Fredag morgon

En vanlig fredag.
Det skall handlas inför helgen. Lördagsgodis måste absolut införskaffas. Hundmat måste köpas och mjölk måste hämtas.
Båda lammbarerna som har varit igång har haft trasiga nappar det senaste dygnet. Jag har dragit ner nappantalet på dom, men dom har läckt som såll i allafall. Men nu finns det nya nappar.

Igår jobbade jag ute i enbart byxor och tröja. Så skönt att slippa alla tjocka bylsiga kläder. När jag sedan tog hundarna, så blåste det nästan inget alls och jag strövade omkring i 12 graders värme, men lärkorna drillande omkring mig.

Nu är det inte många dagar kvar tills Sädesärlan kommer. Dom har ju kalender i huvudet. Här brukar dom dyka upp mellan 2-4 april.

Henrik kör ut stallgödsel. Han kör och kör. Dom trassliga lammen lämnar han med varm hand till mig. Nu är det inte många tackor kvar som skall lamma. Två lammade igår. Jag gissar på kanske 5 stycken kvar, kanske färre. Svårt att veta iom ungtackorna. Dom är inte klippta ännu och då är det bannemig inte lätt att se om dom inte har tagit sig eller skall lamma om någon vecka.

Jag har egentligen bara en liten att nappa just nu. Hon är inte riktigt som hon skall vara och får kämpa för maten med sina två systrar. Är man då lite långsam och fumlig, så får man ingen mat. Naturens hårda lag.

Kommer ni ihåg lille Trull. Lammet som var pyttelitet och hade ett brutet bakben?
Efter en vecka så tog jag av spjälkningen, (som var tillverkad av en gammal barnstrumpa tre glasspinnar och flera varv med papperstejp). Benet var helt och i stort sett helt rakt, en liten knöl som man inte kan se, bara känna. Nu går han på det, som om inget har hänt. Han äter friskt på lammbaren och klarar sig fint.

Vi har bra överlevnad i år. Men vi har galet mycket lamm/tacka så dom äter en hel del mjölk på barerna. Men hellre det.


Ha det!


Kass söndagsmorgon

Jag kom hem på morgonen vid 07:30.
Skulle bara mata några lamm och kolla till det allmänt. Sen huvudstupa ner i sängen och sova kudden.

Det blev inte riktigt så.

Kom hem och värmde mjölk.
Fixade och donade ute bland dom instängda tackorna ute i maskinhallen.

Gick in till ladugården. Där hade lammen saboterat ena mjölkbaren. Skulle precis bygga om till en annan mjölkbar, när jag såg Millas ena lamm stå hungrigt och kutryggigt.

Hm .....

Var är det andra och varför är lammet hungrigt?

Hoppade in till Milla och kände på juvret.
.........NEJ!
Det är då helvete också .......... mastit.

Sonens tama, fina, handmatade tacka, bara två gammal.

Hittade det andra lammet efter ett tag. Ena sidan fanns det ingen mjölk på och på andra sidan hade dom fastnat på en extraspene.

Det var inte roligt att prata med sonen om Milla. Det är ingen aggressiv sorts mastit, utan en gammal från förra året.  Men varför på Milla .... Vi har ju knappt några mastiter över huvud taget.

Jag tror att Millas lamm kommer att fixa sig bra. Men hur vi skall kunna slakta henne, det förstår inte jag just nu.
Det är ett beslut som får växa fram, tror jag.

Det var med tungt sinne som jag gick och lade mig. Jag har räddat livet på Milla säkert 4 gånger. Matat henne med flaska och sett henne växa upp.
Sonen har matat henne och gett henne otaliga mackor. Hon har varit i vägen för oss otaliga gånger i sin iver att vara där vi är.

Neeeej, usch vad tråkigt.

Usch!

09:30 kom jag i säng. 15:35 var det dags att gå upp.

Inget kul ...


Ryggskott

Henriks ryggskott blev inte bra.
Det blev bara sämre.

Så i måndags så tog jag över en stor del av fårarbetet.



