Sannas lilla blå!

Jag är en studerande och analyserande person. Lika kacklig som jag kan vara med människor som jag känner väl, lika tyst och analyserande kan jag vara med människor som jag inte känner. Jag tycker om att studera människor. Hur dom väljer sina ord. Hur dom står när dom säger det och vad dom vill med att säga just det.
När jag var yngre så satte jag blixtsnabbt en stämpel på olika människor. Sedan så var jag färdig med den bedömningen. Som tur är så har även jag blivit äldre och lite klokare. Jag insåg en dag att människor i allmänhet inte visar allt, speciellt inte första gången dom träffar en.  
Vissa däremot, visar alldeles för mycket. Vissa visar upp en förödande brist på empati och inlevelseförmåga. Andra visar upp ett rikt känsloliv men inte så mycket logiskt tänkande. Dom flesta olika typer tycker jag om, vissa mer än andra.   Men vissa typer kan jag inte med. Människor som t ex en granne vi har. Han kom hem till oss på gården, kravlade ur bilen, drog upp byxorna, vänder ryggen mot mig medan jag hälsar på honom och öppnar munnen.
Ut kommer: Ehhh, var har du hövdingen då?
Det är då som människor som känner mig väl ryggar tillbaka lite och får ett nervöst leende. Dom vet så väl att jag fullkomligt exploderar då. Det är en människotyp som visar respekt enbart till människor utav ett visst kön eller utav en viss ålder. Dom känner en inte. Dom tar för givet att halva världens befolkning, mao kvinnorna är mindre vetande och skall hålla tyst när männen talar.
Dom som inte respekterar en förrän man är äldre är inte heller någon favorittyp. Barn skall synas men inte höras. Barn? Hur länge är man det? 20? 40? 50?  

Jag blir ledsen och förbannad på människor som låtsas att dom inte ser min lille 5-åring som modigt har ställt sig i kön för att själv köpa sin glass. Hur dom går före honom i kön och snobbarna bakom kassan låtsas att dom inte vet att han är där. Jag blir så ledsen när jag ser människor trycka ner unga människor runt mig. Ungdomar som redan har det tufft. För guds skull, se dom! Ge dom den respekt som dom förtjänar.
 
Dom flesta av oss har någon sorts referensram som vi går efter. Vissa tycker bättre om smala människor. Andra tycker bättre om någon viss hudfärg. Eller kön, eller ålder. Inte glömma dialekter ...
Det viktiga är att känna till sina "tokigheter". Om man är medveten om att man gillar t ex smala människor mer, så ge den tjocka människan en andra chans. Tänk igenom vad ni gillar och varför. Ifrågasätt varför ni inte gillar den andra sorten.   Tänk om alla kunde visa den respekten mot sina medmänniskor som dom själva ville bemötas med. Det hade löst en del ...  

Grannen hemma på gårdsplanen som frågade efter Hövdingen, gör aldrig det mer hemma hos oss.
Han stannar antagligen aldrig ens till hemma hos oss.  

Jag ser det inte som en förlust.  

Snarare vinst.    


Ha det!