Måndag
Dagen idag är rätt kass, som alltid efter man har jobbat natt.
Men i morgon, så kommer livet att börja rätta till sig.
Imorgon ...
Det krävs en hel by.
Anonymitet.
Anonymiteten är det största hotet just nu i Sverige.
I vårt pyttelilla land, så har vi gjort det till kotym att ignorera andras barns beteende.
Istället för att ta tag i barnet som klottrat ner busshytten, sparkat sönder papperskorgen eller smygrökt bakom husen, så tittar man åt ett annat håll.
Tänker att, jag vet ju inte vems barn det där är. Eller ännu värre: Kan föräldrarna inte hålla ordning på sina ungar.
De flesta föräldrarna kan hålla ordning på sina ungar, men inte jämt. Tillslut så blir de såpass gamla att de måste få lite mer frihet. Det är då resten av byn måste ge en hjälpande hand. Se er om. Ser ni ungar som behöver få reglerna förklarade för sig, så gör det. Blunda inte.
Ta erat vuxenansvar!
Det krävs en hel by för att uppfostra ett barn!
Mina fina grabbar
Men snö ...!
ARRRRGGGHHHH!
Is is is
Först är det svinkallt och snön vräker ner i månader.
Sen ... när det äntligen blir varmt (läs plusgrader) då är jag bannemig inte nöjd då heller!
Isen breder ut sig och gör att det inte går att gå med hundarna. Hundarna halkar omkring och jag slår ihjäl mej.
Gjorde en redig rova i går kväll.
Stod still och försökte ta mej upp för en svag lutning, känner att fötterna glider och börjar att gå ner på knä så att inte smällen mot isen skall rubba richterskalan. Hinner inte ner på knä utan faller på knäna och tar emot mej med händerna. Händerna får inget fäste och *uuuufff* bröstkorgen får ta imot stöten.
Hundarna blir såklart överlyckliga och kastar sig över mej.
Det här fungerar inte längre.
Det är bara att inse ...
Kärringen har blivit gammal och behöver broddar.
Fredag *Suck*
Sonen hade verkligen jättekul igår på friidrotten.
Men är rätt stel idag *Ler*
Uppenbarligen så behöver han röra på sig.
Dagen idag är rätt hektisk. Det skall handlas, tas hand om djur, vara i skolan och kika på program, eldas, promeneras hundar och ikväll skall vi åka till bästa Ingela och kika på deras renoveringar.
Det sista ser jag fram emot.
Jag funderar skarpt på att lägga in 2 timmar skridskoåkning per vecka. Han tränar muskler där som han uppenbarligen inte gör på annat.
... och muskler är bra. Det hjälper hela kroppen att hålla ihop och att hålla. Nu är ju sonen frisk och har inte samma trubbel som jag, men muskler kan aldrig vara fel. När han dessutom tycker att det är jätteroligt att åka skridskor så kan det ju bara vara jättebra.
Kaaaaalllllllt!
Inget konstigt med det. Det är ju faktiskt Januari.
Men på något vis så är man ju en smula mätt på eländet.
Jag tog med mej två 8-åringar och åkte ner till ishallen. Roligt, roligt.
I början var det lite Bambivarning men lite senare så svischade dom runt.
Det är sista året på Hjalmars skridskor. Men åh, vad bra dom har varit. Så lätta att sätta på och han varken fryser eller får skavsår.
Skall jag berätta hur kallt det är i en ishall när det är 9 minus utanför?
*Brrrrrrr*
Jag kommer aldrig mer bli varm.
Ha det!
Jag kanske skulle ta en tripp till Sundsvall
http://svt.se/2.55868/1.2238255/ny_metod_mot_foglossning?lid=senasteNytt_1850922&lpos=rubrik_2238255
Ett steg i rätt riktning
Färjan till World Trial bokad.
Rolig barnresa bokad.
Fårklippare bokad
Utmockningsmaskin bokad.
Produktiv dag.
Ljuvliga sol!
Åh, vad härligt det är att se hundarna sträcka ut och springa för fullt.
-4 och is i massor, men det går att ta sig fram.
Så härligt!
Den mest besvärliga människan i Nygård
Så besvärlig att till och med rektorn tar sig för pannan och suckar tungt.
Men jag tror samtidigt på det jag gör. Jag tror och tycker att det gör skillnad. Jag tycker att det jag gör spelar roll.
Därför tänker jag fortsätta med det!
Vargars vara eller inte vara
I fredags
Vi fick varmt inomhus. Jag tror inte att ni fattar hur länge jag har viljat ha det.
