Ja visst gör det ont
Ja visst gör det ont
- Ja visst gör det ont när knoppar brister.
- Varför skulle annars våren tveka?
- Varför skulle all vår heta längtan
- bindas i det frusna bitterbleka?
- Höljet var ju knoppen hela vintern.
- Vad är det för nytt, som tär och spränger?
- Ja visst gör det ont när knoppar brister,
- ont för det som växer
- och det som stänger.
- Ja nog är det svårt när droppar faller.
- Skälvande av ängslan tungt de hänger,
- klamrar sig vid kvisten, sväller, glider -
- tyngden drar dem neråt, hur de klänger.
- Svårt att vara oviss, rädd och delad,
- svårt att känna djupet dra och kalla,
- ändå sitta kvar och bara darra -
- svårt att vilja stanna
- och vilja falla.
- Då, när det är värst och inget hjälper,
- brister som i jubel trädets knoppar,
- då, när ingen rädsla längre håller,
- faller i ett glitter kvistens droppar,
- glömmer att de skrämdes av det nya,
- glömmer att de ängslades för färden -
- känner en sekund sin största trygghet,
- vilar i den tillit
- som skapar världen.
Kommentarer
Postat av: Svekhult-ia
Vacker och sann......
Postat av: Sanna
Ja, den är vacker. När jag fick mina visdomständer så gjorde jag om den lite.
"Visst gör det ont när tandkött brister"
Trackback