lamm, lamm och fler lamm
Tja, lammar gör det ju fortfarande.
Nu har Leicestrarna börjat att komma. I stället för 3-4 små 1,5 kg spindlar så kommer det nu 1-2, 6-9 kg kolosser. Dom är ju bra på flera sätt. Ett 6 kg lamm klarar betydligt längre i kylan innan det stryker med. Det är tur det eftersom dom tar väldigt mycket längre tid på sig att komma upp på benen. Dom små svarta reser sig upp sekunderna efter dom kommit ut medan Leicestrarna dråsar ut och ser döda ut i några minuter innan dom ens börjar skaka på huvudet. Sedan ligger dom helt stilla medans deras mamma tar hand om dom. När ett sådant lamm väl börjar att försöka komma upp på benen, så har finulssmamman klämt fram tre små svarta, slickat dom torra och tappat bort två.
Att tappa bort ett leicesterlamm är något av en bedrift. Om inte mamman själv ligger och sover så gör lammen det, mellan mammans framben. En Leicestermamma är ingen nervig hysterisk mor. Hon tar hand om sitt lamm, men det måste hålla koll på henne. För hon hetsar inte upp sig om lammet försvinner några minuter och tuggar därför lugnt klart innan hon svarar sitt vilsekomna lamm.
Finullstackorna springer efter sina lamm, puttar omkring dom och letar, spanar efter dom och ropar hela tiden. Så lammen behöver ju inte hålla koll på henne.
Sedan finns det naturligtvis alla olika sorter inom raserna men om man generaliserar en hel del så är det så här.
Nu har vi kommit in i perioden när vi har klarat ett stort antal lamm som fötts. Det är nu som krånglet tar vid på allvar. Tackor som inte riktigt har mjölk så det räcker. Lamm som inte har rätt manual i huvudet när dom föds och har svårt att hitta mjölkbaren. Lamm som av någon anledning inte klarar av att se skillnad på sin mamma och dom andra fåren.
Alla lamm blir naturligtvis inte riktigt bra. Då menar jag inte missbildningar. Det har vi inte haft några i år tror jag.
Utan det kommer ju lamm som inte är direkt talangfulla. Som kanske inte är riktigt färdiga. Som ligger lite efter i sin utveckling. Dom kastar sig bakåt när dom får mjölksmak i munnen. Det är ju rätt förödande om man vill bli mätt, specielt eftersom det kanske tog c:a en timme att hitta spenen och ens liv hänger på det.
Här hemma ser det ut som ett bombnedslag och både Henrik och jag är helt slut. Det är värdelöst att just den absolut värsta lamningsperioden sammanföll med Hjalmars sportlov.
Han har inte haft särskilt roligt. SOm tur var så var Ingela uppe i Måndags, det var skriskodisco i Torsdags och I fredags så släppte jag av honom uppe hos Lena, Peter, Malte och Milla. Där fick han följa med hela familjen och bada i Sjuntorp där även Millas Morfar och Lisbeth var med. Sedan var det pulkaåkning och trädklättring i tre timmar. Det var absolut en höjdardag!
På kvällen så somnade han gott med Mamma Mu nedbäddad brevid sig.
Nu har Leicestrarna börjat att komma. I stället för 3-4 små 1,5 kg spindlar så kommer det nu 1-2, 6-9 kg kolosser. Dom är ju bra på flera sätt. Ett 6 kg lamm klarar betydligt längre i kylan innan det stryker med. Det är tur det eftersom dom tar väldigt mycket längre tid på sig att komma upp på benen. Dom små svarta reser sig upp sekunderna efter dom kommit ut medan Leicestrarna dråsar ut och ser döda ut i några minuter innan dom ens börjar skaka på huvudet. Sedan ligger dom helt stilla medans deras mamma tar hand om dom. När ett sådant lamm väl börjar att försöka komma upp på benen, så har finulssmamman klämt fram tre små svarta, slickat dom torra och tappat bort två.
Att tappa bort ett leicesterlamm är något av en bedrift. Om inte mamman själv ligger och sover så gör lammen det, mellan mammans framben. En Leicestermamma är ingen nervig hysterisk mor. Hon tar hand om sitt lamm, men det måste hålla koll på henne. För hon hetsar inte upp sig om lammet försvinner några minuter och tuggar därför lugnt klart innan hon svarar sitt vilsekomna lamm.
