Sannas lilla blå!

Nu är snart 2009 slut.
Det har varit ett spännande år. Varsel, jobbsökningar, sparkade arbetskamrater, chocken från räntehöjningen i november 2008, lättnaden att ha klarat sig, Henriks och Bozz framgångar och Hjalmars skolstart.

Det känns som att det räcker.

Ge mej ett nytt år att fylla.


Välkommen 2010!




En tidsresa:

I morse runt 9-tiden så var jag ute med hundarna.
Solen sken, det var -10 och gnistrade överallt. Så vackert!

Tyvärr så visade hundarna inte upp sig, förutom dom som var i solen då ...
Men jag fick några kort och jag njöt för fulla muggar.




Justus


Lilla Meg


Glen



Nästan hela hundgänget.


Sonen har slitit ;)


Ha det!

Det var -11,5 i morse när jag vaknade, nu är det bara -5. Jag hoppas att det kanske kan gå upp till -1.

Sonen och Henrik har varit ute och hämtat ved ute på gärdet. Henrik tog traktorn. Hjalmar tog snowracern och tolkade efter. Full fart runt runt gärdet. Tyvärr så går traktorn inte snabbare än 25 km/h där ute. Kör man lite snabbare så studsar man nästan ur.

I morgon så skall han testa slalomskidorna efter traktorn. Kul, kul!

Idag har det varit stora speldagen. Det har spelats olika wii-spel, ett bokstavsspel och Yatzii. Så nu behöver jag ta det lugnt. Sonen skickade jag upp i badet.

Sonen har tappat en framtand. Äntligen så åkte den svarta tanden ut. Nu håller vi tummarna för att den nya tanden som skall komma inte är skadad. Det har vi gjort hela tiden i och för sig. Men nu känns det mer nära.






Ha det!

Tre nätter på jobbet räcker ...

Nu hemma.


Skönt!

Julen är slut ...

Då var den utläst.

Den förlorade symbolen.



Det är samma huvudperson som i Da Vinci koden och i Änglar och Demoner.
Den fortsätter i samma anda. Ett långt pussel i kamp med tiden. Det spännande börjar redan ganska snart när Robert Langdon inser att han bara har 12 timmar på sig att rädda sin gode väns liv.

Som vanligt så finns det några tillfällen där författaren gör superhjälte av Robert och hittar på tekniska saker som inte behövs.

Den är lite för lik dom andra böckerna i serien och jag tycker att Robert kunde ha fått "mer liv". Han är väldigt tråkigt och lite beskriven. Det hade inte skadat med en liten berättelse inne i den stora berättelsen om människan Robert.

Men som bok räknat så är den jättespännande! Jag satt som klistrad och kunde inte ta ögonen från raderna i stor del av boken.
Det är en bok som man inte vill släppa taget om och som under vissa delar är klart underhållande.

Ibland kan ett missförstånd innebära att lamm får namn ...

-Jag flyttade över den lille kalle till boxen brevid, säger jag och menar lammet som var lite nedkylt.
-Kalle? sa Henrik och tittade på mig som om jag var från vettet. Har du döpt lammen?

Vi får ju mellan 300-400 lamm på en säsong. Risken att man skulle börja döpa dom är inte stor ...

-Nej din tok, med den lille kalle, så menar jag ju den lille stackaren som var kall.
-Aha! Japp, jag skall kolla Kalle sa Henrik.

Så nu har vi en Kalle ...

Det kan vara en flicka, men hon kan heta Kalle hon med.


Ha det!

Så sitter man på jobbet igen ...

Ibland går tiden fortare än annars.

Jag var nere och satte på vinterdäck på förmiddagen den 23. Tack Janne, för att du fixade det för mig!!!!!!!

Vi hade en liten förjul den 23 december. Då kom Tomten och lämnade lite spel och grejor som vi spelade senare på kvällen. Vi hade förvarnat Hjalmar om att tomten hade så mycket att göra så att han var tvungen att ta vårat område en dag tidigare.

Kvällen gick i lugnets tecken, vi åt julskinka och spelade Wii. Lite förberedelser inför julafton.

På julaftonsmorgon vaknade jag och satt och småpratade med Hjalmar. Vi åt frukost och sedan så gjorde jag i ordning hundmat. Tog med Turtles morgonmacka och gick ut i ladugården.

