Sannas lilla blå!

Jag mår precis som jag förtjänar.

Vi var på 70-talsfest igår kväll. Lotta och Ann fyllde 50 år var.

Himla skoj. Himla god mat. Bra musik och roliga människor. Jag önskar att jag hade tagit med kameran. Det var ena fantastiska kreationer som uppvisades.

Så skoj!

Nej, tror inte det ;)

Jag dricker alkohol flera gånger om året, säkert fem gånger. Ingen gång brukar jag bli direkt påverkad.

Hjalmar och jag brukar gå igenom kroppsdelarna på en liten docka som är isärtagningsbar. Vi kikar på tarmarna, njurarna, lungorna osv.

Det här är levern säger jag och pekar. Den tar hand om alla gifterna som vi får i oss.
-Vad då för gifter? säger grabben och kikar på mej.
-Alkohol och sånt som vuxna dricker ibland. säger jag.

Pojken tittar på mej med rådjursögon.
-Mamma, drick inte mer alkohol ... säger han med stora ögon.

Jag började nästan fnissa och lovade honom att jag skulle dra ner på alkoholen.


Ha det!

1 dm till ...

Sedan lite regn på det. Jädrar vad sparkarna skall gå i morgon!

Sonen har haft en kompis här några timmar. Den stackars kompisen förstod inte alls varför sonen ville åka skidor oavbutet.

Hjalmars "nya" skidor är jättefina. Nästan helt oanvända och pjäxorna ... Jag bara säger det ... Pjäxorna är silvriga och ser helt nya ut. Dom är så fina så att Hjalmar gömmer dom inne i hallen så att inte tjuvar skall ta dom. 

I morgon kanske Farmor och Farfar kommer och hämtar den lille. Det ser han fram emot!

Ha det!

Det hela började med OS, tror jag.
Sonen var inspirerad att åka skidor. Han har ju rätt bra koll på slalomskidor nu, så nu ville han åka längdskidor.
Det är ju inte riktigt min grej ...
Jag avskyr gåskidor. Man kan nog till och med säga att ordet hat, har sin rätta plats här.

Så i förra veckan så kom han hem med sportlovsaktiviteterna i dubbla ark. Han fastnade direkt för Barnens Vasalopp. Medaljer skulle utdelar till alla och alla skulle få blåbärssoppa.
Grabben gick igång som tokig. Han skulle åka Vasaloppet minsann!

Dagarna gick ... Det var ju lamning. Ingen av varesig Henrik eller jag tog tag i det där med skidorna på allvar. Henrik drog med oss ner till Göteborg en dag för att leta efter gammeldags pjäxor, sådana som kan fastna i ett par "lekskidor". Men vi hittade inga. Vi kikade lite på skidor och pjäxor och höll på att svimma av priserna. No way! Sa vi. Så dyrt och att vi inte ens visste om intresset skulle hålla i sig tillräckligt för att åka flera gånger. Vem vet om vi har snö nästa år? Vem vet hur många gånger han kan använda pjäxorna innan han har vuxit ur dom.

Så blev det sportlov. Det dåliga samvetet gnagde i mej. I går kväll, sent som attan så fick jag fram hans lekskidor. Fick fram ett par vinterkängor som passade sådär. På med skidor och ut med unge. Sedan åkte han omkring på gårdsplanen lycklig som ett litet troll. Han skulle minsann åka Vasaloppet i morgon. Jättekul! sa han med tindrande ögon.
-Jag vet ju precis hur man gör sa han och ramlade ihop vid första taget. Jag har ju sett det på TV! Men mamma! Jag har ju inget gevär. Hur gör man när man skall skjuta då? Är det låtsasgevär när det är barntävling?
Jag förklarade småskrattande för mej själv att nej, det var inte frågan om skidskytte han skulle göra, utan bara att åka.
-Puh, bra! sa sonen.

Idag var dagen D. Barnens Vasalopp skulle gå av stapeln klockan 11:00.
Jag håller på och vänder dygn och kom inte ut i ladugården förren klockan nio ... Inte bra. Naturligtvis så var det krångel. Naturligtvis så tog det massor av tid. Jag sprang mellan husen, microvågsugnen, hundar och lamm.
Tio i elva kom vi iväg. Han satt i baksätet med stavarna redo.
Han spanade ivrigt omkring sig när vi kom fram. Han kände inte igen en kotte ... Axlarna ramlade ner och han kikade "under lugg" på mig. Sedan så sa han: Mamma, jag har ångrat mej. Jag vill inte åka längre ...
Tydligen så har dom pratat om det här i skolan. Det var flera stycken som hade sagt att dom skulle åka, sonen skulle naturligtvis vinna, hade han tänkt sig.
Jag känner min son. Kom gubben sa jag, vi går och tittar när barnen åker.
Sagt och gjort. Vi stod och tittade och sonen vande sig vid tanken att inga kompisar var med.
Sedan åkte skidorna på.