Finullstackorna springer efter sina lamm, puttar omkring dom och letar, spanar efter dom och ropar hela tiden. Så lammen behöver ju inte hålla koll på henne.
Sedan finns det naturligtvis alla olika sorter inom raserna men om man generaliserar en hel del så är det så här.
Nu har vi kommit in i perioden när vi har klarat ett stort antal lamm som fötts. Det är nu som krånglet tar vid på allvar. Tackor som inte riktigt har mjölk så det räcker. Lamm som inte har rätt manual i huvudet när dom föds och har svårt att hitta mjölkbaren. Lamm som av någon anledning inte klarar av att se skillnad på sin mamma och dom andra fåren.
Alla lamm blir naturligtvis inte riktigt bra. Då menar jag inte missbildningar. Det har vi inte haft några i år tror jag.
Utan det kommer ju lamm som inte är direkt talangfulla. Som kanske inte är riktigt färdiga. Som ligger lite efter i sin utveckling. Dom kastar sig bakåt när dom får mjölksmak i munnen. Det är ju rätt förödande om man vill bli mätt, specielt eftersom det kanske tog c:a en timme att hitta spenen och ens liv hänger på det.
Här hemma ser det ut som ett bombnedslag och både Henrik och jag är helt slut. Det är värdelöst att just den absolut värsta lamningsperioden sammanföll med Hjalmars sportlov.
Han har inte haft särskilt roligt. SOm tur var så var Ingela uppe i Måndags, det var skriskodisco i Torsdags och I fredags så släppte jag av honom uppe hos Lena, Peter, Malte och Milla. Där fick han följa med hela familjen och bada i Sjuntorp där även Millas Morfar och Lisbeth var med. Sedan var det pulkaåkning och trädklättring i tre timmar. Det var absolut en höjdardag!
På kvällen så somnade han gott med Mamma Mu nedbäddad brevid sig.
Lamm och åter lamm
Det bääar i hela huvudet på mig. Jag ser små svarta lamm så fort jag blundar.
Ni vet så som man såg när man var liten och hade tittat koncentrerat ner i en myrstack, då såg man myror även när man blundar. Precis så är det med lammen just nu.
Tack och lov så har nordanvinden lagt sig och det känns som att det är vår när det bara är 3,5 minus och ingen vind. Så mycket bättre.
Det kom Leicesterlamm i dag. Dom väger en del mer än dom små svarta finullslammen. Ett leicesterlamm väger ungefär 4-6 kg. En fyrling väger c:a 1,5 kg.
Lamm 115 är märkt i dag.
Ha det!
Ni vet så som man såg när man var liten och hade tittat koncentrerat ner i en myrstack, då såg man myror även när man blundar. Precis så är det med lammen just nu.
Tack och lov så har nordanvinden lagt sig och det känns som att det är vår när det bara är 3,5 minus och ingen vind. Så mycket bättre.
Det kom Leicesterlamm i dag. Dom väger en del mer än dom små svarta finullslammen. Ett leicesterlamm väger ungefär 4-6 kg. En fyrling väger c:a 1,5 kg.
Lamm 115 är märkt i dag.
Ha det!
Femlingar ...
Suck.
Nu är vi bra trötta.
Det är lite väl mycket pyssel just nu. Lamm som är för tidigt födda, lamm som inte kan gå, lamm som är för kalla och inte hittar maten. Tackor som inte kan lamma. Sedan så går det ju bra också. Det allra mesta går ju faktiskt riktigt bra.
Men på några 100 lamm så är det ju klart att det går fel ibland.
Ha det!
Men på några 100 lamm så är det ju klart att det går fel ibland.
Ha det!
Hur många lamm har ni i köket?
Jag har två ...
Ha det!
Ha det!
Det lammar ...
Just i dag så har det verkligen lammat. Jag kan knappt komma ihåg alla som har lammat. Jag har nu märkt lamm 84.
Vi har fått två eller om det är tre stycken fyrlingkullar idag. Jag missade en enling som hade varit idealisk att adoptera på. Slarvigt av mig!
