Sannas lilla blå!

Lustigt. Ett år till.
39 fucking years ...


Ett år äldre. Ett år visare. Ett år vackrare. Ett år bättre!

Det är inte klokt. Jag blir faktiskt bättre och bättre för varje år som går. *Sträcker på mej*

(Någon som gick på allt ovan?)

Fast visst är jag väl väldigt bra?

39 ... Det är ju inte 40 än ...

Äh, jag är ju ung ... ???
Åtminstone så VAR jag ung.




För trettionio år sedan så föddes det en svarthårig, skrikande liten unge.

Japp, that´s me.

Ja, så är det. Om ni inte har förstått allt det förvirrade ovan. Så fyller jag år i dag.


Ha det!

Jag och Henrik tackar för alla hållna tummar och gratulationer!

Det känns alltid bra att ha stöd hemifrån.



Kram!!!

... och göken? Var är göken som skall hoppa ut och ropa ko-ko?

Äntligen hemma!

Hur roligt det än är att vara ute och resa, så är ändå hemma bäst.

Vi startade i Onsdags. Hjalmar hade sett fram emot både att få åka till Schweiz och att äntligen få sitt efterlängtade Nintendo DSi.

Gps:en talade om att det var 155 mil to target. *Suck*

När är vi vid Liseberg frågade han c:a 100 gånger på 40 minuter långa färden. Vi skulle inte till Liseberg utan det var där han skulle få börja spela.

Liseberg kom och försvann. Försvann gjorde också sonen som körde in hela huvudet i DSi:n och var inte kontaktbar på några timmar.

Henrik och jag satt fram och pratade. Henrik körde och solen sken. Härligt!

Vi stannade i Tyskland och sov på ett hotell någonstans efter Hamburg.
Det är ju alltid förvånande hur Tyskarna står ut med den tyska dubbningen. Det är ju så kasst! Där kommer John Wayne gående, pratandes tyska ... Det funkar ju bara inte ...

Dagen därpå så gick färden vidare. När vi startade så stod GPS:ens siffror på 89 mil kvar.
Det var inte tal om att stanna och sova mer på den vägen utan vi hade bokat ett hotell i Bern.

Men det var ju autobahn, hela vägen ner. Efter ett tag så brukar jag bli en smula fartblind. 150 km/h känns som en vettig marschfart. 120 genom vägarbeterna känns helt ok. 90 är promenadfart och allt under kallas att parkera. Så det skulle inte vara några problem att knäcka sisådär 90 mil på några timmar.

Färden gick bra tills vi kom till Frankfurt.
Eller till Frankfurt ... Det var det ju inte. 10 mil innan Frankfurt började köerna. Vi stod parkerade på Autobahn i en och en halv timme, ibland så sniglade vi oss fram och emellanåt så var vi uppe i 100 knyck i några 100 meter innan vi plötsligt parkerade en stund igen. Lätt frusterande.
Grabben som redan suttit still en dag började få myror i byxorna och varken Dvd:n eller DSi:n kunde hålla nere energin som vid det här laget sprutade ut ur öronen på honom.

När köerna äntligen släppt och avslöjat att dom knött ihop fyra filer till en, + att dom höll på att dra nya linjer på den enda återstående filen.

Då var det dags att stanna, äta lite och släppa ut den stackars lille 6:åringen som höll på att brisera av undertryckt energiutlopp.

Vi tog en runda i staden där vi stannade. Pallade päron på ett ställe. Ett äpple på ett annat. När grabben sedan hittade vindruvorna som han knyckte en hel drös av så var lyckan fullkomlig. Vi gick in på en byggarbetsplats och tog tiden på hur snabbt han kunde runda dom båda högarna med grus som låg där. Efter 8 rundor i full fart med snitthastighet på 19 sekunder så började det kännas bättre i dom små benen.

In i bilen igen och nu kändes det i hela kroppen kan jag lova. Stel och trött.
Vi hade kört 7 timmar den dagen och hade 40 mil kvar ... *Stön*
Ett delmål som man väldigt gärna ville ha avbokat var att komma in i Schweiz. Rackans vad det kändes avlägset.
När vi kom in i Schweiz så var lyckan fullkomlig. Hej Schweiz! ropades det ut från baksätet. Det lät väldigt likt Hej svejs! Så det skrattades en del där och då.