Grabben fick nr 15 på ryggen och for i väg. Åkstilen lämnar ju lite övrigt att önska, men det var full fart. Banan var en kilometer lång. Han dök upp på slutet släpande ena skidan efter sig. Den hade lossnat en bra bit bort.



Men grabben kom i mål och fick sin medalj. Han blev helt vild på idén att åka skidor och skulle åka ett varv till. På med skidorna och ut i spåret. Nu började han att använda skidorna så dom åkte naturligtvis av efter 150 meter. Han fick hjälp av en pappa som åkte runt med sin dotter och han åkte glatt vidare. Men när han kom runt kulle så kom han bärande på skidorna. Dom hade lossnat och han kunde inte få dast dom.
Arg och ledsen? Nejdå, grabben kom kånkande på skidor och stavar, pulsande i snön, sjungandes ...
Han imponerade stort på alla som var där.

När vi kom hem, så lyckades jag att fixa skidor och pjäxor till honom.
Fick tag på jättefina, i stort sett oanvända både skidor och pjäxor för 250 kronor.

Så när vi kom med dom så åkte skidorna på och han var ute i rätt länge. Halva dagen har han nästan tillbringat på skidor.

Nu när jag stoppade den lille vasaloppsåkaren i säng så sa jag som vanligt:
-Godnatt min lille prins.
-Jag är ingen prins sa han buttert.
-Nehej, sa jag frågande.
-Jag är längdåkningskung! sa han och log ett solskensleende.


Ha det!

Halleluja!

Man kan ju bli religös på kuppen!


Tänk att en traktor kan saknas så!

Den finska står fortfarande och surar ute på gärdet. Motorvärmare, batteriladdare och elaggregat till trots.

Våra två flasklamm har flyttat! Hurra! Jag hoppas att dom fortsätter på samma vis som när vi hade dom. Dom växte i expressfart.

När jag körde hem härom morgonen så var vägen hem avstängd åt Lödösehållet. Lika bra det tänkte jag och tog Tungevägen. När jag kom ner för backen och hade c:a 1,5 km hem så var hela världen framför mej vit i vågor. Här och där i ett glest pärlband stack det upp snökäppar.
När man har jobbat natt så är man inte så klok. När man dessutom vet att man har någon timme i ladugården innan man får sova så vill man bara hem så fort som man bara kan.

Jag stannade till i backen och studerade "vägen" Snön gick i vissa drivor upp över motorhuven.
Jag tryckte ur ESP:n, tog fart och tänkte att nu j-vlar vad jag kommer sätta mej i snön.

Jag for genom snön och hade inte tänkt på att snön skule göra mej blind. Snön virvlade upp över rutan och jag är glad att vägen var rak.


Det måste ha varit ett bilformat hål efter mej ... Men jag kom igenom.
Just nu när jag har sovit så fattar jag inte riktigt varför jag gjorde det. Om jag hade kört i full fart ner i diket hade det inte blivit skoj ...

Men så är det, sömnbrist gör en riktigt dum ...

I går kväll var det disco i Nygård.
Hjalmar var på sitt allra första.
Hög musik, blinkande lampor, massor av godis och 60 ungar. Det var föräldraföreningen som fixade discot. Mao så var det gott om föräldrar där som fixade godis, saft och allt annat som gör ett disco lyckat.

Underbara ungar!

Ibland dansade till och med några.

När danstävlingen startade så dansade halva skaran. Några dansade faktiskt till musiken, andra studsade runt, runt. Pris delades ut till dom tre bästa dansarna.

Sonen hade det underbart roligt. Han "dansade" mer eller mindre hela kvällen med samma två flickor.

Härligt!

Ge barnen lite snö på sportlovet ...

Ja, men nu har vi fått snö, det räcker nu ...

Just nu så lovar dom ett par dm till. GUDARS!


En vän till oss hade ett tak som kollapsade. Inte huset tack och lov, men till ladugården. Inte kul att gräva fram djur ...