Idag ... så har jag nog f-n ont precis i varenda del av kroppen som är rörlig.


Gudars vad lammning är kul.

Sonens Milla

Idag äntligen, så lammade sonens (flasklamm) tacka Milla. 2 stora fina lamm, ett svart och ett vitt.
Det tråkiga var att det var två bagglamm. Hjalmar vill så hemskt gärna spara efter Milla.

Men vi rullar tillbaka tiden till att vi kom ut och såg att Milla äntligen hade lammat.

-Titta mamma! Lammen har kommit!
(Här kikar vi tvärs över ladugården, som just nu har c:a 150 lamm, springade runt.)
-Ja, titta! sa jag.
-Åh, mamma! Det är två stycken. Ett svart och ett vitt. Jag hoppas att det är tjejjer.

Det är nu sonen går in till sin nylammade tacka som står helt lös i boxen och hjälper lammen att hitta spenarna.
Helt själv utan hjälp.
När Milla vänder lite på sig så säger han till henne lugnt och fint och efter c:a 30 sekunder står lammen på var sin sida och äter.

Min stora duktiga son!


-Fast mamma ... Det blev två killar. *Suck*

-Ja, men du kan ju spara på vilken tacklamm som helst. sa jag.

Så nu verkar det som att Tummelisa kommer att bli sparad.

Man kan ju inte bestämma allt.



Ha det!




Lamm och fler lamm

Jag tror att vi har c:a 170 märkta lamm just nu.

Lammbarerna går för högtryck och mjölkåtgången hemma ligger någonstans vid 25 liter/dag. Snart kan vi be mjölkbilen att köra direkt från Sandra till oss.

Vi fick en trillingkull häromdagen på finullarna. Storlekarna på lammen var tripp trapp trull. Trull som är pytteliten får naturligtvis inte mat som han skall. Hans mamma som inte tycker om kraftfoder och därmed inte riktigt kan föda sina tre har dessutom lyckats att ställa sig på hans ena bakben. Bakbenet bröts och han går just nu omkring med spjälkat bakben. Det verkar fungera rätt så bra. Han går på benet nu och det ser rakt och fint ut.

Det är rätt spännande att gå in till honom med nappflaskan i handen. Alla små som kommit efter, eller har haft många syskon blir ju lyriska när dom ser mej och flaskan. Så det där med att sätta sig på huk och ge ett lamm ... fungerar inte riktigt. Jag hade på något vis behövt tre armar till ... så jag kunde försvara mej och flaskan från dom små vildarna.
Ja-ja, Trull och hans sykon skall introduceras till lammbaren så snart jag har tid. sedan kommer förhoppningsvis även dom kunna föda sig själva.

Varje år så slås jag av skillnaderna mellan våra raser.
Leicesterlammen ramlar ut och är stora som kalvar, känns det som. Vikter på 7-13 kg är inte ovanliga. Tre Leicesterlamm i magen på 7-8 kg styck ... Det hade inte jag velat vara med om.
Finullarnas lamm ligger mellan 0,5-4 kg. Någon enstaka enling har legat över 5 kg, men det hör inte till vanligheterna.

Leicestrarlammen sover dom första veckorna. När man kikar in så är det helt lugnt därinne. Tackorna sover som stockar och lammen ligger bredvid och sover lika hårt dom.
Sedan vaknar tackorna, väcker sina små, som yrvaket tumlar upp, beger sig till mjölkbaren, blir mätta och somnar om. Tackorna går iväg, äter en otroligt stor portion med ensilage och sover sedan en stund på maten.
Om man går in där så får man klättra över sovande tackor.
Om inte maten är slut förstås. Då är dom HUNGRIGA!

Finullarna har full sjå. Dom skall kolla var alla sina lamm är och för säkerhetsskull kolla alla andra lamm inom några meters radie. Sedan så skall dom äta, och då kolla vad alla andra har fått. Dom andra verkar definitivt ha fått både godare och framför allt MER än vad dom har fått. Orättvist!