Sedan var nästa mål hotellet. 12 timmar efter vi startat så stod vi äntligen framför hotellet. Underbart.

Första natten så smugglade vi in Bozz och hela familjen sov som klubbade.

Dagen därpå så hade redan kvalet pågått i en dag innan medan vi körde genom Tyskland. Joel, Anna och Roger hade redan gått.
Men här kommer i allafall en bild på skylten in till tävlingsbanan





Den dagen var ju rätt så lugn för oss. Henrik skulle inte gå förrän dagen därpå och vi skulle kika lite på banan och prata lite med folk vi kände. Sedan så tog vi en tur till Bern och knatade runt lite i centrum. En vacker stad, men så dyrt allt var. Hjalmar hittade en jacka som han ville ha. 1000 spänn ... No way ...

Men det är alltid kul att se landet lite, inte bara dom stora gröna gärderna och tävlingsplatsen.

Vi kom tillbaka till hotellet satte på tv:n och konstaterade att även Schweiz dubbar sina filmer. Dirty dancing på tyska ... *Suck*

Vi stängde av eländet och satte på Lilla Jönssonligan på Dvd:n istället. Hela familjen i en säng. Mysigt!

Dagen därpå så var det kvaldag.







Bra gick det och när poäng kom så var det klart att det var en finalplats. Skönt!

Nu hade Svenskarna tre platser i finalen. Mosse hade Jim och Roy och så Henrik med Bozz såklart.
När det kändes säkert att finalplatsen var tryggad så tog vi vårt lilla energiknippe till son och åkte iväg och badade. Sonen ville bada i havet. Men det är ju lite knepigt i Schweiz ...  Så vi hittade en å istället.
Vattnet var kristallklart och man såg hundratals fiskar som simmade i stimm flera meter under ytan. Men det var också jätteströmt, och eftersom varken jag eller Henrik ville bada så fick sonen ett koppel att hålla i.







Hjalmar fick en Schweizisk armekniv. Lyckan var fullständig och utanför hotellet den här kvällen så föll träden i strida stömmar. Det gjorde även tårarna när han i halvmörkret råkade vända kniven bak och fram. Det är inget bra att göra det. Speciellt inte med en fällkniv, som stängdes över tummen. Tummen lagades med ett plåster och träden fortsatte att ramla.



Vi var ju på McDonalds också ...
Dom har ståndsmässiga sådana i Schweiz.



Sedan var det finalen.

Mosse hade diskat ut sig med Jim som hade bitit två gånger. Fåren var tunga och besvärliga.

Om jag nu inte var nervös när det var kval, så var jag det nu ...

När Henrik gick ut och skickade iväg Bozz så skakade händerna på mig.

Första hämtet gick som på räls. När han vände Bozz och skickade på andra utgången så tog Bozz plötsligt inte högersignalen. Henrik visslade som en galning och Bozz sprang. Jag höll andan och kramade kamran så att den måste ha krympt en storlek. Precis i sista sekunden så tog Bozz signalen och kom runt fåren på rätt sida.

20 får i flocken och 23 grader varmt. Två långa utgångar och en päls som kunde göra en isbjörn avundsjuk.
Inget av fåren gick utan anvisning och lammandelen var stor. Men våran stora svarta björn lotsade dom genom banan utan mer problem än några får på utsidan av första drivgrinden.

Sedan var det sorteringen då.



Den blev spännande i överkant. Henrik lyckades få tre lamm som enligt strutsmodellen hade huvudet nere vid backen, mitt inne i flocken. Ett av lammen, som inte var märkt, hade fått sin mamma med sig, som var märkt. Ingen lätt kombination.
Henrik kämpade länge med dom vanliga traditionella sätten innan han helt sonika gick in i flocken och drev ut ett efter ett lamm själv, samtidigt som han styrde Bozz på resten av fåren.