Jag lyckades fastna med bilen i snön för några timmar sedan. Jättebra.
Vår finska traktor stannade ute på gärdet och tänker INTE starta utan sin motorvärmare och sin starthjälp. Får den inte det så tänker den inte starta förrän det blir vår. SÅdetså!
Har dom inte vinter i Finland. Iom att dom hör till NORDEN så tycker jag i allafall att man kan höra på namnet att dom visst har vinter. Varför startar inte den f-rb-nnade traktorn då så fort graderna hamnar under -2?
Nu var inte traktorn ny när vi köpte den, men bara några år tidigare så betalade någon 500 000:- för vår traktor. En halv miljon kronor borde betyda att traktorn kan starta när det är kallt ute.

För att återgå till mig som sitter fast på vägen.
Henrik lyckade hitta en granne med traktor som varken hjälpte någon annan som satt fast eller inte var hemma.
Grannen lyckades att släpa min bil baklänges upp för backen.
Därefter så bar samma granne och Henrik batterier ut till vår bortskämda traktor. Men neeeeeej. Den fick ju inte sin motorvärmare och beslöt sig att tillbringa natten ute på gärdet. Jag hoppas att den ångrar sig redigt när den upptäcker att det kommer att snöa på den hela natten.

Primadonna ...

Jag har ingen aning om hur jag skall kunna ta mej fram och tillbaka till jobbet i morgon. Inte en dj-vla aning.
Annars så har jag ringt Henrik så har han kommit och skottat fram vägen eller i allafall varit beredd att dra loss mej.

Men hur jag skall göra nu, har jag ingen aning om. Han som skottar vägen hemma hos oss, har ju kommit på att snön smälter av sig själv till våren. Det är ingen mening med att flytta på snön hela tiden. Så under all nysnö så har vi c:a 5-10 cm hårt packad snö, helt utan någon form av flis. Det gör att skolbussar ställs in och att alla med traktorer på vägen drar upp bilar hela vintrarna. Utom vi naturligtvis. Vår traktor startar inte bara för att någon vill. *Hrmpf*



Titta på bilden ovan. Hittade den på traktorns finska hemsida.
Ser ni att bonden har fått planera in stoppen? Han har bannemig fått ställa en bänk där traktorn brukar stanna.
... och då verkar det inte ens vara snö där. Tydligen så vägrar hans traktor gå efter solnedgångens inträde.
Det kan också vara så att det är soluppgång och i tidigaste laget för den stackars traktorn att vakna. Den har ju varken snuttefilt, jag menar motorvärmare eller starthjälp.


Ha det!

Nu har Leicestrarna börjat att lamma. I år slår dom på stort dom stora heffaklumparna.
I stort sett alla verkar få två och två stycken har har redan nu fått tre.

Massa rolig färger blir det i år på dom. Svarta, vita och vita med svart runt ögonen. Jättesöta.

Sabine är en hjälte. Hon tar över dom tre flasklammen.



Nu snart, börjar sportlovet.


Yeeeaaaaaaah!

Nu har vi vinter.
Visst skall det vara snö då ...

Men varför skall vi ha en halvmeter snö?

... och om vi nu har en halvmeter snö, varför skall det komma mer?


Jag vill ha VÅÅÅÅÅÅÅR!

Vi har en jätteungtacka ute i maskinhallen. Hon väger säkert runt 75 kg och är stor som en mindre ponny. Fet är hon också, så det finns inga lamm i henne.

Henne och henne förresten. Det är nästan helt säkert att hon/han är tvekönad. Henrik såg henne häromdagen när hon stångade ner en äldre tacka. Hon stångade henne så att den andra tackan hamnade på marken och knappt kunde ta sig upp. Det kan ju gå illa sådant där. Har aldrig sett något liknande. Man får ju vara tacksam om inte den här äldre tackan kastar sina lamm och vill det sig riktigt illa så kan den ju få inre blödningar och dö.

Sonen har gjort nya bravader i skolan idag. Han har varit tipp topp tunnor rasande.
Jag kan knappt med ord säga hur skönt det skall bli med sportlov!!!!!!!!

*Ett djupt andetag*

I morgon är en ny dag!

Usch, vad jag saknar honom. Alla hundar har sina vanor, där dom utmärker sig och syns. Hans plats är skrikande tom.

Det är inte bara jag som saknar honom, Glen har blivit av med sin lekkompis, Bozz har blivit av med sin buskompis. Alla går vi och letar efter den lille svarta krabaten.




Tårarna rinner idag med.

Lille gubben.

