Sannas lilla blå!

Sonen är bra på att deala ...
Han är så bra att han lurade av mej en hundring för några dagar sedan.
Han har några egna får och här hos oss så innebär det att lammen efter hans får är hans.

Sonen har fått Majja.

Majja skall ha valpar.

Gissa ...?


Sonen kommer ner för trappan, inspekterar Majjas mage och säger sedan lugnt:

-Min hund - Mina valpar



Fast den här gången så blir det INTE hans valpar.

Skolan har ju fungerat länge nu. Det har fungerat så bra tt jag faktiskt har tänkt tanken på att låta gossen gå i skolan på fredagar.
Men idag hade vi ett bakslag. Idag hamnade vi lite tillbaka i tiden.

Men det reparerade vi med lite hederligt barnarbete:



800 km2 gräsklippning. En rejäl middag, bad och i säng tidigt.

Det skall nog få grabben på banan igen.


Ha det!

Dessa ungar! Dessa underbara ungar, som sjunger, spelar gitarr, dansar, rockar rockring och allt som dom kan och gör.

Jag skall visa några kort. Tyvärr så har mitt bildhanteringsprogram krashat så jag visar mest Hjalmar. Men det kommer att synas andra barn. Jag hoppas att om någon förälder ser sitt barn och inte vill ha med det så hojta!


(Sandra, jag har ett kort till där man ser pojken framifrån. Skall jag skicka över det?)










Jag var där även på torsdagen. Sonen showade för fullt och hade ökat på rockringarna till 4-5 stycken. En föreställning till, så hade inte dom andra barnen fått någon rockring över huvud taget ...

Jättetack till Fafar, Farmor, Faster och Farbror som kom och hejade på!!!


Ha det!

Spännande!

Jättespännande!

Kommer han att stå kvar? Kommer han våga uppträda?

Det är nästan så att JAG har fjärilar i magen.



Ha det!

Jag glömde ju berätta hur det gick för gossen ...

Han var ute och plockade plast i ett par timmar. Inte för att det var så mycket plast, utan för att det var ruskigt roligt.
Sedan blev han klar och skulle få lön då.
Jag hade ingen 20 kronors sedel utan försökte med två 10 kronor. Det gick ju inte alls ...
Min förklaring om att 10+10 blev 20 var inte något hållbart argument. Här lovar jag honom en sedel och så står han där med två små gula småbarnspengar i näven. När han har JOBBAT!

F-n vet hur det gick till sen ... Men pötsligt så skuttar han iväg med en hundring ...
Rackans vilken löneförhandlare ...

Med hundringen i handen så följer han med till affären. Han skall köpa en grej till sig själv för egna intjänade pengar.
Han rusar bort till leksakerna.

Jag handlar i lugn och ro och ser honom då och då.

Sedan kommer han nöjd och visar upp vad han har valt.


Ett hopfällbart svart paraply.


Den pojken är inte som alla andra barn. *Stolt*
Han är min!

Hjalmar har ju fått trädgårdstraktorn. Han har döpt den till Bob.
Han är överlycklig och livrädd för att Bob skall försvinna. Där för tar han hela tiden ur nyckeln och gömmer på olika ställen. Jag varnade honom nog 10 gånger att han kommer att glömma var nyckeln är och att då är det kört.

Gissa vad ...

Nyckeln försvann ... *Slår ut med armarna och ser jätteförvånad ut*

Han försökte några gånger med att det inte var han som tagit ur den utan att "någon" måste ha varit här och tagit nyckeln ... Varken Henrik eller jag var jätteimponerade av den kreativa historien. *Ler*

Nyckeln hittades och glädjen var stor. Glädjen blev ännu större nu när kärran var ommålad och klar. Kärran satten på traktorn och ekipaget for iväg över gärderna. Naturligtvis så fick han med en gång en arbetsuppgift eftersom barnarbete tillhör uppfostran. *Skratt*

Han får 20 kronor för att åka runt med Bob och samla in ensilageplast som ligger kvar på olika ställen. Sällan har man sett ett sådan arbetsvilligt barn. Jag hade kunnat skippa pengarna och bara pekat i rätt riktning. Men jag tycker att det finns en lärdom i det hela. En lärdom som visserligen brukar komma naturligt hos pojkar.