Medan tackorna äter så svischar lammen runt. Lammracen går genom ladugården och förvandlar bädden till en velodrombana. Dom hoppar jämfota, stångas på prov och tycker att dom är kungar och drottningar. Herreman på täppan är den absolut roligaste leken.

Plötsligt är det något får eller lamm som tycker sig se något konstigt, eller blir rädd för något hemskt ljud. Ryckningen fortplantar sig genom alla får och lamm som en våg, tills alla har insett att det inte har hänt ett endaste dugg.


Jag har ju några nappisar. Två ute hos ungtackorna och så lille Trull då.
Ingen av dom kommer fram till Henrik och Hjalmar. Dom får liksom leta efter lammen som jag inte blir av med.


Den bästa och härligaste känslan får man på kvällen. Tyst så smyger jag runt i nedsläckta hus med nappflaskan i handen. Klättrar över sovande tackor och lamm som ligger på nytt strö, mätta och nöjda efter dagens fläng.
Kikar på lammen som sover i stora högar. Hittar mina små som kommer springade och med saligt halvslutna ögon drar i sig kvällsmaten i flygande fläng. För att några minuter senare, sömnigt vandra iväg till en lammhög och gosa ner sig bland dom andra.


Ha det!
 

En ny dag

Vi tror att vi har c:a 30 tackor kvar. Just nu så är det inte så lätt att överblicka.
Vi har ungefär 170 lamm märkta.

Leicestrarna har börjat att lamma. Dom stora elefanterna kommer med trillingkull efter trillingkull.

Ja, hjälp vad lamm vi får i år.


Ha det!

Tja ... lamm ...

Lammen har blivit fler.

Imorse när jag kom hem så hade en tacka börjat lamma. Bra hade det inte gått och det stora fina lammet som hade kvar hinnan över huvudet var dött.

Jag kikade lite på tackan och tänkte för mig själv att om hon fått ett så stort lamm, så blir det nog inte så många. sprintade bort till andra huset och hämtade en trilling som en ungtacka har.
Tillbaka in, ner i vattentunnan med lammet, sätta ett snöre runt benen, in till tackan och fixa till med fostervatten och liknande. Samtidigt som jag tog bort det döda lammet så började tackan förtjust slicka sitt nu levande lamm.

Nästa lammunge föddes, även den stor som attan. Bra tänkte jag. Härligt när det funkar. Det lilla adoptivlammet var så nöjt och hade vid det laget lyckats att ställa sig upp. Då kom plötsligt nästa lamm.
Även den i kalvstorlek. Jag funderade en stund, men kom överens med mig själv att även om dom andra är större och starkare, så har den här tackan betydligt mer mjölk än ungtackan.
Lammet skulle få stanna.

Pysslade runt och fyllde på vattenhinkar och liknande. Leicestrarna har även dom massor med lamm i år och det kryllar av trillingar där ute, så man måste verkligen ha ögonen med sig.

När jag kom i ladugården igen, så har lamm nummer fyra kommit till världen ...
Det lilla adoptivlammet fick gå tillbaka till sin riktiga mamma igen.

Det är det som gör att livet med djur omkring sig, blir spännande. Man vet aldrig hur det skall bli.¨