Sedan var det ju fållan. En tacka lyckades att bryta sig ut i första försöket men sedan så gick dom in.

Nu var det några timmar kvar utav väntan.
Inga resultat sattes upp och spänningen var rätt så hög. Andra utgången, grinden, problemen i sorteringen och meck med fållan gjorde att varken jag eller Henrik hade några stora förhoppningar.

Sedan så ropades den ena efter den andra upp. Spänningen började bli olidlig. Men så på silverplatsen så kom det. Henrik och Bozz.



Vann gjorde Serge van Der Sweep med Lass, Trea blev Jaran Knive med Eddie, fyra blev Mosse med Roy.

Jätteskoj!

Efter prisutdelningen så kastade vi oss in i bilen. På med GPS:en på HEM. 155 mil igen *suck*

Vi stannade strax efter Frankfurt. Sov gott en natt innan det var på igen.

Vi beslöt oss för att äta på färjan mellan Puttgarden-Rödby, för att spara tid *Ler ironiskt*
Vi fick in varsin köttbit och på första tuggan så fastnar det en bit i halsen på Henrik. Den sitter benhårt och han kan varken få upp eller ner den.
Färjan börjar gå in mot land och den sitter fortfarande benhårt fast. Vi stannar i Rödby och försöker på alla vis få den att lossna, men inte en rörelse. Den har byggt sig ett bo där i matstrupen. Färden genom Danmark tar sin tid. Det går inte att ligga, inte att svälja och knappt att finnas till överhuvudtaget.
Jag tycker att vi skall åka till ett sjukhus. Henrik vill hem.

Vi åker hemåt och när vi är i Kungsbacka så ringer jag sjukvårdsupplysningen. Då har den förbaskade köttbiten suttit fast i över 4 timmar.

-Men varför har ni inte åkt in till sjukhus? frågar damen upprört.
-Ja, jo, men ...
-Åk in till Mölndal nu direkt! Säger damen.

Sagt och gjort. Jag släpper ut Henrik utanför sjukhuset och åker vidare hem. Hundar måste tas om han och Hjalmar behöver komma hem och sova.

Henrik blir satt i en taxi och körd till Sahlgrenska. Efter ett par timmar med dropp och muskelavslappnande så hotade dom med sövning. Då släppte den rackans biten plötsligt. Tack och lov! Tur att det hjälpte med muskelavslappande.

Sedan så var det en en annan rolig sak att få upp Hjalmar klockan ett på natten. In i bilen igen och ner till Göteborg för att hämta hem Henrik.
När vi äntligen var hemma, alla tre, så var det en underbar känsla att krypa ner i sängen.

Min säng.


Min kudde.


Mitt täcke.



Hemma.

Japp, allt gick vägen. Dom är i final!

Alla resultat hade inte kommit när vi lämnade tävlingen för att àka iväg och hitta nàgot ställe att bada pà, men nàgra vet jag:

Tom Inge Lönning Norge
Karin Mattsson Sammie Norge
Jaran Knive Maico Norge
Serge van der Sweep Jim Holland
Mosse magnusson Jim Sverige
Jo Agnar Hansen Sisko Norge
Mosse Magnusson Roy Sverige
Jaran Knive Eddie Norge
Henrik Nilsson Bozz

Det är 15 stycken som gàr till final. Dom hittade pà en konstig idê att hemlighàlla resultaten pà slutet. Eftersom det är sidad start sà startar dom högst rankade pà slutet.

Sà som jag skrivit ordningen ovan kommer starterna att gà i morgon eftersom det är katalogordning.

När man tittar pà resultaten ovan sà kan man tro att det inte är EM utan Nordiska ...
Men det är en hel drös med länder som tävlar.

Det är ett vackert land. Landet med dom stooooora taken. Jag har aldrig nàgonsin sett sà smà hus med sà jättestora tak. Det är väldigt vackert och när Hjalmar badade sà var vattnet sà klart att man sàg botten pà flera meters djup. 

I morgon kväll sà börjar hemresan. *Suck*

Har ni lust, sà hàll tummarna vid tvàtiden imorgon.