Allt arbete som man gör med traktorn är bra, kul och ger pengar.
Går det inte att göra med traktorn så blir det inte av ...



Jag har tagit kortet på ett hiskligt långt håll så det syns inte riktigt. Men kärran är målad i GULD.


Ha det!

Hjalmar och Henrik har hittat en gammal cykelkärra.

Dom har fixat till så att den går att sätta fast bak på trädgårdstraktorn.

Igår så slipades det hemma och jag antar att den skall målas idag.
Vi köpte färg till kärran häromdagen. Guldfärg ...
Naturligtvis så skall den vara i guld!

Bilder kommer!

Det bästa med allt är att jag ser hur jag har nytta av sonen, åkandes på sin traktor, plockandes upp plast och elände som har blåst iväg.



Ha det!

Härmed så är hela familjerna Blom/Holm/Nilsson/Larking inbjudna till musical.
Det kommer ingen annan mer personlig inbjudan.

Onsdagen den 28/4 eller torsdagen 29/4 kl 19:00


Nygårdsskolan är stolta att presentera:


NYGÅRDS TALANGER 2010



O.S.A

Sonen svarar så fint i telefonen nu för tiden.

-Hej det är Hjalmar

Det låter så gulligt.

Nu har han utvecklat sitt telefonsvarande med att ordentligt fråga vem det är och vem dom vill prata med.

*RING*

-Hej, det är Hjalmar
-Hej, jag undrar om Sanna är inne.
-Vem är du?
-Jag heter Börje

Det är då sonen explodererar i skratt, försöker frustande förklara för mig att det är en Börje som ringer.

-Mamma, han heter Börje! skrattar sonen och ger mej luren. Gapskrattar vidare in i luren och säger Börje, man kan ju inte heta Börje!

Tack, min son.
En lysande början på ett nytt samarbete ...

Det är inte lätt, det här med Påskharar, tomtar och liknande varelser.
Vissa tror på dom, andra inte.
Vissa tror på gud, andra inte.

Jag måste erkänna att jag hellre tror på tomten och påskharen än gud. Men jag tror inte på någon av dom.

Sonen är lite kluven ...

-Mamma! Visst finns inte påskharen!?
-Nej, den finns inte svarar jag.
-Men varifrån får man påskäggen då då?
-?????  Tja, inte vet jag ...
-Det är lurigt med påskharar ... Tänk om det är som med tomten. Jag har ju bara träffat låtsastomtar. Det kanske är någon snäll person som klär ut sig till tomte eller påskhare och lämnar paket och påskägg.
-Ja, så snälla personer vill jag gärna ha omkring mig!

På påskaftonsmorgon började väntan.
Normalt sett så jobbar jag ju på påsk, så jag har dom senaste åren lagt kartorna i brevlådan redan på morgonen, när jag antingen kom hem eller innan jag åkte.

Den här gången fick han vänta.
Han väntade och väntade ...
Kikade i brevlådan många gånger.

Jag var ju tvungen att få ut pojken innan jag kunde göra iordning ägg och kartor.

Äntligen öppnade sig möjligheten. Henrik tog med gossen ut och fixade till vägen som hade runnit bort.

Fort fram med godis och med papper. Äggen gjordes iordning och kartor ritades. En gul fjäder sattes fast på postlådan som tecken.

Men nu hade den stackars pojken nästan gett upp. Ingen Påskahare kom ...
Jag och han åkte och handlade, när vi svängde in hemma igen så såg han fjädern. Det var nästan att han svingade sig ut ur bilen innan den stannade.

Här nedan så springer han i full fart med kartan i handen, samtidigt som han förklarar för mig hur man gör. Jag har ju aldrig varit med och letat ägg. Jag har ju alltid jobbat.