För en vecka sedan så "fastnade" en ungtacka på rygg. Jag vet inte hur hon lyckades men det krävs ibland inte särskilt mycket för att saker skall gå katastrofalt fel. Hur noggran man än är och verkligen försöker se hur får skulle kunna trassla till det för sig, så lyckas vissa individer ändå.
Det här var en sådan individ. Hon satt alltså inte fast utan hade lyckats hamna på rygg som en sköldpadda. Likt en sköldpadda så kom hon inte heller runt.
I paniken som följde så drog lammningen igång.
Två förtidigt födda lamm såg dagen ljus. En var död och den andra som hade fosterhinnan över huvudet, var också död. Henrik som hittade dom, lyckades blåsa liv i ett av lammen. Nedkyld och sjöblöt kom den in i köket.
Tackan hade inte ens fattat att hon hade fått lamm. Vi fick igång den tillslut, mot alla odds, men till vilken nytta?
Har den ingen mamma, så får den ju inget roligt liv.
Mamman saknade inte sin lammunge. När vi satte ner den till henne så blev hon livrädd. Det gick några timmar och när vi hjälpte lammungen att dia, så tyckte hon att det kändes ju väldigt skönt, men var ju livrädd för det lilla krypet.
Lammungen fick bo där hos henne. Hon gjorde ingen skada på den, men pratade inte med den, eller över huvudtaget tittade på den.
Dagarna gick. Lammungen blev minde och mindre intresserad av nappflaskan och efter tre dagar stod det klart att den fick dia på sin mamma. Några dagar senare så släppte vi ut den lilla familjen. Mamman ropade oroligt på lammet som sprang till sin mamma.
Det är så skönt när det blir ett lyckligt slut. Trots en ungtacka som aldrig fått lamm, fick lamm under hysteriska former, ändå tar det till sig.

Livet går vidare. Jag kom i säng 09:20 och klockan ringde 15:10. Nu har jag en ny natt framför mig. Sedan så lammar det nog igen. *Ler*

När lammningen är över så skall jag sova. Sova i flera dagar.



Ha det!

Lamm vare det här

Vi är inne i en lammboom.
Häromdagen lammade det 12 tackor. Av dom var det tre eller var det fyra som fick fyrlingar ...?

Många lamm är det iallfall.

Tack och lov för overallen. Jag tillbringar hur många timmar som helst på knä inne i ladugården, rätt så ofta så ligger jag ner på bädden och försöker få in en spene i munnen på en trilskandes liten lammunge.
Det är ju inte lätt när man är liten, att födas fram, komma upp på benen och hitta matbaren helt utan att någon berättar något.

I morse så kom jag ut till ett halvt kaos. Två tackor slogs om samma tre små lamm och runt dom gick det omkring fyra andra små som ingen ville ha.

Två timmar senare så hade jag fixat till allt. Tre till ena tackan, tre till andra tackan och en enling, stor som en kalv till en tredje tacka som hade prioriterat att äta och vila lite innan hon anmälde sig som stolt öm moder.
Fast det är klart, har man varit med om en kalvning och är ett får, så måste man nog ta igen sig ett tag efteråt.

Alla lamm är tyvärr inte som dom skall vara. Jag hittade en liten, igår morse som var helt felbyggd. Inget roligt.
Jag blir aldrig bonde ...
Tårarna rinner och påverkar hela min dag.
Jag vill inte, trots vad logiken och faktan berättar för mig, ge upp ett lamm. Men naturligtvis så måste jag ju.

Vi har otroligt hög överlevnad, antal i kullarna och höga vikter i år.
Antalen i kullarna gör ju att vi inte kan adoptera bort så många som hade behövts, det blir mycket stöttning och många kollar för att se så ingen ligger och har gett upp i hörn.

Lammracen som far genom ladugården, ger i allafall glädje och stolthet. Lammbarerna som fylls på flera gånger per dag är också en källa till glädje eftersom man vet att dom lammen som fixar sin egen lunch där, växer som dom syskon som tar hand om större delen av mammabaren.

Sonen tycker att vi är oerhört tråkiga. Vi tänker lamm, pratar lamm. Måltiderna är spartanska och försenade, kläderna är i oordning, det är halm i köket och på spisen finns bara grejerna som vi använder för att värma mjölk. När vi äntligen kommer in så faller vi ihop i var sin stol och vill bara sitta där i lugn och ro en stund och när vi äntligen rör på oss så går vi ut i ladugården för att fortsätta prata om lamm och lamm och lamm och lamm ...

Henrik, stackaren har naturligtvis fått ryggskott. Jättebra *inte*. Han är stel som en planka och det hugger i ryggen av allt. Trots det, så gör han allt det tunga. Det sliter ett stort hål i huvudet på mig att jag inte kan avlasta honom. Jag gör en hel del av vattenhinkar och lammbås. Men det tunga, kan jag inte ta. *Arrrgh*
Frustrationen av en kropp som sviker mej är hemsk. F-n ta det dj-vla syndromet.