Där var det kaos. 4 tackor hade lammat och alla lamm var ihopblandade. Två små stod för sig själva. Grindarna stod ute på gärdet osv.

Jag började sortera upp och bära grindar, men kände att det var lite för mycket för att jag skulle hinna med det här ensam. Gick in och hämtade Henrik. Sedan så bar vi grindar och fångade lamm. 

Dom här lammen är resultatet av en baggrymning i somras. Uppenbarligen så är det inga problem att få dom att lamma tidigt ...

När sedan tackor med lamm var instängda, tackorna hade fått vatten och ensilage, lammen hade blivit sondade och allt såg bra ut så kändes det bra. Jag avskyr när saker och ting går över styr.

Julafton ute på landet kändes så bra!
Det var längesedan som vi firade jul tillsammans.

Tomten kom (Tack Peter! Lysande skådespelarinsats! Hjalmar hade ingen aning om att det var du.) Maten var supergod. ... och paketspelet var superkul!
Att rutorna höll under paketspelet var otroligt.  Vilka illvrål.

Vi om hem, mätta och nöjda, sondade några lamm och kröp ner i sängen med massa roliga minnen.

En härlig jul.


  

Vi hade varit snälla för Tomten kom. Vi hade varit så snälla så att tomten kom 2 gånger.

Hjalmar var nöjd och hoppades långt inne i sig att Tomten nog skulle komma en tredje gång.

-Vad många paket du fick! sa jag.
-Japp, sa sonen stolt. Jag hade varit snäll, jag. Fast Tomten var ju ingen riktig tomte ... Han är aldrig riktig.
-Va!!!! Var han inte?
-Neh, såg du inte, han hade ju mask på sig.
-Men Tomten ser ju ut sådan, sa Henrik
-Ahmeh! Ögonen satt ju så häääär långt in (måttar en cm mellan fingrarna)
-Vem var det om det nu inte var Tomten då, frågar Henrik
-Jag vet inte, men det kan ju vara vilken tjockis som helst, svarar sonen
-Hur kan en vanlig tjockis veta vad du önskar dig då? frågar Henrik
-Meh, jag mailade ju Tomten och berättade vad jag ville ha! Han har väl hittat det där mailet och bara köpt det till mig, också kom han och lämnade det också ...


Det verkar finnas frikostiga tjockisar där ute ...

Tack för en mysig kväll med god mat!

Synd att snön kom och förstörde, men mysighetsfaktorn var hög!



Kram!

Det snöar i Vallby!

-12 Tjena ...

Vill inte ha den här eländiga kylan.
Skall det vara så här kallt så kan vi gott ha lite snö också.
Vi var uppe i Torp i dag, däruppe hade dom minsann snö. c:a 10 cm.

Vi har rimfrost ...

Orättvisst!

Nu är det färdigt.
I kväll skall alla klappar slås in och det skall julstädas.

Imorgon så kommer vi hem till er Ingela.

Men när?

Nu är den snart över.

Årets mörkaste dag.

Nu går vi mot ljusare tider.

Först så kommer ljuset, sedan värmen, sedan växligheten och där någonstans så kommer livet tillbaka.


Ljus=liv

Sonen och Henrik var uppe i skogen för att hämta ett lass ved.

Sonen gillar vatten ...

Det har väl knappast undgått någon.

Det är 8 - ute.

Allt vatten BORDE vara hårt.
Men nej. Det finns mjukt vatten under det hårda.
Sonen hittar det. Alla gånger.
Hoppar fram det. Bankar fram det. Stampar fram det.

Under lyckliga tjut så blir sonen genomblöt.

I -8.

På vägen hem blir han lycklig en gång till när vanten fryser fast på yxan, så att han kunde bära hem yxan utan att hålla i den.
Nederdelen på overallen knastrar av is.
Kinderna glöder av inombords värme och lycka.


Lycka kan vara en vattenpöl i skogen i 8-.

Det kan det.

Fast inte hos mig.