Kartan var ju inte lättydd ...

Men med lite kämpainsats så löste han det fint.



Vädret var ju härligt och godiset gott.

Ha det!

Hjalmar har fått en traktor.
Den finaste bästaste traktorn man kan tänka sig.
Lyckan är stor och han kramar sin traktor.

Jag sörjer dock.
Min fiiina åkgräsklippare är nu bara åk. Gräsklipparaggregatet är slut.



Så nu måste vi leta ny ågräsklippare.


Ha det!

I torsdags så tog sonen sitt första bad.
Diket hade blivit överfullt och det satt en ispropp ivägen. Jag hörde ett "Tjoho" och ett plask.
Sonen hoppade i med overall och allt. Vattnet gick honom till bröstet, när han stod upp.

Han cyklade fram och åter den närmaste kvarten och hoppade i flera gånger innan jag fick in honom, så han fick bytt kläder.

Tack och lov för stöveltorken!!!!!!!!!

Två kompisar i flygande fläng.

Shorts och gummiskor!

Sonen är frisk.

Han blev frisk på allvar igår. Han satte nytt rekord på antal ord/minut. Han satte dessutom rekord på längdskidåkning, både längd och tid.

Det gjorde att han var frisk nog att göra skolarbete. Gossen fick kämpa under några timmar men var sedan jättenöjd med sig själv. I dag var det skola igen.

Ha det!

Nej, tror inte det ;)

Jag dricker alkohol flera gånger om året, säkert fem gånger. Ingen gång brukar jag bli direkt påverkad.

Hjalmar och jag brukar gå igenom kroppsdelarna på en liten docka som är isärtagningsbar. Vi kikar på tarmarna, njurarna, lungorna osv.

Det här är levern säger jag och pekar. Den tar hand om alla gifterna som vi får i oss.
-Vad då för gifter? säger grabben och kikar på mej.
-Alkohol och sånt som vuxna dricker ibland. säger jag.

Pojken tittar på mej med rådjursögon.
-Mamma, drick inte mer alkohol ... säger han med stora ögon.

Jag började nästan fnissa och lovade honom att jag skulle dra ner på alkoholen.


Ha det!

Det hela började med OS, tror jag.
Sonen var inspirerad att åka skidor. Han har ju rätt bra koll på slalomskidor nu, så nu ville han åka längdskidor.
Det är ju inte riktigt min grej ...
Jag avskyr gåskidor. Man kan nog till och med säga att ordet hat, har sin rätta plats här.

Så i förra veckan så kom han hem med sportlovsaktiviteterna i dubbla ark. Han fastnade direkt för Barnens Vasalopp. Medaljer skulle utdelar till alla och alla skulle få blåbärssoppa.
Grabben gick igång som tokig. Han skulle åka Vasaloppet minsann!

Dagarna gick ... Det var ju lamning. Ingen av varesig Henrik eller jag tog tag i det där med skidorna på allvar. Henrik drog med oss ner till Göteborg en dag för att leta efter gammeldags pjäxor, sådana som kan fastna i ett par "lekskidor". Men vi hittade inga. Vi kikade lite på skidor och pjäxor och höll på att svimma av priserna. No way! Sa vi. Så dyrt och att vi inte ens visste om intresset skulle hålla i sig tillräckligt för att åka flera gånger. Vem vet om vi har snö nästa år? Vem vet hur många gånger han kan använda pjäxorna innan han har vuxit ur dom.

Så blev det sportlov. Det dåliga samvetet gnagde i mej. I går kväll, sent som attan så fick jag fram hans lekskidor. Fick fram ett par vinterkängor som passade sådär. På med skidor och ut med unge. Sedan åkte han omkring på gårdsplanen lycklig som ett litet troll. Han skulle minsann åka Vasaloppet i morgon. Jättekul! sa han med tindrande ögon.
-Jag vet ju precis hur man gör sa han och ramlade ihop vid första taget. Jag har ju sett det på TV! Men mamma! Jag har ju inget gevär. Hur gör man när man skall skjuta då? Är det låtsasgevär när det är barntävling?
Jag förklarade småskrattande för mej själv att nej, det var inte frågan om skidskytte han skulle göra, utan bara att åka.
-Puh, bra! sa sonen.