Ha det!

Lamm

Många lamm har det blivit. Det där med att ge finullar massor med mat, det är tveeggat.
Lammen som kommer är stora, friska, fina och många.
Vi har sju kullar med fyrlingar. Resten av tackorna har trillingar och någon enstaka har två. Det finns med andra ord inte så många att adoptera på. Sedan har tackorna beslutat sig för att lamma i stort sett en i taget, vilket också försvårar adoptioner.

Såååå ...

Nu har vi tre lammbarer igång. Mycket komjölk blir det.

Två tackor har vi som är idioter och kan inte riktigt räkna så högt som antalet lamm dom har.
*Hmmm, nu skall vi se här. tänker tackan. Ett lamm ... ja, men då var vi färdiga då. Men vad är det där för ett lamm då? Hmmmm, ett lamm ....... Nej, men usch! Då måste det där vara "annat" lamm!*

Trots övertalning i över en vecka så vägrar dom räkna till två. Himla tur att dom inte hade fler.

Våra ungtackor sköter sig också dom över förväntan. Jag tycker att det räcker med ett lamm på ungtackorna, men dom vill ha två och i några fall tre lamm var. Det är ju inte direkt jättebra.

Häromdagen lammade fyra tackor. När dom var färdiga så hade vi 14 lamm fler.




-20

-20 ... och lammning.
*Suck*

Lamm, lamm och åter lamm

Det lammar. Det lammar med bra fart och inte så mycket elände.

Jag har inte varit med ute och märkt lammen men jag tror att de är strax över 50 stycken nu. Två omgångar med fyrlingar, en drös med trillingar några tvillingar och en endaste "liten" enling.

Tummelisa som var så tidigt född och så klen, så klen, bor nu ute i ladugården hos sin mamma och sin syster.

Bästaste Sandra ringde i Måndags och hade mjölk till oss. Tur var det ... Just nu går det åt c:a 4 liter mjölk om dagen och det bara ökar ...  

Timmarna går fort när man är ute i ladugården. 
4 timmar är ingenting. Som tur var så tar Henrik den tunga biten med utfodringen. Jag brukar bara ta hand om dom instängda tackorna. ... och dom krånglande lammen.

Det som är så spännande med just finullslammning är ju utmaningen att få två spenar att räcka till, till fyra. Att hjälpa små lamm fram till mjölkbaren. Att se lammen som inte hittar maten i tid i vimmlet bland alla små. Att förstå vilka som har ätit massor och kollapsat i ett hörne och vilka som inte har ätit alls och kollapsat i ett hörne.

Spännande är det i allafall.
Man vet aldrig vad som väntar när man kliver in i ladugården.

Vi har haft gott om lammsjuka tackor i år. Så alla nya lamm har haft minst två mammor. En riktig och en wannabe ... Stackars lamm och stackars mammor. Klart stressig början.


Skall ta lite kort i nästa vecka.

Ha det!


  

Lammningen har börjat

Med dunder och brak så har nu lammningen startat. I vanlig ordning så väntar tackorna med att föda fram sina små tills det är mellan 10-15 minus ute.

Än så länge så har det varit lite blandat resultat. Två omgångar med trillingar och en enling.
Tackan med enlingen är måttlig nöjd. Hon tycker att det är bra futtigt med bara en. Hon kikar längtansfullt på dom andra kullarna.

Den första tackan som lammade fick sina, minst två veckor för tidigt. Dom var galet små. En strök med redan vid födslen, men dom andra två börjar komma upp benen och fungerar nu hyfsat bra. Dom bor naturligtvis halva dygnet i köket.
Som tur är så kom dom i början då vi fortfarande både orkar och har tid med små klena varelser.

Så nu är det igång.

Jippie ...



Ok, vad har du för pappa?



Ett rådjur eller ...?

Jobbar

Hipp hurra!

