Sommarpratare

Nu är det igång.
Kl 13:00 i P1.

När jag hör vinjetten till Sommar i P1 så får jag tårar i ögonen. Jag ser framför mej vardagsrummet ute på Askerön. Altandörren står öppen och det är sommarlov.
Mamma lyssnar medans hon sitter i stolen ute i solen. Eller går omkring i köket.
Jag äter filmjölk med äpple och är nästan 11 år.

Det är nästan så jag kan känna havets vind mot mina kinder. Känna solen, höra sommarpratarna i min barndom.

Sedan så börjar årets sommarpratare prata och minnet bleknar.

Jag tänker lyssna på Sommar i P1. Det tänker jag.  Kanske kommer tårarna att sina så småning. Kanske kommer minnesbilden att bytas mot en annan. Men under tiden så torkar jag så diskret jag kan, mina tårar, medan radion skrålar "Sommar - sommar - sommar.


Ha det!

Kommentarer
Postat av: Svekhult-ia

Det är de där överväldigande stunderna som man får ett ögonblick av känsla för vad livet handlar om, som en liten liten skärva av meningen med livet. Och ändå vet man inte i det ögonblicket om man är ledsen för den man saknar eller lycklig för att ha upplevt något så fint och äga minnet.......KRAM gumman!

2010-06-28 @ 08:39:42
URL: http://www.svekhultia.bloggworld.se
Postat av: Anna

Tänk, jag har en alldeles speciell relation till "sommar" jag också. Det är nåt väldigt speciellt med ett "vuxenprogram" som får en 10-åring att koncentrerat lyssna. På en vuxen man inte känner men har så mycket att säga.

Jag lyssnade på sista nattreprisen igår, på den fortfarande solvarma balkongen, med en kopp kaffe, och lät mig bara svepas med! Lövit!

2010-07-02 @ 08:15:01
URL: http://annahilding.blogspot.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0