Det är så förbenat kallt att lammen har väldigt liten chans att överleva om något går fel. I helgen när det var 16 minus på natten så sondade jag varje lamm som föddes. Det gör vi i stort sett i dag med, eftersom nordan blåser iskallt. Dom är ju inomhus men det är ju inte helt tätt och absolut inte uppvärmt.
I lördags morse så lyckades jag rädda livet på en lammunge som var iskall. Han hade inte många minuter kvar att leva när jag hittade honom. Det är ovanligt att man klarar sådana, men jag hade väl tur helt enkelt. Jag hade dom första som låg fel i dag, dom låg bakfram hela högen. Två kom med bakbenen först och två kom med rumpan först. Tackan behöver ju hjälp med allihop i det läget. Inte lätt.
Sedan så har vi en lammunge som inte går helt rätt på en fot, så den har jag tejpat. Så har vi ju något lamm som inte hittar maten själv och behöver hjälp några gånger per dag.
Det känns inte som att jag saknar sysselsättning.
Världens bästa Ingela har varit uppe i dag och hälsat på. Hjalmar som hade chans att verkligen få göra något roligt valde att städa. Så nu är Hjalmars rum jättefint.
Sedan så var det skridskor som stod på schemat. Hjalmar är verkligen duktig på att åka och nu börjar det sitta lite bättre med klubba och puck. Roligt att se!
Ha det!
Vi har fått två eller om det är tre stycken fyrlingkullar idag. Jag missade en enling som hade varit idealisk att adoptera på. Slarvigt av mig!
Det är så förbenat kallt att lammen har väldigt liten chans att överleva om något går fel. I helgen när det var 16 minus på natten så sondade jag varje lamm som föddes. Det gör vi i stort sett i dag med, eftersom nordan blåser iskallt. Dom är ju inomhus men det är ju inte helt tätt och absolut inte uppvärmt.
I lördags morse så lyckades jag rädda livet på en lammunge som var iskall. Han hade inte många minuter kvar att leva när jag hittade honom. Det är ovanligt att man klarar sådana, men jag hade väl tur helt enkelt. Jag hade dom första som låg fel i dag, dom låg bakfram hela högen. Två kom med bakbenen först och två kom med rumpan först. Tackan behöver ju hjälp med allihop i det läget. Inte lätt.
Sedan så har vi en lammunge som inte går helt rätt på en fot, så den har jag tejpat. Så har vi ju något lamm som inte hittar maten själv och behöver hjälp några gånger per dag.
Det känns inte som att jag saknar sysselsättning.
Världens bästa Ingela har varit uppe i dag och hälsat på. Hjalmar som hade chans att verkligen få göra något roligt valde att städa. Så nu är Hjalmars rum jättefint.
Sedan så var det skridskor som stod på schemat. Hjalmar är verkligen duktig på att åka och nu börjar det sitta lite bättre med klubba och puck. Roligt att se!
Ha det!
Lamm i köket...
Lustigt...
När sista tackan äntligen lammade så hände det som man egentligen trodde skulle ha hänt tidigare. Lammen fixar inte att dricka själva och fick sondas. Dom fixade fortfarande inte några timmar senare och fick sondas igen. Jag tror att dom är för tidigt födda eller nåt eftersom dom inte ens försöker suga när jag sätter dom på mamma.
Så i morse, när jag kom ner, så hade jag två lamm i köket...
Nu börjar dom komma igång och jag skall gå ut med dom om en stund och göra ett nytt försök.
Visst är det kul med lammning...
Dagen i bilder.
Lamm i sin lammkammare.
Våren är på väg!
Farmor och Farfar var här och hälsade på.
Syrenkvistar...
Krokusar...
Ha det!
Wow, ett sådant väder.
Jag har precis varit ute med hundarna. Det vindar litegrann men är verkligen strålande.
Hjalmar har precis vaknat och är uppe och sätter på sig kläder. Än så länge så är det bara en tacka som har lammat idag, två "små" Leicesterlamm. Dom är ju sällan små... Men dom är mycket mindre än sin mamma i allafall.
Idag så kommer Farmor och Farfar och hälsar på!
Ha det!