Idag var dagen D. Barnens Vasalopp skulle gå av stapeln klockan 11:00.
Jag håller på och vänder dygn och kom inte ut i ladugården förren klockan nio ... Inte bra. Naturligtvis så var det krångel. Naturligtvis så tog det massor av tid. Jag sprang mellan husen, microvågsugnen, hundar och lamm.
Tio i elva kom vi iväg. Han satt i baksätet med stavarna redo.
Han spanade ivrigt omkring sig när vi kom fram. Han kände inte igen en kotte ... Axlarna ramlade ner och han kikade "under lugg" på mig. Sedan så sa han: Mamma, jag har ångrat mej. Jag vill inte åka längre ...
Tydligen så har dom pratat om det här i skolan. Det var flera stycken som hade sagt att dom skulle åka, sonen skulle naturligtvis vinna, hade han tänkt sig.
Jag känner min son. Kom gubben sa jag, vi går och tittar när barnen åker.
Sagt och gjort. Vi stod och tittade och sonen vande sig vid tanken att inga kompisar var med.
Sedan åkte skidorna på.

Grabben fick nr 15 på ryggen och for i väg. Åkstilen lämnar ju lite övrigt att önska, men det var full fart. Banan var en kilometer lång. Han dök upp på slutet släpande ena skidan efter sig. Den hade lossnat en bra bit bort.



Men grabben kom i mål och fick sin medalj. Han blev helt vild på idén att åka skidor och skulle åka ett varv till. På med skidorna och ut i spåret. Nu började han att använda skidorna så dom åkte naturligtvis av efter 150 meter. Han fick hjälp av en pappa som åkte runt med sin dotter och han åkte glatt vidare. Men när han kom runt kulle så kom han bärande på skidorna. Dom hade lossnat och han kunde inte få dast dom.
Arg och ledsen? Nejdå, grabben kom kånkande på skidor och stavar, pulsande i snön, sjungandes ...
Han imponerade stort på alla som var där.

När vi kom hem, så lyckades jag att fixa skidor och pjäxor till honom.
Fick tag på jättefina, i stort sett oanvända både skidor och pjäxor för 250 kronor.

Så när vi kom med dom så åkte skidorna på och han var ute i rätt länge. Halva dagen har han nästan tillbringat på skidor.

Nu när jag stoppade den lille vasaloppsåkaren i säng så sa jag som vanligt:
-Godnatt min lille prins.
-Jag är ingen prins sa han buttert.
-Nehej, sa jag frågande.
-Jag är längdåkningskung! sa han och log ett solskensleende.


Ha det!

I går kväll var det disco i Nygård.
Hjalmar var på sitt allra första.
Hög musik, blinkande lampor, massor av godis och 60 ungar. Det var föräldraföreningen som fixade discot. Mao så var det gott om föräldrar där som fixade godis, saft och allt annat som gör ett disco lyckat.

Underbara ungar!

Ibland dansade till och med några.

När danstävlingen startade så dansade halva skaran. Några dansade faktiskt till musiken, andra studsade runt, runt. Pris delades ut till dom tre bästa dansarna.

Sonen hade det underbart roligt. Han "dansade" mer eller mindre hela kvällen med samma två flickor.

Härligt!

Han slog in ett paket som han skulle ha med sig till skolan igår. Han har hittat pennor som han ville ha med sig och köpt dom för egna pengar. I paketet låg pennorna. ... och en fällkniv som han fick i höstas ...

Solstrålen tog med sig kniven till skolan och blev jättearg när läraren tog den ifrån honom. Så arg att han och en kompis skulle kasta en bänk på sin lärare.

Underbara ungar.

Hur är det man säger. Små barn, små bekymmer.

Vill inte ha större bekymmer ...