-Mamma, vet du ...
-Nä?
-Jultomten finns inte.
-Jasså, vem har sagt det?
-Alla barnen på skolan. Förresten kan inte renar flyga! ... och skulle tomten isåfall GÅ från Nordpolen?
-Äh, renar är Disneypåfund.
-Men hur gör han då?
-Ja, inte vet jag, svarar jag svävande. Du får väl fråga honom.
-Men vi kommer ju inte att vara hemma. Tänk om han inte hittar oss.
Mamma! Du måste ringa honom och berätta var vi är.
-Ringa honom?
-Jaaa! Du sa att när jag gjorde bus så skulle du ringa till tomten och berätta det!
-Oups ... (Kom han ihåg det ...) Ja, jo, jag ringer Tomten. *Suck* (Lögnerna fortsätter, ett sådant tomteträsk)

Kortet till kameran sa precis upp sig ...
Alla kort borta. *Snyft*


Vi var ute och hämtade årets gran, sedan när vi kom hem och jag skulle titta igenom korten så var kortet kasst.

*Yyyyyyyyhl*

Han längtar.

Men just nu så är han i skolan. Han har på nåder fått gå dit för båda sina stränga föräldrar. ;)

Det skulle bli högläsning, risgrynsgröt och allmänt mys.

Här hemma är det städning, tvätt och julgransjakt.
Jag hade tänkt att ta in granen lite tidigare i år. Får se vad dom andra tycker om det. Det är ju så kasst att lägga ner en massa jobb på att pynta den för att sedan slänga ut den, när den fortfarande är så fin.

Inget Liseberg blev det igår. Det blåste isvindar och halv storm.
Kanske nästa vecka?

Det verkar som att det blir vinter i år med.
Solen skiner i allafall. Det är ju positivt!



Hjalmar har tur som en tokig och får gå på Liseberg i dag. Om vi kan lösa transporten ner så får vi också följa med.

Jag tänkte åka till jobbet några timmar. Det är ett möte. Somliga bara roar sig ...

Imorgon är sista dagen innan Jullovet.
Vi har en kille här hemma som längtar. Samma kille är också väldigt orolig för att tomten inte skall veta var vi är på julafton. Fast samtidigt så har dom stora barnen sagt att tomten inte finns.
Han testade den teorin på mig häromdagen och jag måste säga att om det tog emot att ljuga för honom när han var liten så gick det knappt nu.


Ha det!

Du glömde dina handskar!

Ligger kvar här i hallen.


Kram!

Visst är dom fina små herdar!

Inte skall det väl töa nu?

Jag hade tänkt att det skulle SNÖA ...


Så är det.

Det blir sällan som man vill.

Det går inte att blogga när man har jobbat natt.
Jag är glad om fingrarna rör sig över huvud taget.



Hjärncellerna rör sig inte det minsta lilla. Dom stackars två små cellerna som finns uppe i hjärnkontoret, sitter just nu helt apatiskt stirrande i varsin kontorsstol och orkar inte ens slåss med varandra.

Ses i morgon.

Det är mörkt ute. Men här där jag är så är det ljust och allt ser ut som vanligt.

Det är skönt för en skiftarbetande själ att man inte uppfattar av arbetsplatsen om det är dag eller natt.

Nu är det bara några dagar kvar tills jullovet börjar.

Det skall verkligen bli skönt. Fast Jullovet är Hjalmars. Henrik har inget lov. Han måste göra sitt jobb, mitt hemmajobb och ta hand om sonen. Jag jobbar större delen av jullovet.

För varje år som går så tröttnar jag mer eller mindre akut på mina arbetstider. Hur tänkte jag ... Brukar jag tänka när december närmar sig.

När julen kommer och jag är på jobbet varje dag, kommer hem, pratar några ord med grabbarna innan jag svimmar i en liten hög någonstans och stensover tills det är dags att åka till jobbet igen.


Hjalmar var jättenöjd idag. Han har äntligen lyckats att levla upp så att han kan köpa dom högt eftertraktade vithajarna i sina akvarium på facebook.

-Kolla mamma! Dom äter upp alla dom andra fiskarna!

Vi började knapra på pepparkakshuset idag. Jag var nyfiken på var alla non-stopen hade tagit vägen och trodde på fullt allvar att dom hade hamnat i ett par pojkmagar. Men dom fanns hela tiden i skorstenen. Jag inte alla förstås. Man kan ju inte hålla sig från att stoppa några i munnen.


Jag har hittat telefonen jag vill ha. Jag vill ha en Iphone.
Åh, vad jag vill ha en sådan! Hela prylnerden i mej skriker av "måste-ha-hysteri".