Hjalmar har precis vaknat och är uppe och sätter på sig kläder. Än så länge så är det bara en tacka som har lammat idag, två "små" Leicesterlamm. Dom är ju sällan små... Men dom är mycket mindre än sin mamma i allafall.
Idag så kommer Farmor och Farfar och hälsar på!
Ha det!
Aprilvädret fortsätter.
Jag ser hur löven håller på att slå ut på syrenen.
Alla småfåglarna sjunger och vintersångerna blandas med vårsångerna. Märkligt...
Det har lammat här på morgonen, men det går raskt mot slutet nu. Jag tror att det kanske är 20-25 tackor kvar som skall lamma nu och alla kommer inte lamma utav dom. Några kommer inte att lamma förrän om 4-5 veckor.
Så nu snart så kan vi nog lämna gården igen. Det skall bli skönt att kunna åka hemmifrån alla tillsammans igen.
Lena, Malte och Milla var här igår. Hjalmar spelade pajas ända tills dom åkte, då han rasade ihop i en gråtande hög... Att dom kommer slår allt.
Nu är det dags för frukost!
Ha det!
Alla småfåglarna sjunger och vintersångerna blandas med vårsångerna. Märkligt...
Det har lammat här på morgonen, men det går raskt mot slutet nu. Jag tror att det kanske är 20-25 tackor kvar som skall lamma nu och alla kommer inte lamma utav dom. Några kommer inte att lamma förrän om 4-5 veckor.
Så nu snart så kan vi nog lämna gården igen. Det skall bli skönt att kunna åka hemmifrån alla tillsammans igen.
Lena, Malte och Milla var här igår. Hjalmar spelade pajas ända tills dom åkte, då han rasade ihop i en gråtande hög... Att dom kommer slår allt.
Nu är det dags för frukost!
Ha det!
Fellägen, fellägen, fellägen...
Idag har det inte varit lätt att vara barnmorska. En tacka hade hamnat på rygg och slutat lamma, ur en stack enbart ett huvud fram och ur en annan en svans...
Men samtliga lever och mår bra.
Jag är helt färdig i varenda muskel, så jag tänkte åka iväg och simma i 40 minuter nu.
Jag måste vara klubbdum...
Totalt klubbdum...
Ha det!
Men samtliga lever och mår bra.
Jag är helt färdig i varenda muskel, så jag tänkte åka iväg och simma i 40 minuter nu.
Jag måste vara klubbdum...
Totalt klubbdum...
Ha det!
En ny vecka, en ny dag...
Då börjar den vanliga trallen igen. efter helgens jobb så är det lammningen som gäller. Fortfarande.
Jag har ingen aning om hur många lamm vi har, men det är drygt 200. Har ingen aning om hur många tackor som lammat men det närmar sig, eller har gått över 100.
Henrik tycker att vi har för lite tackor och hotar med att behålla 30 ungtackor... *Suck*
det är då jag ser nästa års lammning framför mej. 30 stycken som inte vet vad lammning är och absolut inte vill ha ett eget lamm. 30 stycken som blir totalt livrädda när lammet kommer och dessutom rör på sig. Men nu överdriver jag lite... Det kommer inte att bli problem med alla 30. Men det kommer säkert att bli meck med 10 av dom. Eftersom vi har finull, och faktiskt har valt den rasen själva, så får inte våra ungtackar ett lamm och ett gäng går tomma. Nej, dom flesta får två lamm, några får tre lamm som dom inte kan ta hand om... Men det hjälper vi ju dom med.
Nu har jag gnällt färdigt...
Ha det!
Jag har ingen aning om hur många lamm vi har, men det är drygt 200. Har ingen aning om hur många tackor som lammat men det närmar sig, eller har gått över 100.
Henrik tycker att vi har för lite tackor och hotar med att behålla 30 ungtackor... *Suck*
det är då jag ser nästa års lammning framför mej. 30 stycken som inte vet vad lammning är och absolut inte vill ha ett eget lamm. 30 stycken som blir totalt livrädda när lammet kommer och dessutom rör på sig. Men nu överdriver jag lite... Det kommer inte att bli problem med alla 30. Men det kommer säkert att bli meck med 10 av dom. Eftersom vi har finull, och faktiskt har valt den rasen själva, så får inte våra ungtackar ett lamm och ett gäng går tomma. Nej, dom flesta får två lamm, några får tre lamm som dom inte kan ta hand om... Men det hjälper vi ju dom med.
