SM



För första gången någonsin så frös vi inte ihjäl. Vi packade inte ner alla vinterkläder vi hade och önskade att vi hade fler, utan gick omkring i solsken. Helt underbart!

Tävlingen var jättefin och väldigt bra arrangerad. Väl genomtänkt.

Skåne är ju vackert. Det är helt underbart att se solen gå ner över havet där inget land syns alls. Bara himlen mot havet.

Men nu velar jag visst iväg.

Vi var många vallhundsringare på plats. 8 stycken hade kvalat in och till slut så hade vi 6 stycken med i final. En sådan känsla!



Ovan: Kent grejar lite med fåren. Fotograf: Hjalmar Nilsson

När första kvaldagen var slut så hade vi i stort sett samtliga Vallhundsringare med oss. Det var bara Trasan som hade klivit av.

Andra kvaldagen var spännande! Nu skulle det bli landslagspoäng och nu började fältet tajta till sig.



Ovan: Låååångt därute så ser man Bozz med sina får på krossen. Inga höga berg i sikte.

När väl dag två var till ända så har vi en Vallhundsringare i topp och 5 andra med till finalen.
Katia som var solklart bäst den dagen var synnerligen nöjd.



På kvällen så fick vi ett sms med startordningen.
Henrik nummer 1, Zonja nummer 2 osv.

Henrik, som har bättre nerver än jag, tyckte att nummer 1 var jättebra. Faktiskt så hade han inte kunnat välja ett bättre nummer själv. Men mina knän skakade bra när jag läste sms:et.

Nu åkte vi iväg ut till havet och rastade hundarna och tog lite kort.

På hundarna ...?

Nej, på annat så klart.





Vackert som attan var det.

Finaldagens morgon kom. Lite småkyligt med frost i gräset.

Starten gick och jag höll andan.

När Bozz gick iväg på första utgången så skakade hela jag tror jag. När sedanutgången upptaget, framdrivningen och Turn backan satt som en klocka så började det kännas bättre. Det var då en tacka i andra gruppen sprang som en avlöning och lämnade dom andra efter sig. Framdrivningsgrinden missades ... O fasa!

Resten av banan gick som på räls. Sorteringen var svår men fungerade.
Ja, då var det bara väntan kvar då ...

Vi tog saken i egna händer och åkte iväg och fiskade. Sonen sken ikapp med solen.







Fast det var svårt att inte veta så klart.

När vi åkte tillbaka så hörde vi att Katia hade gått riktigt bra.

Underbart roligt. Två Vallhundsringare i topp.

Sedan så kom då äntligen resultatet.



Titta noga på bilden ovan. Är det bara tre människor på bilden?

Ett härligt SM. Med resultat helt i min smak. Bozze på toppen och fullt med människor som jag känner och tycker om högt upp på listan. Så skoj!



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0