Han slog in ett paket som han skulle ha med sig till skolan igår. Han har hittat pennor som han ville ha med sig och köpt dom för egna pengar. I paketet låg pennorna. ... och en fällkniv som han fick i höstas ...

Solstrålen tog med sig kniven till skolan och blev jättearg när läraren tog den ifrån honom. Så arg att han och en kompis skulle kasta en bänk på sin lärare.

Underbara ungar.

Hur är det man säger. Små barn, små bekymmer.

Vill inte ha större bekymmer ...

Hur mycket kan man bråka om en död hund?

Nu skall dom skicka honom upp till skara för obduktion.


Ha det!

Stackars Heron.
Dom fick ge honom den sista sprutan i morse. Han hade blivit lite sämre och absolut inte bättre. Så dom frågade mej vad dom skulle göra ...?

Jag bad dom att ta bort honom.

Stackars liten!

Jag hoppas att han har det bättre nu.

Måndag morgon mitt i lammningen.
Ute i ladugården hittade jag en tacka som hade lammförlamning? Naturligtvis så hade hon tre lamm. Det gick ju inte bra ... Naturligtvis.
Slaktbilen ko och hämtade lamm, Sanitetsslakt kom och hämtade en tacka. Gick ner i källaren för att släppa ut hundarna och hittade Heron som en liten ynklig hög. Han kan nog inte se och kan inte gå ... Fick spolat av honom och kört ner hoom till Blå Stjärnan med en jättedålig känsla i magen ... Lille gubben. Det ser inte ut att gå bra det här.

Kom hem lagom till att Hjalmar kom hem. Grabben kom hem och kastade skolväskan och var inte talbar. Efter någon timme kom det fram att en annan kille hade varit dum mot honom på bussen och hotat honom med stryk. Ungdj-vel!
Det där skall jag ta tag i i morgon.


Nu väntar jag på att Agria skall godkänna CT-skannen av Heron. Oron sliter i mej.

Någon som vill ha tre lamm?

Lille Heron ligger på Blå Stjärnan med trolig Hjärnhinneinflammation.

Han är verkligen jättedålig och jag vet inte vad man skall göra eller hoppas på.

Lille gubben ...

Hipp hurra!

Henrik jobbar han också fast på ett annorlunda ställe.
Jag duschar, sätter på mig rena kläder och får sitta still en hel dag. Henrik han fortsätter hemma, fast han får axla min del också.

Jag har svårt att förstå vilken tur jag har som får åka hemifrån. Tänk att få sitta still en hel dag i rena kläder. Ingen som bäar mig i öronen, ingen arm upp i någon tacka. Inget liggande på knär med enveten lammunge.

Vilken tur jag har!!!!!

Om ni undrar vad vi gör så kan jag berätta att vi värmer lamm.

-17 ...

Vi tar dom från yttersta randen från döden och tillbaka.

Oftast ...

Jag skall försöka att skärpa mig.

Lamningen har börjat på ny kula. *Tar mej för pannan*

Så idag så har vi snöstorm, 5-, nordanvind och lamning.

Stackars små nyfödda ...


Världens bästa Ingela var här igår och hjälpte mej med det rena tvättberget. Kan knappt med ord beskriva känslan av hur det känns att ha ordning på en stor del av tvättberget.
Jättekram!

Igår var det symöte. Så roligt!
Vilken tur jag hade att jag var på Öppna Förskolan precis just under den tiden som Syjuntan bildades.

Idag kommer min syssling och hälsar på!
Skoj!!!!!


Ha det!

Världens bästa Ingela var hemma i torsdags och hjälpte mej röja ut hallen och halva skafferiet.
I fredags när jag tänkte åka och slänga skräp så var naturligtvis tippen stängd ...

Det skulle komma tyskar och para med vår stora svarta björn. Bozz menar jag naturligtvis. Men på något vis så missade dom början på löpet och kommer inte. Synd.
Eventuellt så kommer dom med en annan tik.

Men det öppnade för att vi skall göra iordning Hjalmars lekrum. Så nu skall alla saker ut, golvet fixas, nya tapeter skall upp och hela rummet skall vara en hyllning till Blixten McQueen. *Suck*

Den gamla tv'n skall in tillsammans med Wii´n. Det är bra att slippa ha tennisspelande, golfande, fiskande 7-åringar i vardagsrummet ...
En tresitsbäddsoffa och ett litet bord skall in, byrån skall ut och jag funderar eventuellt på en ny hylla.