Kram!

Idag har vi varit och kikat pà banan. Fàren är tunga och tröga, banan är inte jättestor.

Efter att inte ha ätit pà hela resan sà har sonen ätit för tvà idag.
Vi har tagit en tur in till Bern och knatat runt lite i affärer. Attans vad dyrt det var. Huvudstäder är huvudstäder. Det verkar vara praxis att det skall vara dyrt där.

Nu har flera svenskar gàtt.

Anna med Dimma
Mosse med Jim
Carina med Zippo
Joel med Vicky
Roger med Rob

Eva har kört brace med sina tikar. En riktig kämpainsats. Hon kom runt hela banan pà ett bra sätt.

Mosse gick bra och likasà Anna. Jag har tyvärr inga siffror men poängen ligger överlag högt.

Imorgon gàr Henrik med Bozz
Mosse och Roy
Sven med McRoy

Norrmännen ligger bra till med Karin, Jaran och nàgon till i toppen.

Förra àret när Sverige vann lagpriset sà visade det sig att Norrmännen glömt alla vandringspriser i Norge. Ett av priserna skickades till Mosse men det andra har hängt kvar i Norge hela àret. Nu hade dom en ny chans. Men tyvärr sà glömde dom av priserna i àr med. Det erkände dom med skammens rodnad pà kinderna.

Dom kan ju hoppas pà att dom vinner lagguldet i àr sà att det inte blir jättepinsamt för andra àret i rad vid prisutdelningen.

Nu är det klart med att bloggen skall flyttas. Jag har totalt surat till över blogg.se:s brist pä att aldrig fàtt fixat till telefonbloggningen. Iom att det inte fungerar fràn nàgot nät sà kan dom ju inte skylla pà Tele2 längre.

Jag uppdaterar igen i morgon kväll.

Hej.

Framme pa hotellet. Det har inte, som synts gatt att blogga fran telefonen pa hela vägen. Skitdaligt.

Men det gar att blogga fran hotellrummet. Det är bra. Lustigt nog sa verkar dom inte ha alla vara bokstäver i det här landet, men nagra har dom.

Resan har gatt bra. Men vi är trötta som attan. Förra natten tillbringade vi pa ett hotell utanför Hamburg. 89 mil har vi avverkat idag.
Om jag hade fatt en krona för varje "När är vi framme" sa hade vi varit miljonärer nu.
Konstigt nog sa har jag inte kunnat fa gossen att betala ...

Skriver mer imorgon.

Ha det

Så seeeg.

Men Meg och Turles är bortlämnade nu.
Bilen är utröjd. Allt ligger i hallen. *Tar mej för pannan*

Så nu är det tvättmaskinen som går för fullt.
Dom som skall bo här och passa fåren och hundarna kommer i kväll.

Vad vi skall göra?

EM i Schweiz går färden till.

Det brukar fungera att blogga från telefonen så fort man lämnar Sverige.


Vi hörs!

Vi har en besserwisser hemma. Han kan och vet allt.
Han testar en del, dessutom.

-Hjalmar, kan du ta fram glas?
-Nej! Svarar Hjalmar
-Men du! Säger jag lugnt.
-Varför måste JAG göra allt? Svarar sonen argt
- ... ? *höjer på ögonbrynen*
-Ja-ja, du behöver inte skälla på mej i allafall!

Suck ...

Man skall inte slappna av och tro att allt är bra så fort ...

Idag så ringde dom från skolan. Han var uppe i atomer. Jag åkte dit och försökte få ordning på honom.
Men när han inte ens var i närheten av att lugnas och det snarare blev värre, så tog jag mitt lilla odjur och åkte hem.

Väl hemma så landar han ju rätt snart och även jag ... För jag kan ju medge att det är väldigt lätt att dras med och få högt blodtryck när han agerar som han gör.

Jag har pratat med hans lärare och frågat om han gå ner i tid. Jag hoppas att jag kan ta bort en dag och korta ner någon av dom andra. Han går 5 timmar/dag, det är mer än vad han orkar. Det är ju mycket lektid inblandat för att tiderna skall passa skolbussen. Jag kan hjälpa honom hemma med det som han missar.

