Måndag

Ljuvliga måndag. Varför finns det fler fredagar än måndagar i almanackan? *Skratt*

Dagen idag är rätt kass, som alltid efter man har jobbat natt.

Men i morgon, så kommer livet att börja rätta till sig.




Imorgon ...

Det krävs en hel by.

Anonymitet.

Anonymiteten är det största hotet just nu i Sverige.
I vårt pyttelilla land, så har vi gjort det till kotym att ignorera andras barns beteende.
Istället för att ta tag i barnet som klottrat ner busshytten, sparkat sönder papperskorgen eller smygrökt bakom husen, så tittar man åt ett annat håll.
Tänker att, jag vet ju inte vems barn det där är.  Eller ännu värre: Kan föräldrarna inte hålla ordning på sina ungar.

De flesta föräldrarna kan hålla ordning på sina ungar, men inte jämt. Tillslut så blir de såpass gamla att de måste få lite mer frihet. Det är då resten av byn måste ge en hjälpande hand. Se er om. Ser ni ungar som behöver få reglerna förklarade för sig, så gör det. Blunda inte.

Ta erat vuxenansvar!

Det krävs en hel by för att uppfostra ett barn!


Mina fina grabbar


Men snö ...!

... och nu vräker det ner snö igen.


ARRRRGGGHHHH!

Is is is

Det här vädret gör mej galen ...
Först är det svinkallt och snön vräker ner i månader.
Sen ... när det äntligen blir varmt (läs plusgrader) då är jag bannemig inte nöjd då heller!
Isen breder ut sig och gör att det inte går att gå med hundarna. Hundarna halkar omkring och jag slår ihjäl mej.

Gjorde en redig rova i går kväll.
Stod still och försökte ta mej upp för en svag lutning, känner att fötterna glider och börjar att gå ner på knä så att inte smällen mot isen skall rubba richterskalan. Hinner inte ner på knä utan faller på knäna och tar emot mej med händerna. Händerna får inget fäste och *uuuufff* bröstkorgen får ta imot stöten.

Hundarna blir såklart överlyckliga och kastar sig över mej.

Det här fungerar inte längre.




Det är bara att inse ...



Kärringen har blivit gammal och behöver broddar.



Fredag *Suck*

Så är det fredag igen. Jag fattar inte varför veckan består av fler fredagar än av måndagar ...

Sonen hade verkligen jättekul igår på friidrotten.
Men är rätt stel idag *Ler*

Uppenbarligen så behöver han röra på sig.

Dagen idag är rätt hektisk. Det skall handlas, tas hand om djur, vara i skolan och kika på program, eldas, promeneras hundar och ikväll skall vi åka till bästa Ingela och kika på deras renoveringar.

Det sista ser jag fram emot.


Jag funderar skarpt på att lägga in 2 timmar skridskoåkning per vecka. Han tränar muskler där som han uppenbarligen inte gör på annat.
... och muskler är bra. Det hjälper hela kroppen att hålla ihop och att hålla. Nu är ju sonen frisk och har inte samma trubbel som jag, men muskler kan aldrig vara fel. När han dessutom tycker att det är jätteroligt att åka skridskor så kan det ju bara vara jättebra.


Kaaaaalllllllt!

Japp, så blev det vinter igen.
Inget konstigt med det. Det är ju faktiskt Januari.

Men på något vis så är man ju en smula mätt på eländet.


Jag tog med mej två 8-åringar och åkte ner till ishallen. Roligt, roligt.

I början var det lite Bambivarning men lite senare så svischade dom runt.


Det är sista året på Hjalmars skridskor. Men åh, vad bra dom har varit. Så lätta att sätta på och han varken fryser eller får skavsår.

Skall jag berätta hur kallt det är i en ishall när det är 9 minus utanför?


*Brrrrrrr*

Jag kommer aldrig mer bli varm.


Ha det!

Jag kanske skulle ta en tripp till Sundsvall

Dom verkar ha en idé där uppe som kanske kan hjälpa.

http://svt.se/2.55868/1.2238255/ny_metod_mot_foglossning?lid=senasteNytt_1850922&lpos=rubrik_2238255

Ett steg i rätt riktning

Resan till Frankrike fixad.
Färjan till World Trial bokad.
Rolig barnresa bokad.
Fårklippare bokad
Utmockningsmaskin bokad.


Produktiv dag.

Ljuvliga sol!

Jag har varit ute med hundarna på en härlig promenad i solskenet.

Åh, vad härligt det är att se hundarna sträcka ut och springa för fullt.
-4 och is i massor, men det går att ta sig fram.


Så härligt!

Den mest besvärliga människan i Nygård

Jag är en besvärlig människa ...

Så besvärlig att till och med rektorn tar sig för pannan och suckar tungt.

Men jag tror samtidigt på det jag gör. Jag tror och tycker att det gör skillnad. Jag tycker att det jag gör spelar roll.

Därför tänker jag fortsätta med det!