Nu har jag gnällt färdigt...
Ha det!
Det märks...
Det märks att lammningen går in i vecka 2.
Motivationen att gå upp på morgonen är noll. Tankarna snurrar i huvudet i en enda bön. Snälla, låt ingen ha lammat så jag kan gå in och äta frukost.
Men naturligtvis så har några lammat. Jag tror att lammantalet ligger strax under 200 nu. Många är dom...
Varenda muskel värker just nu. Inte utav träningsvärk utan dom är helt enkelt slut. Dom vill inte klättra över grindar mer. Dom vill ligga på soffan och läsa en bok.
Nu skall jag gå ut med hundarna i den härliga vårsolen! Tack och lov så försvann snön som ramlade ner i går kväll.
Ha det!
Motivationen att gå upp på morgonen är noll. Tankarna snurrar i huvudet i en enda bön. Snälla, låt ingen ha lammat så jag kan gå in och äta frukost.
Men naturligtvis så har några lammat. Jag tror att lammantalet ligger strax under 200 nu. Många är dom...
Varenda muskel värker just nu. Inte utav träningsvärk utan dom är helt enkelt slut. Dom vill inte klättra över grindar mer. Dom vill ligga på soffan och läsa en bok.
Nu skall jag gå ut med hundarna i den härliga vårsolen! Tack och lov så försvann snön som ramlade ner i går kväll.
Ha det!
Fläckigt litet lamm
Fantastiskt väder!
Alldeles torrt och rent, solen skiner och det är vindstilla. Me like!
Lustigt nog så hade inte en enda tacka lammat när jag kom ut i morse. Det kändes lite skumt. Nu har visserligen hälften lammat men det är ju ändå c:a 80 tackor kvar.
Vi har fått en liten brun lammunge i natt. Så söt! Vi har en brun tacka innan som har varit duktig, som nu är på väg att gå ur tiden. Så dtär väl dag för en ny liten brun tycker jag.
Annars så är det simskola idag. Det var klädsim som gällde idag, så jag antar att det är mer inställt på märkestagning än simskola idag. Lite synd.
Skall försöka få till några fina kort idag. Det är inte lätt att få dom fina...
Ha det!
Lustigt nog så hade inte en enda tacka lammat när jag kom ut i morse. Det kändes lite skumt. Nu har visserligen hälften lammat men det är ju ändå c:a 80 tackor kvar.
Vi har fått en liten brun lammunge i natt. Så söt! Vi har en brun tacka innan som har varit duktig, som nu är på väg att gå ur tiden. Så dtär väl dag för en ny liten brun tycker jag.
Annars så är det simskola idag. Det var klädsim som gällde idag, så jag antar att det är mer inställt på märkestagning än simskola idag. Lite synd.
Skall försöka få till några fina kort idag. Det är inte lätt att få dom fina...
Ha det!
Lammsnitt 2,1...
Tror aldrig att vi haft så här lågt lammsnitt...
77 tackor har lammat.
Det är som det är...
77 tackor har lammat.
Det är som det är...
Krånglet har börjat...
Japp, där satt det. Lammningskrånglet.
En tacka som inte vill ha sitt ena lamm, och en tacka som inte har mjölk till båda sina lamm.
Men vi har ändå varit förskonade från mycket trubbel som hade kunnat börja med en gång.
Vi har ju ett underbart väder, hundarna är rastade så nu skall jag med liv och lust eller i allafall av plikt sätta i gång med att ströa i ladugården och maskinhallen. Sedan var det det där med kraftfoder... *Stön*
Ha det!
En tacka som inte vill ha sitt ena lamm, och en tacka som inte har mjölk till båda sina lamm.
Men vi har ändå varit förskonade från mycket trubbel som hade kunnat börja med en gång.
Vi har ju ett underbart väder, hundarna är rastade så nu skall jag med liv och lust eller i allafall av plikt sätta i gång med att ströa i ladugården och maskinhallen. Sedan var det det där med kraftfoder... *Stön*
Ha det!