Så nu så tittar det lilla odjuret på tv och jag sitter framför datorn och andas och andas.

Min Junior.

Han fyllde 14 i måndags. Imorse så var han glad men vinglig. För första gången någonsin så åt han inte upp sin mat. Idag är det vägs ände ...

Det är så sorgligt, tårarna har runnit hela dagen.

Igår så var det äppelmostillverkning på hög nivå!

Mums!

Nu går det som på räls.
Grabben får hem lappar med guldstjärnor och beröm, och tycker att det är roligt igen.

Idag kom han hem med en bok som han "läste" för oss. Dom ljudar ju inte längre utan dom lär sig hur ord ser ut utantill och läser på så sätt.
Naturligtvis så är det ingen avancerad bok och givetvis så visar bilden vad texten säger. Men jag tycker att bara gnistan och viljan att läsa för oss är fantastiskt underbart att få uppleva.

Underbara unge!

Idag har vi roat oss med att göra betäckningsgrupper.

4 stycken är utsorterade och har fått sin egen bagge.

På kortet nedan så har vi precis hämtat två stycken av baggarna som skall få sina grupper tilldelade.



Jag skulle gissa på att baggarna har gått ner tre kg i dag och kommer att sova väldigt gott inatt, om tackorna tillåter dom att sova.
Det är inte bara en gång jag har sett en grupp tackor i en ring runt en bagge som utmattad försöker vila en stund.

Härligt väder har det varit idag.
Tröskorna går varma och solen skiner allt vad den orkar.

Mer sådant.



Ha det!

Ute på Askerön.

Sonen tränar på med läsningen. Han är riktigt duktig och läxan sitter snart som ett rinnande vatten.
Han har fastnat på en sak. På ena sidan så står några bokstäver och en bild brevid som symboliserar lätet på bokstaven. T ex så finns det en bild på en apa brevid A.

Sonen läser sedan bokstäverna som står där:

A för apa
S för säl
I för isbjörn
U för val

Det där sista är hopplöst att skriva över ... *Ler*

Sedan så glömde vi läxor och otrevligheter och gick på svampplockartur i skogen.



Fåren hade naturligtvis snott svampen i vår skog. Men som tur är så har grannarna inga får i sin skog. Så vi snodde deras.



-Hur gör man med den här?

Mamma, jag vet hur flugsvamp ser ut. Den är vit och har röda prickar.
-Neej ... Röd med vita prickar är den ju. Svarar jag.
-Nej! Den är mest vit också har den röda prickar. svarar sonen halvt förbannad.



-Titta här! säger jag och pekar på Flugsvampen.
-Ja! Ser du nu att jag hade rätt! Svarar sonen. Flugsvampar är röda med vita prickar!
-*Tar ett djupt andetag och släpper den diskussionen* . Jättebra!




Men vi hittade andra också. Inte bara små otrevligheter.

Vi fick en hel påse full med Kantareller, Taggsvampar och Karl-Johan.
Mums!

-Här finns skitmycket svamp. Visst kan man säga skitmycket svamp?
-Det är bättre med jättemycket. Det låter mycket trevligare. Svarar Henrik.
-Men det ÄR ju skitmycket. Då måste man ju kunna säga det!
Diskussionen fortsatte ...



Älgen har varit och hälsat på.



En solig trollskogsglänta.

Ha det!

Ja, ifall ni undrade var jag var igår, så var jag i skolan.

Sonens riktiga lärare ringde i förrgår. Hon har inget lätt jobb. Jag blev helt slut av hur jobbigt det kan vara att ha 8 7-åringar och 2 6-åringar.

Sonen har varit i högform några dagar och vägrat att göra skolarbetet, inte gått att ha i skolsalen och dessutom kallat läraren för idiot.

Charmtroll ...


Det gick ju mycket bättre när jag var med. Men jag var ju inte med hela dagen.

