Sannas lilla blå!

Ja, gudars en sådan resa.

Vi startade klockan 06:00 från Nygård. Innan vi hade kommit ner till Kungälv så hade första barnet kräkts.
Men "fröknarna" hanterade det ypperligt bra.

Många föräldrar var vi med. Det kändes bra. Alla barn var spända som fiolsträngar. Dom hade ju längtat så!

Resan gick genom landet. Emil, Lotta och Andra Lindgrenfilmer rullade på uppe på DVD:n. Sångerna gick genom bussen. Barn kräktes och barn fnissade.

Frukost åts, in i bussen och iväg. Fler barn kräktes.

Sedan var vi framme då.

Jag spände snabbt på "mina" barn ett armband var med mitt mobilnummer. Sedan var det igång.

Upp till Katthult för första föreställningen med Emil i soppskålen.



Det var minst lika roligt att se på våra barns ansiktsuttryck som att se på föreställningarna.
Från Katthult så drog vi vidare till Madicken.



Där stackars Abbe först nästan drunknade och sedan nästan dog av lunginflammation. Barnen blev som statyer av allt prat om död och elände för att sedan spricka upp i jätteleenden när allt blev så bra på slutet.

Därefter så tog vi Karlsson.
Karlsson och Lillebror jagade Tjuvar och skrämdes.



Nu började vi närma oss 12:00 tiden och vi pratade med varandra om hur vi skulle hinna med att äta. Det gick ju föreställningar hela tiden. Vi ville ju se alla! Alla går ju inte att se, utan det som tillslut fick stryka på foten var Bröderna Lejonhjärta. För mig var valet enkelt eftersom Hjalmar inte har fått höra boken eller fått se filmen än.
Men "mitt" andra barn som jag hade ansvar för, hade nog viljat gå upp till Törnrosdalen och träffat bröderna och gett lösenordet till vakterna. Vilket lösenord? Jamen! Kommer ni inte ihåg?
"All makt åt Tengil, vår befriare!"

Men nu var det iallafall hög tid att gå till Villa Villerkulla!



(Jag har naturligtvis inte pratat med alla dessa barn och deras föräldrar om ifall jag får lägga ut dom här korten på nätet, men jag hoppas att om någon invänder så kontaktar dom mej på [email protected], så tar jag naturligtvis bort korten!) En ledtråd är att hela balkongen är full av Nygårdbarn.



Här bestämde vi oss för i vår lilla grupp att vi tar glassen nu och maten senare.

Så efter sjörövarna hade släppt Kapten Långstrump.



Så gick vi vidare. Flottar fanns som måste provas.



Rutschkanor fanns också på vägen som måste testas.



Det hanns att leka en hel del på vägen upp mot Rasmus på Luffen.



Rasmus rymde från Västerhaga barnhem. Träffade Oskar och fick äntligen sin familj.
Inte ett vuxet öga var torrt.

På vägen från Rasmus så hittade vi en drös med pyttesmå hus. Det bästa med dom små husen?
Alla barn kunde komma in, men inga vuxna.



Fast nu var det bråttom upp till Mattisborgen.
Så nu drog vi i rask takt för att titta på Ronja.



Visst är borgen fin! Jag tycker att den undebart fin och välgjord. Barnen fick klättra i borgen och prata med alla skådespelarna på alla platserna. 



Runt borgen så fanns det stora bergsknallar som var uppbyggda. Det uppskattades mycket av barnen. Fast ett av dom inte kände för att bli foftgraferat ...





Nu var det full fart igen!

På vägen ner från Mattisborgen så mötte vi Rasmus och Oskar som var ute på luffen.



Inte nudda marken banan gicks igenom. Funderar just nu på om föräldrarna till dom barnen tycker att det är ok att få ut dom på bild ... Jag avvaktar ...

Därefter så gick vi och åt iallafall. Köttbullar med mos gick i barnen i en hastighet som liknade ljuset. Jag vet inte riktigt men jag tror att sonen drog i sig 10 stycken och dubbla portioner med mos. Mitt lånebarn gick inte av för hackor hon heller. 6 köttbullar senare så var vi på väg igen.

Nu hälsade vi på hemma hos Karlsson





Vi hade ett toppenväder. Mulet och uppehåll. 17-18 grader varmt.
Det kunde faktiskt inte vara så mycket bättre.
Det var inte särskilt mycket folk så vi fick bra sittplatser överallt och kunde leka på alla ställen som barnen ville.

Hur vi tog sig mellan alla föreställningarna?
Jo, vi vuxna traskade och gick. Vissa av oss drog skrindor med grejor andra bar lasten på ryggen.
Barnen?

Ja, dom sprang, såklart!



Full fart genom parken var det. I 7 timmar ...

Sedan var det dags för Pippi igen.

Kling, Klang och Prussiluskan skulle minsann ha in Pippi på ett barnhem och en Cirkus var i stan.





Därefter så var det full fart upp till till en föreställning till med Ronja.



Full fart från Ronja ner till Nils Karlsson Pyssling





... och precis som att allt annat var stort, så var också "Guldfisken" på utsidan i dammen jättestor.



Som tur var så hade jag omyte med till Hjalmar, så han slapp ramla i vattnet!

Tjuvarna hade vi jagat halva dagen. Dom hade synts både här och där under dagen. Men aldrig där vi var ...

Men nu hittade barnen en av dom!

Han låg och sov i sin cell inne i Polishuset.



Han snarkade och sov och vaknade trots att det stod en hel drös med ungar och tittade på honom och sa SCHHHHH! Jättehögt.



Polishuset var också skoj att kika på.

Nu börjar det dra ihop sig till hemgång.

Barnen börjar bli trötta på allvar och jag med kan kan jag säga. Bussen börjar kännas som ett bra alternativ.

Barnen och vi andra lastas på och sedan så somnar en drös ungar på tre röda. Efter en timme så var det pannkakor och dricka. In i bussen igen och iväg.

Nu hade man kunnat tro att barnen skulle knoppa in lite stillsamt. Men icke.
Det pratades, sjöngs och var ett pratande som hade kunnat smälta ett berg eller två.

Naturligtvis så måddes det illa också. Men inte lika mycket kändes det som, som på vägen ner.

Filmerna kom på och lugnet lägrade sig så småningom. Flera av dom små hjältarna somnade inte förrän vi bara var några mil hemifrån. En hjälte somnade inte alls ...

Gissa vem?

Jag väckte honom 05:30. Buss i nästan 5 timmar, 7 timmar springandes, 5 timmar i buss igen.

När vi kom hem så bad han för första gången i sitt liv om att få gå och lägga sig.

-Snälla mamma ... Jag vill sova nu!

Bara det är ett minne för livet. Men jag kan varmt rekomendera Astrid Lindgrens Värld. Vi hade undebart roligt, både barn och vuxna. Jag är dessutom jätteglad att jag kunde vara med på resan, så jag också fick vara med. Massa tack till dom högt kompetenta "reseledarna".




Ha det!