Men jag tänker utmana mej själv och vänta. Vänta tills efter jul. Vänta och se om priserna går ner lite. Om det kanske kommer något annat abonnemang som jag kan välja.
Men jag kan lova att det känns som att vänta lite med att gå på toaletten när man har vinterkräksjuka ...

Man tror att man har blivit vuxen. Man tror att man kan bestämma själv när man ska gå och lägga sig. Vad man skall få äta och vad man skall få köpa.
Men då står det "ett sunt förnuft, en våg och en ekonomisk kalkyl" bak i huvudet och hånskrattar.

-Ha-ha-ha! Trodde du ja, frustar det sunda förnuftet! Du måste allt vara uppe i några timmar till innan du får gå och lägga dig! (Ja ... inte trodde ni väl att man som vuxen mamma VILL vara uppe på nätterna?)
Vågen bara ler och vet att det finns få saker som den som kan få mej att börja grina.
Den ekonomiska kalkylen håller plånboken mellan tummen och pekfingret och räcker ut tungan.


Så jag behåller min gamla mobil och avvaktar lite.

*Suck*

Dom står utanför mataffären ibland.

Unga grabbar, 3-4 stycken. 

En av dom går lite försiktigt mot mig och lägger huvudet på sned.

-Kan du köpa cigaretter till oss? *Ett litet leende*

Jag tittar på grabben. Han kan vara runt 13-15 år.  Ett enda ord formar sig inne i huvudet. *Varför*.
Varför fattar dom inte? Varför måste generation efter generation bete sig så destruktivt. Varför står han där, med huvudet på sned och vill att jag skall medverka till deras fördärv?

-Nej du, svarar jag. Inte en chans att jag skall underlätta att ni får cancer. INTE EN CHANS!

Grabben jag går förbi, ser nästan lite chockad ut. Troligen inte inför dödshotet i cancer, utan för att jag reagerade så starkt, så hårt.

Han tillhör dom odödligas skara. Han kommer att tillhöra dom odödliga i många år till, om han har tur.

Men gör vi inte alla det? Är vi inte odödliga tills den dagen kommer, där vi plötsligt får en aning om att vi faktiskt tillhör dom vanliga dödliga?

För mig kom den dagen en decemberdag när jag hjulade ut på en åker i min lilla ljusblåa Opel Kadett.
Jag förstod då att det hade kunnat sluta värre. En rejäl hjärnskakning och en förstörd bil. 

Jag har kvar två men, sedan den dagen: En vetskap om att jag inte är odödlig och en skräck för att köra bil när det är halt.



Jag kikar i ögonvrån på grabbarna bakom mig, grabben jag pratade med berättar för dom andra vad som hände. Grabbarna rycker på axlarna och släntrar iväg. 

Dom tycker förmodligen att kärringen suger ...

... och det är jag stolt över!

Hipp hurra för tomtefar ...  (Klas klättermus, ni vet)

Grabbarna är ute och ger fåren mat. Dom jobbar bra tillsammans. Henrik börjar äntligen bli bättre i ryggen. Helt bra är han långt ifrån, men han kan röra sig i allafall.

Jag testade en LEGOkalender i år till lillgrabben, men jag tror att jag återgår till den vanliga paketkalendern nästa jul. Det drar inte alls på samma vis. Vissa dagar så glömmer han att öppna och han tittar knappt på grejorna som han har byggt ihop. Det enda han leker lite med är den lilla LEGObilen som han fick härom dagen.

Han får bestämma själv, nästa år tror jag ;)
Förhoppningsvis så tror han inte på tomten längre då. Jag kommer tycka att det är skönt när vi kan sluta med tomtelögnerna.
Men än så länge sitter tron på tomten lika bergfast som tron på världen och mänskligheten.


Ha det!

Grabben och jag var i skolan och kikade på luciatåget.

Det fanns en grabb i tåget som sjöng i tredubbla hastigheten, som vände på staffansdräkten under tiden och slängde struten.

Vissa barn är mer underhållande än andra.

*Ler*

Svärd tillverkat.



Målat och klart.

Snyggt va!

Via mail.

Praktiskt.

Jag vl ha  n  bakugan

Hjalmar nilsson

 

 

Som tur är, så har tomten fixat ett Bakuganspel till grabben.