Dom har börjat med läsläxa nu. Sonen skall kunna sidan 6-11 och ha gjort ordbild på 5 ord tills på onsdag i nästa vecka. Han är lika inspirerad av läxan som jag av att tillbringa 365 dagar i tält, ensam, i Sibirien. Nu slipper jag Sibirien, men han slipper inte läxan. Han har dessutom inte 365 dagar framför sig utan sisådär 13 år ...

Det verkar som att jag kommer att tillbringa en stor del av nästa vecka i skolan.

Hip hurra ...


Unge!

Sisådärja!

Rummet är nu färdigtapetserat.
Grabben kommer precis som Harry Potter bo i en skrubb. Fast den här skrubben ligger inte under en trappa, den har stöjd i ena sidan och fönster. Vi har inte brytt oss om att sätta hasp på utsidan dörren heller ;)

På ena sidan och taket i rummet, är det en blå tapet med självlysande stjärnor. Den enda hela sidan, valde Hjalmar en tapet med massor av djur på.
Det ser nästan ut som en stjärnnatt ute på savannen. Om man har massor med fantasi.
Det har jag. Jag tycker rummet blev jättefint!

Nu skall bara det nya golvet in.

Ni skall få se foto när jag har skurit till tapetkanterna.

Lilla Meg tar sig fint!

Hon är fortfarande rund som en liten köttbulle, men väldigt söt.

Hon var ute och vallade ett 50-tal bagglamm tillsammans med Henrik och Hjalmar.

Hjalmars beskrivning:
-Hon vallade jättefint, precis så som man skall valla. Tror ni att Peter har tränat henne?


Tja, vad säger du Peter. Har hon hunnit gå någon vallkurs än?

Hon är ju faktiskt snart 12 veckor gammal?

Man måste fylla i papper och ansöka om ledighet.
Det hade jag ingen aning om. Vad kasst.
Mer än 6 dagar så är det rektorn som ger ledigheten. Hur kan han avgöra det?

Jag var nog aldrig ledig från skolan mer än någon dag vad jag minns.
Det kanske alltid har varit så här?

Ja-ja, sonen har fått ledigt i allafall ...


Ha det!

Så börjar sommaren ta slut och hösten ta vid. Dom långa ljusa dagarna mörknar allt mer.
Regnkläder måste ses över och köpas nya. Stövlarna har vi slitit ut i sommar och måste också fixas nya.
Sommaren som verkade så lång i Juni känns som max två veckor.

Hur kunde tiden gå så fort?

Just nu ligger planeringen på Schweizresan. Det är ju inte långt kvar tills vi skall åka dit.
Betäckningsgrupper skall fixas. Staket skall uppgraderas. Hundar skall tränas och tvätt skall tvättas.

Känner ni någonsin er färdiga med något?
För min del känns det bara som att jag avbryter en sak för att andra saker MÅSTE göras.

Jag var ute och tränade med Jusse igår. Han pendlar mellan att vara jätterolig att köra och så duktig så att jag får ståpäls till att plötsligt ha en egen agenda för någon minut.
Men det är inget jättefel direkt. Nästa år så kommer vi nog.


Ha det!

En ny dag äntligen ...

Igår var jag helt väck. Idag är jag bara nästan helt väck.
Men det rättar väl till sig under veckan.


Hjalmar har börjat i friidrott. Det går på måndagkvällar. Gissa hur bra det går?
För Hjalmar går det jättebra, om han bara hade fått komma dit.



Att komma ihåg det, går sådär bra.


Han har varit där en gång utav tre.

När man är riktigt trött så är inte hjärnan rätt inkopplad.
Tankarna vandrar omkring i koma inne i skallen och det finns inga vägskyltar för dom. Dom hamnar inte rätt och allt går väldigt trögt.



Jag kom ut till bilen i morse nere i Torslanda och upptäckte till min förskräckelse att nyckeln till bilen inte fungerade.  Ni vet man trycker på en knapp och då låses bilen upp. Alla möjliga katastroftankar vimlade genom den tröga skallen innan jag plötsligt kom ihåg att man kunde låsa upp dörren MED nyckeln. Utan knapp.

Så som jag gjort sedan jag var 18 ...