115 lamm märkta
Sedan så finns det nog 10-tal till som är kvar att märka. Lammningen går framåt, men jag är upprörd över att det ser ut att bli lite lamm i år.
Samtidigt så måste man ju medge att så lite problem som vi har nu, det har vi knappt aldrig haft. Det brukar alltid vara något lamm man måste stötta osv. Just nu så fungerar alla lamm och alla tackor. *Peppar, peppar*
Jag skall se om det går att ta några bilder i morgon och lägga ut. Dom är ju jättesöta!
Ha det!
Samtidigt så måste man ju medge att så lite problem som vi har nu, det har vi knappt aldrig haft. Det brukar alltid vara något lamm man måste stötta osv. Just nu så fungerar alla lamm och alla tackor. *Peppar, peppar*
Jag skall se om det går att ta några bilder i morgon och lägga ut. Dom är ju jättesöta!
Ha det!
Enlingar....
*Mutter*
Plötsligt så kom det fyra enlingar i rad... *Mutter*
Nu får dom banne mej skärpa sig...
Plötsligt så kom det fyra enlingar i rad... *Mutter*
Nu får dom banne mej skärpa sig...
För 5 år sedan...
Så delade vi lammningen precis som vi gör nu. Henrik tar kvällar och nätter och jag tar morgon och dagen. Skillnaden var bara att vi hade inte lika många tackor, så det var en relativt lugn tid.
Det var andra året som vi bodde på gården och vi började känna oss hemmastadda. Det finns ju alltid några om och men, när man tar över ett ställe med så många "färdiga" hus som vi gjorde. I vårt fall så är det ju så att gubben som bodde på gården innan och var den som byggde och byggde om alla hus, var c:a 165 cm i strumplästen.
Vilken innebär att hela ladugården och källaren i huset är försåtsminerad... Lampor, gammal mjölkutrustning och balkar gör sitt bästa för att ta livet av mig.
Men dagen jag skall berätta om var en dag i februari 2002.
Jag hade kollat lammning hela förmiddagen och började samla ihop ork till att börja ströa och fodra. Kraftfoder och tackor är ingen rolig kombination eftersom allihop skriker för fullt när man tar i första hinken. Så man vill ju gärna ha det fort gjort.
Jag satte på mej hörselskydden och skruvade upp radion för fullt, drog ner kepsen i pannan och samlade ihop hinkarna. Gick in i krossrummet och fyllde hinkarna. Det går i c:a 17 kg i varje hink så dom blir ju rätt så tunga. sedan så sprang jag ut och hällde ut kraftfodret på varje foderbord. till slut så var det bara det sista kvar.
Det gamla kalvfoderbordet.
Jag tog min 17 kg hink på armen, nynnade glatt med i musiken, och halvsprang upp på foderbordet.
Eller försökte komma upp på foderbordet i allafall...
Mitt i klivet upp, så träffades jag mitt i pannan av, eller träffade jag, träbalken, som stack ner ur taket. Eftersom jag tog fart upp på foderbordet och blev hejdad så långt upp så fortsatte benen i en total bananskalshalkning rätt upp i luften. Jag landade på foderbordet, rätt vimmelkantig, och hade lyckats med konststycket att hälla kraftfodret över mej. Tackorna blev jätteglada och såg till att befria mej från kraftfodret och framsidan utav mina kläder, kändes det som... Dom tuggade på allt som fanns framför dom i ren iver.
När jag låg där på ryggen med en 5 cm bula i pannan så blev jag ilsk... Inte lite arg, utan mer riktigt j-vla asförbannad. Åt det gris-ilska hållet.
Jag hoppade upp på fötter med stjärnor och planeter snurrande framför ögonen. Marscherade ut ur ladugården, väckte Henrik med orden:
-VAR ÄR DEN F-RBANNADE MOTORSÅGEN?
Henrik stackaren, såg lätt förvirrad, både utav min fråga och över min så tydligt "så-arg-att-hon-tappat-all-logik-utstrålning".
-Den ligger uppe på logen....vad skall du med den till? Frågade han fort. I hans blick så kunde man läsa att han var rädd för 1. Sitt liv. 2. Fårens liv. 3. Grannarnas liv. 4. Huset.