 

Andra saker som han gärna vill ha, är redskap som går att sätta på SIKU traktorer. Plog, harv, timmerkärra osv.

 

Ha det!

 

Jag och Hjalmar fixade till årets pepparkaksbak förut idag.
Grabben visade sig ha svart bälte i mjöl och till slut tyckte jag att hela mitt ordföråd bestod av att förmana honom att inte ta förmycket mjöl.

Men vi kom till rätt mjölpunkt.
-Hjalmar det där fungerar inte, du kan äta upp resten.
-Ja! Äntligen!

Men visst fick vi ihop en drös med pepparkakor. Hjalmar gjorde mest dinosaurier och jag gjorde mest får såklart.







Hela gossen såg ut som en mjölnarpojke tillslut, men glad var han.
Tack och lov så hade vi Henrik med i bakgrunden.
-Henrik, hur länge skall dom vara inne?
-Henrik, hur man nu?

Ni hör vilken klippa jag är på att baka, va? Då var det ändå färdig deg ...

Roligt var det och gott blev.

Det bästa med allt är att nu är det ett år kvar till nästa gång.


Ha det!

Henrik håller på och gör snickarverkstad till sig själv och till Hjalmar nere i källaren.
Det kommer att bli jättefint!
Gossen är i upplösningstillstånd och förstår inte riktigt varför man inte bara kan göra det färdigt. Nu!
Visst skall det bli färdigt. Men vi har ju en del annat att göra också.

I morse så mådde gossen inte bra ett dugg. Han mådde så dåligt att han gick och lade sig igen. Jag ringde och sa att han var sjuk och 10 minuter därefter så var grabben frisk ...
Hmmm ... Jag var väldigt misstänksam och satte honom raskt vid frukostbordet. Två mackor åkte ner i rask takt, kläder åkte på och då var jag ju tvungen att ge mej. Jag ringde skolan som skrattade glatt och sa att han var välkommen.

Han är ju inget sjukt barn. Det här hade blivit sjukdag ett den här terminen.

Igår var det symöte. Så skoj!
Det är inte klokt så mycket roligt det finns att prata om.


Ha det!

Men värre har det varit.

Henrik stackaren, har gått med ryggskott i två veckor. Han skall gå andra gången hos kiropraktorn idag. Jag hoppas att det gör susen. Tycker så hemskt synd om honom när han är tvungen att göra ladugården och allt annat med ryggskott ...

Fastnat på nätet idag så nu är det hög tid för hundar, kanin och lite får.


Ha det!

Vi gosar ner oss hela familjen i dubbelsängen framför Robinson.
Sonen lägger sig så nära han kan och delar med sig av sin värme. Denna pojk, han är som ett element.
Han har sin kudde och den gosigaste filten med sig.

-Mamma, vet du, nu när jag har fyllt 7, då är jag man! säger den lille grabben.
-Okay, sa jag, är det åldersgränsen?
-Japp, sa sonen. Leendet jag fick tävlade med solen.


Så nu vet ni.

Dom går från bebis till barn, när dom lär sig gå och från barn till man när dom fyller 7.


Jag kikade in på den lille mannen som låg och sov i sin säng i morse. Han låg på tvären i sängen med täcket som kudde och gosfilten lindad runt kroppen. Så ljuvligt avslappnad.

Min lille man.

Hur startar man julkänslan?

Andra advent idag och det finns inte ett spår av julfirande i huvudet.
Jag blir förundrad och irriterad när jag går runt i affärer där dom spelar julmusik och har tomtar överallt.
Känner inte något behov av att ha framme tomtar över huvud taget.

Vi har testat glögg och pepparkakor. Jag har testat att låta sonen göra pepparkakshus.

HO-HO! Juuuuuulen!
Var är du?

Det är då man blir förbannad.
Det är då man funderar på om ledningen i Swedish Meats tror att man är idiot.

Dom går ut med att man får betalt även för lätta lamm. Dom vill få in lamm så att dom har till jul.

Så långt är allt väl.

Men när avräkningen kommer så inser man att dom har stulit lammen.

Skitstövlar!

Vi har en gammal nordisk ras. Svensk Finull. Trots detta så ligger vi väl till på klassningen. Lammen ligger runt R i klass. Någon gång halkar vi ner på O och några gånger är vi uppe på U.

