Akon - Lonely


Julefrid, jobb, 23- och en resa.

Så var då julen över.

Sonen är glad och nöjd.
Tomten kom och hade dessutom med sig en radiostyrd bil.

O lycka!

Det var jag som var tomte i år. Henrik tog med sig sonen ut på en sparktur. När dom var på väg ut så tog jag säcken och tomtedräkten och galopperade ut till maskinhallen, där tomtekläderna togs på. Ut på vägen och började stappla framåt med säcken på ryggen.
Förra året gjorde vi samma sak, med den skillnaden att sonen och jag INTE hade sparkarna med oss. Det tog mao betydligt längre tid för oss att komma hem, så Henrik hann fixa till sig och komma in igen. Det här året blev annorlunda ...
När jag hade lämnat säcken inne "till mig" så såg jag dom komma, alldeles för nära. Sonen ivrigt sparkande och Henrik "släpande efter", han gjorde sitt bästa för att dämpa farten på unge herrn.
Jag räddade mej in i ladugården och fick av mej tomtekläderna i flygande fläng. Sprang nästan ihop med sonen på gårdsplanen och räddade mej ner i källaren där jag fick gömt tomtekläderna.

*Pfuuuiii* Torkar svetten ur pannan

Sonen står i valet och kvalet ... Han ser ju tomten komma och får klapparna av honom, men alla klasskamraterna säger ju att tomten inte finns.
Efter julklapparna var färdiguppackade och beundrade så var det dags för julbord och Kalle Anka.




Därefter så var det dags att åka till jobbet då ... Hurra ...



Det är en smula kallt hemma just nu. c:a -23 får jag fram det till när jag surfar runt.
Helkasst.

Det funkar ju inte med vatten och annat elände då. Den finska kvalitetstraktorn skall vi inte ens nämna i det här sammanhanget. Under +3 så tänker den INTE starta utan motorvärmare och snuttefilt.

+3 ...
Kommer ni ihåg att det finns +grader? Ni vet, när vatten är vatten?
Ni vet sånt där vatten som man har inomhus i kranarna? Det finns ute också!
Jo, jag lovar! Det rinner liksom i bäckar och ligger och drar sig i sjöar och så. Försöker man gå på det då, så måste man heta Jesus och vara född ur en oskuld, för att kunna gå på det. Jag, som har två äldre bröder, har inte en chans.
Ramlar liksom ner i vattnet och blir blöt, bara jag försöker gå lite på det ...

*Brrrrrrrrr*




Imorgon när jag nästan har vaknat, skall vi åka till Landvetter och vinka av Henrik. Han skall till Schweiz och döma.
Jag och sonen skall vara hemma och försöka få vattnet i ladugården att hålla sig vått och gulla med traktorn, så att den kan tänka sig att starta igen ...       


Hade jag nu varit poetiskt lagd så hade jag kunnat dikta ihop något vackert.
Men jag är mest trött ...



Så eftersom jag nu inte kan, så har jag "lånat" en dikt från Alf Henriksson:

Vi kan leva utan frihet, politik och progression,
utan välstånd, utan byxor, utan lag och religion,
utan vetenskap och skönhet, utan sanning och förnuft,
men vi kan inte leva utan vatten och luft.


Så nu gäller det att försöka hålla vattnet flytande i några dagar, tills Henrik komer hem och tar hand om oss igen.


Ha det!






Kamratförtryck och penalism

Idag stundar kamratförtryck och penalism.
MAO Paketspelet.
Muahahahahahahahahahahahahahahahahaha!!!!!!!!!

God Jul!

I år blev det inga julkort skickade.

God Jul till er alla!

Kram från Henrik, Sanna och Hjalmar


Julgodis

Sonen är synnerligen kreativ!


The Nilsson family christmastree



I mycket snö ...


Sälen










Ovan: Hjalmar Milla och Peter


Ovan: Henrik, Hjalmar, Lena och Malte






Ovan:Milla i velodromen. Lena har förstånd att åka bredvid ;)






Jason Mraz - I'm Yours Lyrics

Höj nu!!!!!

HÖJ!




Jag Äskar bej

Jag Äskar bej

Så börjar brevet, som sonen skrivit till sin lärare, som snart skall sluta.

Han har kämpat och skrivit. Det är inte lätt att läsa det, men det går med lite vilja, och mycket tur.
Det säger en hel del om känslorna just nu. Sonen går hellre och lägger sig klockan två på eftermiddagen än att han skulle skriva frivilligt. Nu har han skrivit en halv A4-sida.