I morse när jag gick ut i hallen så var det varmt. Det gjorde inte ont i fötterna av kylan och ytterkläderna som jag satte på mej var varma.
Värme - ljuvliga värme.
Ha det!
Vet ni ...?
Halleluja!
Halkbana
Tiden räcker inte riktigt till
Gott Nytt År!
Själv så hade jag ett jättedåligt slut och en taskig början ...
08:00 31 December så inträdde vinterkräksjukan ...
Bara hos mig som brukligt är. Resten av familjen mår jättebra, förutom att dom är väldigt hungriga då ...
Hoppet dör inte i första taget, om att jag skall få ett väldigt plötsligt tillfrisknande och kunna äta middag med dom.
Ont krut förgås inte så lätt.
Idag så jobbar jag.
... och vem vet om dom extra vikten jag lagt på mej över jul, nu är borta?
Intet ont som inte för något gott med sig.
Frågade sonen om vilket år det är nu.
-Det är 2011, sa han självsäkert.
-Vad bra, sa jag.
-Ja! Förut var det 2010, sedan så räknar man bara upp ett till. *Slår ut med armarna i en självförklarande gest*
Skönt att det finns logiska saker :)
Ha det!
Julefrid, jobb, 23- och en resa.
Sonen är glad och nöjd.
Tomten kom och hade dessutom med sig en radiostyrd bil.
O lycka!
Det var jag som var tomte i år. Henrik tog med sig sonen ut på en sparktur. När dom var på väg ut så tog jag säcken och tomtedräkten och galopperade ut till maskinhallen, där tomtekläderna togs på. Ut på vägen och började stappla framåt med säcken på ryggen.
Förra året gjorde vi samma sak, med den skillnaden att sonen och jag INTE hade sparkarna med oss. Det tog mao betydligt längre tid för oss att komma hem, så Henrik hann fixa till sig och komma in igen. Det här året blev annorlunda ...
När jag hade lämnat säcken inne "till mig" så såg jag dom komma, alldeles för nära. Sonen ivrigt sparkande och Henrik "släpande efter", han gjorde sitt bästa för att dämpa farten på unge herrn.
Jag räddade mej in i ladugården och fick av mej tomtekläderna i flygande fläng. Sprang nästan ihop med sonen på gårdsplanen och räddade mej ner i källaren där jag fick gömt tomtekläderna.
*Pfuuuiii* Torkar svetten ur pannan
Sonen står i valet och kvalet ... Han ser ju tomten komma och får klapparna av honom, men alla klasskamraterna säger ju att tomten inte finns.
Efter julklapparna var färdiguppackade och beundrade så var det dags för julbord och Kalle Anka.
Därefter så var det dags att åka till jobbet då ... Hurra ...
Det är en smula kallt hemma just nu. c:a -23 får jag fram det till när jag surfar runt.
Helkasst.
Det funkar ju inte med vatten och annat elände då. Den finska kvalitetstraktorn skall vi inte ens nämna i det här sammanhanget. Under +3 så tänker den INTE starta utan motorvärmare och snuttefilt.
+3 ...
Kommer ni ihåg att det finns +grader? Ni vet, när vatten är vatten?
Ni vet sånt där vatten som man har inomhus i kranarna? Det finns ute också!
Jo, jag lovar! Det rinner liksom i bäckar och ligger och drar sig i sjöar och så. Försöker man gå på det då, så måste man heta Jesus och vara född ur en oskuld, för att kunna gå på det. Jag, som har två äldre bröder, har inte en chans.
Ramlar liksom ner i vattnet och blir blöt, bara jag försöker gå lite på det ...
*Brrrrrrrrr*
Imorgon när jag nästan har vaknat, skall vi åka till Landvetter och vinka av Henrik. Han skall till Schweiz och döma.
Jag och sonen skall vara hemma och försöka få vattnet i ladugården att hålla sig vått och gulla med traktorn, så att den kan tänka sig att starta igen ...
Hade jag nu varit poetiskt lagd så hade jag kunnat dikta ihop något vackert.
Men jag är mest trött ...
Så eftersom jag nu inte kan, så har jag "lånat" en dikt från Alf Henriksson:
Vi kan leva utan frihet, politik och progression,
utan välstånd, utan byxor, utan lag och religion,
utan vetenskap och skönhet, utan sanning och förnuft,
men vi kan inte leva utan vatten och luft.
Så nu gäller det att försöka hålla vattnet flytande i några dagar, tills Henrik komer hem och tar hand om oss igen.
Ha det!
Kamratförtryck och penalism
God Jul!
God Jul till er alla!
Kram från Henrik, Sanna och Hjalmar