Jag hoppas att jag kan fixa till ett fint rum till honom. Rummet är inte stort så det gäller att skära ner antalet leksaker till en normal nivå. *Halleluja*

Skall fundera och planera lite i veckan som kommer.

Rummet skall kunna användas till gästrum och övernattningsrum för små nattgäster.


Hmm ... Mycket att fundera på.

Hjalmar fick en strålande idé.

-Vi gräver ner godiset i snöhögen!
-Ja!!! svarar den andre lika entusiastiskt.

Det måste ha varit så i allfall. För dom kom in med varsin påse som var genomvåt. Hjalmars var blandad med snö.

För att fixa till det så la han in godiset i micron.



Jättebra.
Någon som vill smaka?

Dagen har verkligen inte varit produktiv.
Det började bra. Vädret var strålande, sparkarna gick bra i hundrastningsslingan.
Två lamm föddes och dagen såg ut att bli strålande.

Sedan börjad trasslet.

Ena lammet kom inte igång. Traktorn startade inte. Lamm på värmning och traktor på värmning.

En sjuåring har varit hemma hela dagen, den andra kom med skolbussen.
Det har åkts spark, gjorts snögrotta, spelats Wii i ett rasande tempo. Sedan tog blodsockret slut och slagsmålet var nära.

Traktorn startade äntligen, så balarna kunde köras ut. Lammet blev tipptopp och kunde gå ut till sin mamma igen.

Tacos åts.

Livet var med en gång toppen igen.

Ha det!

Ingen skolbuss i morse heller.

Man kan inte klaga på snötillgången. Gudars, vad snö det är.
Det är nog det mesta som vi har haft sedan vi flyttade upp.

Igår kom en dm.
Idag har det kommit två.

Vi har en fräck snöhög på gårdsplanen.



Gossen älskar den, och kanar, gräver och bergsbestiger.

Jag var på föräldraföreningsmöte igår. Rektorn är inget bra ... Han har lyckats att få Lilla Edets kommun att ligga sämst till på alla fronter. Jag menar då allra sämst. Av 297 kommuner så ligger vår sist på skalan om hur många vuxna det går på barnen i barnomsorgen. Jag misstänker att han fjäskar uppåt.
Han är dessutom en skitsnackare av klass.
Jag surnade till under kvällens gång och känner bara att jag har haft rätt om honom i alla år.


Ha det!

Det snöade i natt. En dm ramlade ner och la sig som ett täcke över allt det andra vita som redan låg där.
Dom som håller i snöröjningen på vår väg tror inte riktigt på det där med snöröjning. Dom har insett att när våren kommer så smälter snön bort antingen dom har skottat eller inte.

Behöver jag berätta att vår väg är ökänd ...

Bland busschauförer, taxi och andra som inte bor på vägen så pratas det om den där Östra Vallbyvägen som ingen sköter om.

Vi som bor här har genom årens lopp blivit härdade. Jag har bara varit av vägen en gång *peppar-peppar*.
Jag tog Henriks fyrhjulsdrivna Pick-up och skulle åka till jobbet. Det var snödrev, så hela fältet framför mej var platt och vitt så långt ögat nådde, men det satt ju snökäppar.
Jag tog sats och siktade mellan snökäppsparen - rakt ner i diket ...
Dom som hade satt upp snökäpparna missade lite att vägen svängde lite på ett ställe ... Jag hade inte bott här så länge och gick på den lätta. *Ha-ha-ha ...*

För någon vecka sedan så var det skolbussens tur att hamna i diket. Hjalmar kom hem och berättade hur han hade fått krångla sig ut genom dörren för att komma ut och gått sista delen hem själv. Jag var sådär nöjd med det ...
Gillar inte alls att ha honom gående på vägen ensam. Det var bara någon km, men i såfall så vill jag veta att han gör det.

I morse så vägrade bussen att köra in på vår väg. Det var naturligtvis inte skottat och det är tillräckligt spännande med en bil. Hur roligt är det då inte med en buss full med ungar.

Nu har han skottat vägen. Det passade förmodligen in i hans schema nu. Mellan att han gjort djuren och innan 13-kaffet. För det har ju ingenting med att det har snöat.

Behöver jag nämna att det är snöstorm?

Jag betalar 3600:- i avgift för den här vägen.

Jag måste vara tokig ...

I dag bär det av upp norröver till NÄL. Dom skall kolla om dom kan ta bort den där eländiga livmodern. Om jag lyckas vädja, muta eller hota mej till att dom kan ta resten så kommer jag vara överlycklig.

Håll tummarna!