Fan, vad smart man blir av nattjobb ...

Hjalmar har varit på 7-årskalas.
Vi var och köpte present i veckan som var. Gick in i en leksaksaffär och började gå runt och kika.
Jag siktade på LEGOavdelningen eftersom det verkar vara det som 6-7 pojkar får. Men Hjalmar, som inte gillar LEGO hittade andra saker.
Först hittade han en tuta. Ni vet, tutan from hell ... , En sådan man sätter på cykeln. Den lät verkligen fantastiskt högt. Sedan så hittade han Slime ...
Undrar om hans föräldrar någonsin skickar kalasinbjudan till Hjalmar igen.

Hjalmar kom hem och var helt slut. Roligt hade han haft det och full rulle hade det varit.

Precis som kalas skall vara.

Den här killen kan spela gitarr ...

Kan vi ta och skicka en del regn till Afrika nu eller. Australien behövde också har jag hört. Vi skall väl inte vara så snikna så att vi tar allt?

Nej, nu tar vi oss i hampan och delar med oss!





Något förslag på hur vi skall göra?

... och Hjalmar är det namn han bääär. Ja, Hjalmar heter han.




-Men Hjalmar, vad har hänt här?
-Jag (fniss) gjorde precis som Emil (fniss).

*Suck*

I dag jobb hela dagen.

Ses!

Jag antar att sonen känns igen?
Nej, han är inte stålpojken. Han är inte på väg att flyga upp för att rädda något tåg någonstans i världen.
Men man kan nästan tro det.

Här kommer fortsättningen på bildraddan:
























Ha det!

1 September. Första höstmånaden.

I går gick jag i shorts och t-shirt och drog in värmen och solen långt in i själen. Försökte ladda upp solcellerna med sommarsol. Sommarsol som skall räcka länge.

Jag skulle vilja ta en stor burk och stoppa ner sommarens ljus, ljud och lukt. Den skulle jag sedan glänta lite på med jämna mellanrum och dra i mig allt det som ger mej kraft och ork.


Fotot taget igår ute i trädgården.

Får jag presentera Meg!



Gossen känner ni ju igen!

Meg är halvsyster med Justus från Abbey och efter Lenas Otto.

Ännu en rackarunge i Vallby ...

Nej, inte mattor ...

Utan så som man gör när man går från en fil till en annan vid köer och liknande.

Varför kan inte Göteborgare väva?
Alla andra städer, alla andra länder så fungerar det. Men inte i Göteborg.

Jag som är infödd Göteborgare blir ju alldeles skamsen när jag ser hur dom bär sig åt.
Dom har blandat ihop köteknik, med bilkörning.
Det normala är ju att man kör till filens slut och där börjar man väva in varannan bil. 
I Göteborg så väver man inte vid filen slut utan precis när man kommer ut till den andra filen, så man får stå i kö så länge som möjligt. Annars så är man dum och har "trängt sig före i kön".
Det påverkar ju att kön blir längre och fler filer påverkas eftersom kön sträcker sig så långt bak så att dom som skulle svängt av tidigare står i kö dom med. Alltså stannar halva stan.

Om man mot gängse regler nu kör ända fram till filen tar slut, som vi alla har lärt oss i bilskolan, så blinkas det hysteriskt. Dom släpper inte in dig och ilskna blickar försöker smälta både dig och bilen.

Snälla vägverket, gå ut med en ny kampanj och visa folk varför och hur!!!!!!

Så kom då det första samtalet från skolan. Klassen hade inte haft sin riktiga lärare utan den gamla, som dom hade första året.
Det bangade direkt ...
Hjalmar ville inte måla när han skulle och inte göra matten.
Bokstäverna däremot var han jätteduktig med.

När han då fick ta hem stencilen som vägrade göra i skolan, så "glömde" han väskan i skolan ...

Hon var måttligt nöjd med honom ...


Men det kan ju ha att göra med att det var den gamla läraren som ställde krav på honom? Eller är det sådan han är och den nya ser mellan fingrarna?

Jag får nog kolla lite med den nya om hon har det kämpigt med honom.


Ha det!