Språkförbistring?

Hjalmar är en framåt liten kille. Han handlar glatt det han vill ha. Även om han är i Tyskland eller i England.
Han handlade godis i ett stånd i Wales. Han hanlade mycket godis och många gånger.
En dag så var jag med och hon som stod i ståndet började att prata Walesiska med mej. Jag förstod naturligtvis inte ett ord. Hon blev jätteförvånad och frågade om Hjalmar var min.
-Japp, sa jag stolt. Det är min son! Men han kan inte Engelska.
- Jag som har pratat Walesiska med honom hela veckan, sa hon. Det har dessutom fungerat jättebra.

Barn behöver inget språk för att handla godis...

Han hade nickat och skakat på huvudet som svar på hennes frågor. Så det hade sett ut som att han förstod. Hon trodde han var blyg.



Ha det!

RSS 2.0