Sannas lilla blå!

Sonen kom snyftande in från skolbussen.

-Mario är sönder! snyftade han.
-Mario?
-Ja, jag gjorde en Mario i skolan i dag. Men den gick sönder på bussen.
Med dom orden så släppte hela fördämningen och tårarna sprutade.
-Men jösses ... Lille gubben då ...
-Jag är ingen liten gubbe *snyft-snyft*
-Nej, så klart att du inte är ... Var är Mario då? Vi kan säkert laga honom.

Mario, som var en pärlplattefigur, som absolut inte såg ut som någon Mario, var i två delar.

-Det där löser jag! sa jag och förväntade mej att störtfloden av tårar skulle minska.
Men tårarna sprutade nu i Lille Skutt-stil.
Mellan snyftningarna så hörde jag något om "Petshop", "ville egentligen" och "fick inte byta".

Förvirringen var total ...

När allt hade lugnat ner sig, Mario var lagad och gossen hade lugnat sig några kilo, så kom hela berättelsen.

Dom hade valt "Temadagar" eller något liknande i skolan. Han hade valt pärla och teknik. Sedan så hade det kommit fram att dom som valt något annat, skulle få göra Petshophus.
Men då var grupperna färdiga och det gick inte att byta.

Så summan av det hela var att han ville göra Petshophus och en pärlplatta var sönder.

Pärlplattan är nu lagad så när han kommer in efter att ha varit ute och vinschat halmbalar så skall vi göra Petshophus.

Varmlim är bra!


Ha det!