Hoppas att hon klarar att läsa det. Hon om någon förstår vilken möda som han har lagt ner.


Ha det!

Ett djupt andetag

Nu andas vi djupa andetag och låter nästa år, vara nästa år i fred!

Det kommer att bli bra.

*Djupandning*

Hakuna matata!


He-he


När tiden stannar en sekund.

Igår så öppnade jag brevet.

Brevet där det stod att sonen skall få ny klassföreståndare, med början nästa termin.

Huvudvärken infann sig direkt.

Var skall jag börja?
Hur skall jag få henne att förstå?
Hur länge kommer hon att stanna?
Hur kommer det att bli?
Får vi tillbaka den nuvarande igen? *Cross my fingers*

Många frågor utan svar ...

Jag hoppas att hon vänjer sig snabbt vid att ha föräldrar med i klassrummet.
Det konstigaste är att sonen inte har en aning om vem som kommer till våren. Det verkar konstigt att inte människan har passat på att vara i klassen och lärt känna barnen. Jag hoppas att sonen bara inte har uppfattat det. Att hon har varit där utan att han har märkt det. För nog måste hon väl ha varit där och sagt hej?



I brevet stod det att klassens resurs kommer att vara kvar.

Jag hoppas innerligt att det är så.

Nu har jag det på pränt. Rektorn har skrivit under.
Jag kommer att trycka det här brevet upp i näsan på honom, på varje möte, där han ens tänker i fel banor.



Det känns lite tungt.

Det känns som att luften gick ur mej.




Men vi har jullov nu snart. Ett låååångt jullov.
Nästa år, är nästa år. Ett nytt år börjar.
Jag skall testa en ny sak.
Jag oroar mej för ett år i sänder.
Det är ju ingen mening att oroa sig för något som händer nästa år.

Ha!

Gick ni på den?



Sälen

I söndags så packade vi ihop pick och pack och drog till sälen.

Där var det mindre snö än här ...

Men, men ...



Två familjer, tre barn.

Underbara backar, lite folk, inga liftköer. Så härligt!

Svinkalla nätter och blåsiga dagar. Barn med hjälmar, skidglasögon och rånarluvor som svischar ner för backarna.

Störtlopp nerför dom gröna backarna, två svängar i dom blå. Lyckliga tjut i dom röda.

-Hej då Mamma! *Svisch*
-Hej! Vänta på mej!

*5 minuter senare nere vid liften*

-Jag har väntat och väntat på dig *Sonen blänger argt*

Så är det ... Jag är numera absolut långsammast ...


Ha det!





Skolan?








John Mayer - Who Says


Snöar det hos er med?

Sitter på jobbet.

Det har kommit en dm snö i Göteborg, så jag gissar på att Götet är "lamslaget" av det värsta snöovädret på 90 år.
Åtminstone om man får tro kvällstidningarna.

I morse när jag åkte hemifrån så var jag nog sista bilen som kom ut från vår väg. Med lite sats och bra förtroende för bilen så lyckades jag surfa fram genom drivorna.

Jag håller på att ladda upp inför kampen med rektorn och kommunen som jag skall påbörja imorgon. Det var det som jag menade med stormen som rullade in. Snöovädret tillhör mer vanlig vinter.

Rektorn skall dra in klassens resurs. Han säger att dom inte får pengar till henne. Han tänker så galet.

Så imorgon så skall jag ringa rektorn, hans chef och hennes överhuvud.

... och om det inte hjälper, så tänker jag ringa dom igen, och igen, och igen, och igen ...

... dessutom så tänker jag starta myteri.



(snodd från allposter.se)

... och hjälper inte allt det här. Så kommer Lilla Edets kommun hitta sig själva uthängda i GöteborgsPosten.

Varsågodochskölj!


Hej hå och en flaska med Rom!


Muahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahahaha!

Det känns som att en storm är på väg in ...

Lustigt.

Igår kändes det som klart väder.
Men nu verkar det som att en storm är på väg in med expresstågs fart ...




När vi fruktar det värsta så tror vi ändå
att så illa kan det väl aldrig gå.
När vi hoppas det bästa så förutser vi
att så lyckligt kan det väl aldrig bli.
/Alf Henriksson


Shit ...

Hmmmm ...


RSS 2.0