör rätt i att rita arga gubbar,han har inte rasat av sig färdigt ännu,hade det varit min unge hade jag dragit i nödbromsen,men det är lätt att vara duktig när det inte gäller ens egna ungar,men så mycket vet jag,vår son hade inte tacklat att börja ett år innan han gjorde,KRAM

2009-10-19 @ 09:50:35
Postat av: Svekhult-ia

Vi har haft samma problem med vår pojke, han har haft väldigt svårt att motivera sig för skolarbetet i klassrummet - trots att han har väldigt lätt för i stort sett alla ämnen. Det har känts jättekonstigt att få omdömen från läraren som att han skulle vara lat, för han är annars väldigt energisk och lättmotiverad på allt i livet i övrigt.

För två år sedan började han ha panik innan han skulle gå till skolan och var ledsen på kvällarna. Efter mycket lock och pock så fick vi ur honom att han kände sig hackad på, både av barn och av lärare. När vi gick till grunden med det så kom vi fram till att det var ett "ensamma barnet"-syndrom (som i inga syskon alltså), det här att han inte är van vid att få kritik eller höra mindre snälla saker från andra barn vilket gjorde att han sög åt sig allt det som en svamp och bara tappade lusten för allt. Han kunde inte fokusera på det positiva, osm kanske fyllde 95% av dagen utan fastnade i de 5%. Detta var också vad skolkuratorn kom fram till, då han fick prata med henne en timma i veckan nästan en hel termin. De jobbade mycket med att sätta sakerna i perspektiv och hur han skulle hantera det, han tyckte om att träffa henne.

Sakta men säkert har han fått lättare att rycka på axlarna både åt kompisarnas små dumheter och inte känna sig hopplös inför lärare - och då har skolarbetet kommit igång på köpet av någon anledning.

Då är han absolut inte mobbad utan egentligen ganska omtyckt av kompisarna, men grodor hoppar ju ur munnen på alla barn. Inte OK, men faktum.

Som vi bor så blir det ändå inte så mycket lek på fritiden med andra barn, men jag försöker ordna så ofta jag kan - det stärker honom så det räcker till skolan på nåt sätt.

Nu blev det långt och kanske inte ens i närheten av det ni tampas med? Men iallafall, hoppas att ni kan reda ut munnarna i ett bra samtal idag trots allt! Kram!!!

2009-10-19 @ 09:59:21
URL: http://www.svekhult.com/hundia
Postat av: Sanna

Åsa: Det är lite meck, det är det. Men det går ju framåt! Det finns ingen Specialpedagog i hela området. Dom har lånat in en från Göteborg. Han kommer väl vilket år som helst ... Suck



Vad glad jag blev när jag läste att ni hade börjat på allvar med småtjejerna! Så kul att det går så bra!

skall bli riktigt roligt att följa era framgångar. Såg att Chrille hade tävlat i Öströö. Bra kämpat! Är det han som skall valla med Bita också?



Ha det!

2009-10-21 @ 09:48:30
Postat av: Sanna

Ellinor: Nej, det där är ju inte lätt ... Jag har vänt och vridit på allt så jag är alldeles snurrig i huvudet. Men just nu verkar det ha vänt. Läraren har ju äntligen fått kläm på vad det är för en unge hon har har fått i klassen. Han har dessutom äntligen fattat att man måste göra vad läraren säger. Det sista satt låååångt inne. Jag har mina dubier om att vår son någonsin hade rasat färdigt ... Det känns som att han är en sådan sort som alltid vill ha sin frihet.

Jag känner igen mig själv i honom om vi säger så ...



Kram!

2009-10-21 @ 09:52:17
Postat av: Sanna

Ia: Du slog huvudet på spiken tror jag. Det är en av sakerna som har hänt i skolan att dom andra barnen har sagt "taskiga saker". Hjalmar hade behövt lite syskonkärlek. Någon som säger skitunge i kärleksfull ton och någon annan som ger honom en smocka för att han finns.

Men nu är han ensam och alla runt honom behandlar honom med den vuxna respekten som är helt naturlig.

Vi säger ju aldrig saker till honom som vi inte menar.

Jag försöker också ordna till lite barn på fritiden. Jag märker också att relationen som dom får på hemmaplan stärker deras relation i skolan. Det är ju så för oss också. Har man bjudit hem en jobbarkompis och fikat så blir det ju bättre även på jobbet.



Det var en jättebra insikt som du gav mej. Det hade tagit några år för mej att inse det som du skrev. Jag har ju själv en drös med syskon och Henrik likaså.



Kram!

2009-10-21 @ 10:00:18

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0