Henrik jobbar han också fast på ett annorlunda ställe.
Jag duschar, sätter på mig rena kläder och får sitta still en hel dag. Henrik han fortsätter hemma, fast han får axla min del också.

Jag har svårt att förstå vilken tur jag har som får åka hemifrån. Tänk att få sitta still en hel dag i rena kläder. Ingen som bäar mig i öronen, ingen arm upp i någon tacka. Inget liggande på knär med enveten lammunge.

Vilken tur jag har!!!!!

När det blir lamningskaos ...



När alla grindar är upptagna och det är lamm i varenda fålla.



Tack och lov så är toppen över och nu är det ordning igen.
Det har varit några intensiva dagar.

... och handen på hjärtat nu. Hur många av er har lamm i köket?
Är det bara vi?



Häromdagen så hade jag ett lamm, enfödd liten rackare. Hon hade "fastnat" på extraspenarna. (Tackor har två spenar, ibland så har dom två extra spenar som är pyttesmå, dom innehåller ofta lite, lite, lite mjölk. Mycket nog för att dom skall få smaken i munnen, men inte i närheten av vad någon kan leva på.) Lammet envisades med att fastna på dom små spenarna och hittade helt enkelt inte till Mjölkbaren med stort M. Jag låg där under tackan och försökte hjälpa den.
Det där med att kravla runt i halmen och hjälpa små ovilliga lamm är ingen favoritsysselsättning direkt, men jag är rätt bra på det.
Jag måste erkänna att lammet var inget geni, jag hade inget tålamod och det höll väl på att gå utför med det lilla lammet. Men någonstans så måste det ha snappat något. Det lilla tacklammet låg i en hög i ett hörne när jag tog tag i det och skulle sonda det.
Här håller det på att gå illa tänkte jag, när jag plötsligt fick känna magen.
Hon hade träffat. Hon hade fattat.
Hon var inte utsvulten och kall, hon var rund som en liten fotboll. Hela magen var full med mjölk och nu raglade hon iväg och stensomnade i ett hörn. Så underbart mätt och nöjd.

Ibland så är det så härligt med lamning. Man känner sig så glad och nöjd när det går bra.


-18 ...

... och nyfödda lamm.

Global uppvärmning - Globalt skitsnack.

Nu börjar problemen

Nu när lamningen har varit ett tag så börjar småproblem att komma.
En tacka som blir sjuk. Ett lamm som inte riktigt kan stå. Ett lamm som inte riktigt fattar hur man skall komma åt den där härliga mjölkbaren. Hur hittar man öppningen till maten egentligen och varför flyttar den på sig?

... och var är den globala uppvärmningen?????????

Det lammar ...

Gudars vad det lammar.

Det är bra, men grindarna har tagit slut.

Återkommer.

Ha det!

4 tackor till

11 tackor ännu så länge i dag då.
2 omgångar med 4-lingar.

2 tredjedelar färdigt.

Ha det!

Med risk för att vara tjatig

Men attans vad det lammar. Visst är det bra att det lammar så att det tar slut snart, men just nu så har vi lamm i varenda hörne. Det bääas precis överallt.

Hjalmar har fått ett flasklamm. Vi brukar undvika sådana saker, men en gång så kan det väl få finnas ett sådant.

7 stycken har lammat idag, än så länge. En omgång fyrlingar, två trilling, två tvilling och två enlingar. Men dagen är inte slut och fler ser ut att komma.

Jag gjorde mitt livs lättaste adoption i dag. En ungtacka fick tre,*suck*. En annan ungtacka som lammade igår förlorade sitt lamm och fick nu ett nytt av trillingkullen. Jättebra! Det fungerar en gång på tusen tror jag.

Tvättberget här hemma börjar att tangera K2. Den stackars sonen är rätt så frusterad över att hans föräldrar aldrig har tid över för honom. Men skolan verkar fungera riktigt bra just nu. Så skönt att det går åt rätt håll. Hjalmars bästa kompis har varit sjuk i flera dagar och då har han fått vidga sina vyer en smula. Han saknar honom massor.

Ha det!

Tidigare inlägg
RSS 2.0