Vargars vara eller inte vara

Jag ser hur kvällstidningarna är fulla av upprörda röster som som tycker att vi skall ha kvar vargarna i Sverige.
Jag ser hur inlägg efter inlägg på Facebook skriker om vargars rätt i världen och i Sverige i synnerhet.
Alla dom här artiklarna och inläggen gör att jag skruvar irriterat på mej.
De som försvarar vargarna är inte dem som har med dem att göra. De som skriker om vargarnas rätt är inte dom som måste ta in sina djur på nätterna, eller är rädda att bli av med sina hundar. Det är inte dom som har sina barn ute, lekandes i skog och mark med en vargflock i närheten.
Det är inte dom ...

Nej, det är oftast folk som inte skulle kunna slakta ett djur, eller avliva ett djur som mår dåligt. Folk som handlar sitt kött i affären och som äcklade vänder bort blicken ifrån en överkörd katt. En överkörd katt tar man naturligtvis bort från vägen, man låter den inte ligga kvar så att bil nummer tjugoåtta tillslut har gjort den till ett med vägbanan.

Vargarna är på toppen av näringskedjan. De har inga andra fiender i Sverige än människan. Vargarna vet inte om att vi "låter" dom bo här. Dom känner inte att dom bor hos oss, snarare tvärtom ...
Vargar är inte skapta utav Disney. Vargen är ett rovdjur och ifall vi inte tar vårt ansvar och plockar bort individer som uppträder på fel sätt så kommer det att bli en tragedi för någon familj.
INGEN skulle behöva råka ut för det som hände Engla och INGEN skall behöva bli uppätna av rovdjur i Sverige.
Det räcker med EN sjuk individ för att förstöra en familjs liv.
... och vargen behöver inte ens vara sjuk.





Vargarna behövs inte för att hålla nere älgar och andra bytesdjur. Det har vi kunnat hantera under flera hundra år. Vi behöver inte björn heller. På tok för farliga djur för att ha gående omkring.
Jag sticker ut hakan lite till och säger att Skandinavien inte skall ha vargar.
... och i synnerhet inte Sverige.

Ha det!

I fredags

I fredags så tände Henrik i pannan.

Vi fick varmt inomhus. Jag tror inte att ni fattar hur länge jag har viljat ha det.

I morse när jag gick ut i hallen så var det varmt. Det gjorde inte ont i fötterna av kylan och ytterkläderna som jag satte på mej var varma.

Värme - ljuvliga värme.



Ha det!

Vet ni ...?

Det ryker ur skorstenen.


Halleluja!

Halkbana

Det var ju rätt så varmt i förra veckan. Så varmt att all snö på gårdsplanen blev is ...
Vi hade en skridskobana mellan huset och ladugården. Sedan fortsatte skridskobanan i min hundpromenad runt på gärderna.
Sonen ville hämta skridskorna. Men blotta tanken på att se grabben försvinna ut på vägen i ett glidande huj, fick både mej och Henrik att säja i kör:
-Neeej! Inte en chans.
Konstigt nog så gav han sig då ...
Jag hade lovat att släppa ut hundarna på på morgonen när jag kom hem från jobbet.
Jag tittade ut över det blankpolerade "golvet" på gårdsplanen. *Jag kommer att slå ihjäl mej" tänkte jag dystert.
Hivade ut mej ur bilen och fastnade i upprättstående ställning. Glidande bakåt ...
En liten vindpust ... hård som den mildaste bris, hade tagit tag i mej och använde mej just då som en leksaksbåt på en damm. När jag lyfte en foten så släppte för den andra och jag slutade tillslut ute på vägen ...
När jag började var jag 2,5 meter från dörren och nu 6 meter därifrån.
På´t igen.
När jag hamnade ute på vägen för tredje gången gav jag upp och kröp över gårdsplanen och in.
När jag hade fått ut hundarna så ställde jag mej på en av sparkarna och utan att sparka det minsta lilla så hamnade jag ute på gärdet ...
Spännade tillvaro ...
Därefter så sandade vi hela gårdsplanen.
Sonen kom hem från skolan. Smällde i dörren och klev in med bestämda steg.
-VEEEM har HÄLLLT ut SAND på GÅRDSPLANEN? sa han argt.
-Ehhh ... jag och pappa. svarade jag
-Nu har ni ju förstört allt! Jag har ju sagt till dig att det bara var att gå runt gårdsplanen vid hundgårdarna, så kom man in.
Därefter stampade han ut och var måttligt nöjd med oss.
Men jag tyckte det var toppen. Jag kunde till och med slänga soporna utan fara för eget liv. *Skratt*
Ha det!

Tiden räcker inte riktigt till

Hur man än gör så har man ändan bak ...