För ej insatta i klassning av slaktkroppar så går klassningen i den här ordningen:

E U R O P

Där E är bäst och P sämst.


När nu Swedish Meats gick ut och sa att dom gav betalt även för lätta lamm, så gällde det inte direkt oss. Vi skulle skicka lamm. Dom var inte förlätta, men dom låg åt det lättare hållet.

Men när avräkningen kom, så visade det sig, att det Swedish Meats förlorade på gungorna, tog dom igen på karusellerna.

Klassningen låg på O- och några P ... ?
P?
Jag tror knappt att jag har sett bokstaven ihop med en slaktavräkning.

Så går det när Swedish Meats vill att man skall skicka in lamm. Dom tar villigt emot dom och ger inget betalt.


Jag erkänner, jag är förbannad.  Det är inte första gången som dom ändrar synen på på hur slaktkroppar skall se ut. För några år sedan så fick det inte finnas fett på lammen. Inte ett gram fett, fick finnas. 
Men det ändrades i samband med att dom s k Swedish Meatsgårdarna utrustades med Dorset-Finullskorsningar. Alla som har haft Dorset vet hur lätt dom har att lägga på sig fett.
Då var det plötsligt helt ok med rätt så mycket fett, med det gamla måttet mätt.

 Sedan så ändrade dom, hur litet ett lamm fick vara, för att man skall få pengar för det. Det kan jag förstå. Ett litet lamm består ju mest av ben.
Men så kommer vi till den konstigaste regeln av alla. Om du har ett stort fint lamm, så måste du skicka det innan det är färdigt att skickas, eftersom om lammet överstiger 26 kg, så får man knappt betalt för det.

I vilket annat yrke är det så?
När produkten blir lite större, så att man får mer nytta av alla delar, så genererar det mindre pengar?

Det låter ju inte klokt, och det är det inte heller.
Klokt, alltså.


Dom vill att man skall planera in långt i förväg. Dom straffar ändringar i planen med vite. Dom ändrar i fettklasser och i slaktklasser precis som dom tycker, och vad som är mest lönsamt för dom. 

Jag börjar tröttna.

Jag vill inte längre att jobbet som vi lägger ner på hemmaplan, med avel, markbearbetning, hus, foder och tillsyn skall bli belönat av att slakteriet stjäl våra lamm.

Så nu undrar jag. Vart skickar ni era lamm och är ni nöjda?


 

Två grabbar i total koncentration.

Här skall pyntas!

Så här blev det:





Kreativa grabbar!

Jag lovar. Under allt socker så finns det ett pepparkakshus.

Ha det!

Det är verkligen vackert när det fryser på, på det här viset. Jag avskyr regn, mörker och lera.

Hundarna trivdes som attan och for över fälten som tokiga.


Tycker om!

I går äntligen, så fick jag sonen att börja läsa lite i en bok. Vi turas om lite, han läser dom korta orden och jag dom långa. Visst, blir det lite knackigt och lite svårt att få det att hänga ihop, men som framsteg räknat så känns det som en månresa.



Jag hoppas att det pinnar på nu.

Sonen badade i gårkväll. Han lyckades att få hela badrummet + hallen utanför att flyta. *Suck*

Jag som var så nöjd över att man inte längre behöver sitta inne i badrummet för att kika så att han inte drunknar. Men jag kanske skulle varit där för att se så att inte huset druknade ...




Ha det!

Lite kallare i dag. Rätt skönt.
Jag tar gärna en eller två minus så att det kanske kan bli lite dagsljus ute.
Det hade ju inte varit fel att få lera att frysa till lite så att hela världen blir en aning renare.
Det hade hjälpt massor i vår hall, i allafall.

Sonen gick upp i morse och fick börja öppna sin legokalender. Den föll i god jord, verkar det som. Han har verkligen örnkoll på datumen just nu. Han tänker INTE missa julafton om man nu säger så. ;)



Jag tror att jag har rätt så bra koll på vad båda mina killar skall få.

Hjalmar skall få LEGO och ett wii-spel. LEGO StarWars. En termometer skall han också få. Den stod högt upp på listan.





Den andre grabben, kan ju läsa här. Så den tänker jag inte berätta vad han skall få. ;)



Ha det!