-Jag skall såga ner en balkj-vel i ladugården. Skrek jag.
-Öhhhh, vilken då? frågade han snällt.
-Den ovanför foderbordet. Röt jag tillbaka.
-Ahhhh. Ingen bra idé... Då ramlar silon ner i ladugården. Låt den vara! Men du, jag hjälper dig att fodra!
Henrik hjälpte mej och ilskan rann av mej. Men jag lovar, hade jag hittat motorsågen så hade vi haft silon på första våningen nu.
Jag tänker på den händelsen varje gång jag utfodrar. Nu har vi inga djur på det foderbordet så jag slipper tänka på det just nu. Men det kommer fler lammningar...
Ha det!
Det var andra året som vi bodde på gården och vi började känna oss hemmastadda. Det finns ju alltid några om och men, när man tar över ett ställe med så många "färdiga" hus som vi gjorde. I vårt fall så är det ju så att gubben som bodde på gården innan och var den som byggde och byggde om alla hus, var c:a 165 cm i strumplästen.
Vilken innebär att hela ladugården och källaren i huset är försåtsminerad... Lampor, gammal mjölkutrustning och balkar gör sitt bästa för att ta livet av mig.
Men dagen jag skall berätta om var en dag i februari 2002.
Jag hade kollat lammning hela förmiddagen och började samla ihop ork till att börja ströa och fodra. Kraftfoder och tackor är ingen rolig kombination eftersom allihop skriker för fullt när man tar i första hinken. Så man vill ju gärna ha det fort gjort.
Jag satte på mej hörselskydden och skruvade upp radion för fullt, drog ner kepsen i pannan och samlade ihop hinkarna. Gick in i krossrummet och fyllde hinkarna. Det går i c:a 17 kg i varje hink så dom blir ju rätt så tunga. sedan så sprang jag ut och hällde ut kraftfodret på varje foderbord. till slut så var det bara det sista kvar.
Det gamla kalvfoderbordet.
Jag tog min 17 kg hink på armen, nynnade glatt med i musiken, och halvsprang upp på foderbordet.
Eller försökte komma upp på foderbordet i allafall...
Mitt i klivet upp, så träffades jag mitt i pannan av, eller träffade jag, träbalken, som stack ner ur taket. Eftersom jag tog fart upp på foderbordet och blev hejdad så långt upp så fortsatte benen i en total bananskalshalkning rätt upp i luften. Jag landade på foderbordet, rätt vimmelkantig, och hade lyckats med konststycket att hälla kraftfodret över mej. Tackorna blev jätteglada och såg till att befria mej från kraftfodret och framsidan utav mina kläder, kändes det som... Dom tuggade på allt som fanns framför dom i ren iver.
När jag låg där på ryggen med en 5 cm bula i pannan så blev jag ilsk... Inte lite arg, utan mer riktigt j-vla asförbannad. Åt det gris-ilska hållet.
Jag hoppade upp på fötter med stjärnor och planeter snurrande framför ögonen. Marscherade ut ur ladugården, väckte Henrik med orden:
-VAR ÄR DEN F-RBANNADE MOTORSÅGEN?
Henrik stackaren, såg lätt förvirrad, både utav min fråga och över min så tydligt "så-arg-att-hon-tappat-all-logik-utstrålning".
-Den ligger uppe på logen....vad skall du med den till? Frågade han fort. I hans blick så kunde man läsa att han var rädd för 1. Sitt liv. 2. Fårens liv. 3. Grannarnas liv. 4. Huset.
-Jag skall såga ner en balkj-vel i ladugården. Skrek jag.
-Öhhhh, vilken då? frågade han snällt.
-Den ovanför foderbordet. Röt jag tillbaka.
-Ahhhh. Ingen bra idé... Då ramlar silon ner i ladugården. Låt den vara! Men du, jag hjälper dig att fodra!
Henrik hjälpte mej och ilskan rann av mej. Men jag lovar, hade jag hittat motorsågen så hade vi haft silon på första våningen nu.
Jag tänker på den händelsen varje gång jag utfodrar. Nu har vi inga djur på det foderbordet så jag slipper tänka på det just nu. Men det kommer fler lammningar...
Ha det!