Jag har hårdsatsat på sonen i några dagar.
Bio?
Skridskor?
Skidor?
Å-nej. Den stackaren har fått hålla på med pedagogiska dataspel och liknande i flera timmar per dag.
Jag tycker att det har släppt litegrann med skrivningen nu. Inte om man ser en penna och papper framför sig, men inne i huvudet så fungerar bokstäverna lite smidigare.
Vi får väl se nästa vecka om det fungerar som jag har tänkt.
I morgon är det nattjobb som står på todo-listan.
Henrik har haft hjälp idag med att få vedpannan på plats. Den är ju lite tung med sina dryga 500 kg, så det var ju inte bara att sätta den på plats. Men nu står den där den skall och skorstenen sitter fast på den.
Lite vallning har stårr på listan i veckan också. Unghundarna har fått sig en duvning. Det är bra!
Ha det!

Gott Nytt År!

Ett nytt år har det blivit.

Själv så hade jag ett jättedåligt slut och en taskig början ...

08:00 31 December så inträdde vinterkräksjukan ...
Bara hos mig som brukligt är. Resten av familjen mår jättebra, förutom att dom är väldigt hungriga då ...
Hoppet dör inte i första taget, om att jag skall få ett väldigt plötsligt tillfrisknande och kunna äta middag med dom.

Ont krut förgås inte så lätt.
Idag så jobbar jag.

... och vem vet om dom extra vikten jag lagt på mej över jul, nu är borta?


Intet ont som inte för något gott med sig.


Frågade sonen om vilket år det är nu.
-Det är 2011, sa han självsäkert.
-Vad bra, sa jag.
-Ja! Förut var det 2010, sedan så räknar man bara upp ett till. *Slår ut med armarna i en självförklarande gest*

Skönt att det finns logiska saker :)


Ha det!

Julefrid, jobb, 23- och en resa.

Så var då julen över.

Sonen är glad och nöjd.
Tomten kom och hade dessutom med sig en radiostyrd bil.

O lycka!

Det var jag som var tomte i år. Henrik tog med sig sonen ut på en sparktur. När dom var på väg ut så tog jag säcken och tomtedräkten och galopperade ut till maskinhallen, där tomtekläderna togs på. Ut på vägen och började stappla framåt med säcken på ryggen.
Förra året gjorde vi samma sak, med den skillnaden att sonen och jag INTE hade sparkarna med oss. Det tog mao betydligt längre tid för oss att komma hem, så Henrik hann fixa till sig och komma in igen. Det här året blev annorlunda ...
När jag hade lämnat säcken inne "till mig" så såg jag dom komma, alldeles för nära. Sonen ivrigt sparkande och Henrik "släpande efter", han gjorde sitt bästa för att dämpa farten på unge herrn.
Jag räddade mej in i ladugården och fick av mej tomtekläderna i flygande fläng. Sprang nästan ihop med sonen på gårdsplanen och räddade mej ner i källaren där jag fick gömt tomtekläderna.

*Pfuuuiii* Torkar svetten ur pannan

Sonen står i valet och kvalet ... Han ser ju tomten komma och får klapparna av honom, men alla klasskamraterna säger ju att tomten inte finns.
Efter julklapparna var färdiguppackade och beundrade så var det dags för julbord och Kalle Anka.




Därefter så var det dags att åka till jobbet då ... Hurra ...



Det är en smula kallt hemma just nu. c:a -23 får jag fram det till när jag surfar runt.
Helkasst.

Det funkar ju inte med vatten och annat elände då. Den finska kvalitetstraktorn skall vi inte ens nämna i det här sammanhanget. Under +3 så tänker den INTE starta utan motorvärmare och snuttefilt.

+3 ...
Kommer ni ihåg att det finns +grader? Ni vet, när vatten är vatten?
Ni vet sånt där vatten som man har inomhus i kranarna? Det finns ute också!
Jo, jag lovar! Det rinner liksom i bäckar och ligger och drar sig i sjöar och så. Försöker man gå på det då, så måste man heta Jesus och vara född ur en oskuld, för att kunna gå på det. Jag, som har två äldre bröder, har inte en chans.
Ramlar liksom ner i vattnet och blir blöt, bara jag försöker gå lite på det ...

*Brrrrrrrrr*




Imorgon när jag nästan har vaknat, skall vi åka till Landvetter och vinka av Henrik. Han skall till Schweiz och döma.
Jag och sonen skall vara hemma och försöka få vattnet i ladugården att hålla sig vått och gulla med traktorn, så att den kan tänka sig att starta igen ...       


Hade jag nu varit poetiskt lagd så hade jag kunnat dikta ihop något vackert.
Men jag är mest trött ...



Så eftersom jag nu inte kan, så har jag "lånat" en dikt från Alf Henriksson:

Vi kan leva utan frihet, politik och progression,
utan välstånd, utan byxor, utan lag och religion,
utan vetenskap och skönhet, utan sanning och förnuft,
men vi kan inte leva utan vatten och luft.


Så nu gäller det att försöka hålla vattnet flytande i några dagar, tills Henrik komer hem och tar hand om oss igen.


Ha det!






Kamratförtryck och penalism

Idag stundar kamratförtryck och penalism.
MAO Paketspelet.
Muahahahahahahahahahahahahahahahahaha!!!!!!!!!

God Jul!

I år blev det inga julkort skickade.

God Jul till er alla!

Kram från Henrik, Sanna och Hjalmar


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0