Med fasa i blicken...

Hjalmar kan cykla nu... Han kan dessutom göra mycket med cykeln som gör mej helt galen.
Varje gång han cyklar ut för en backe, vilt vinglande, så släpper han tramporna med fötterna och håller ut benen på trehjulingsvis.

Vi var ute och cyklade för några dagar sedan. Han försvinner över backrönet. Jag ser hur hans gula tigerhjälm vinglar iväg neråt.

HÅLL FÖTTERNA PÅ TRAMPORNA. Hojtar jag.

Hjalmar vänder på hela huvudet och frågar: VARFUSS?

Resten kan ni ju förstå...
Han landade rätt mjukt på gräs. Ett litet skrubbsår.

Gissa om jag kände mej skyldig...

Grannen kom och gick förbi. Jösses, vad du skrek, sa hon, du hade ren fasa i blicken...

Skall nog hålla mej hemma från och med nu...

Ha det!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0