-24 Brrrr

Nej, mina vänner nu är det läge att sluta samåka till jobbet.
Det är alldeles för kallt.


Hjalmar och jag har roat oss med att åka spark dom senaste dagarna. Aldrig har det varit så populärt att följa med ut med hundarna. Han far som en tok runt i spåret som Henrik har skottat åt mej ute på gärdet. Ner för backarna och runt igen.

Jag kan ju lätt erkänna att åka spark är jätteroligt.

Även för mej!

"It´s a Swedish invention. Called a "Kick"."





Ok, bloggen har fått spader ....

Återkommer ...

Å jag som trodde att vi hade det värst

Ja, att det var 70-talisterna som blev mest förstörda av barnprogrammen.

Men det visade sig att min son också har saker att skylla sitt uppträdande på:



Jösses ...

När det blir lamningskaos ...



När alla grindar är upptagna och det är lamm i varenda fålla.



Tack och lov så är toppen över och nu är det ordning igen.
Det har varit några intensiva dagar.

... och handen på hjärtat nu. Hur många av er har lamm i köket?
Är det bara vi?



Häromdagen så hade jag ett lamm, enfödd liten rackare. Hon hade "fastnat" på extraspenarna. (Tackor har två spenar, ibland så har dom två extra spenar som är pyttesmå, dom innehåller ofta lite, lite, lite mjölk. Mycket nog för att dom skall få smaken i munnen, men inte i närheten av vad någon kan leva på.) Lammet envisades med att fastna på dom små spenarna och hittade helt enkelt inte till Mjölkbaren med stort M. Jag låg där under tackan och försökte hjälpa den.
Det där med att kravla runt i halmen och hjälpa små ovilliga lamm är ingen favoritsysselsättning direkt, men jag är rätt bra på det.
Jag måste erkänna att lammet var inget geni, jag hade inget tålamod och det höll väl på att gå utför med det lilla lammet. Men någonstans så måste det ha snappat något. Det lilla tacklammet låg i en hög i ett hörne när jag tog tag i det och skulle sonda det.
Här håller det på att gå illa tänkte jag, när jag plötsligt fick känna magen.
Hon hade träffat. Hon hade fattat.
Hon var inte utsvulten och kall, hon var rund som en liten fotboll. Hela magen var full med mjölk och nu raglade hon iväg och stensomnade i ett hörn. Så underbart mätt och nöjd.

Ibland så är det så härligt med lamning. Man känner sig så glad och nöjd när det går bra.


-4, solsken och vindstilla

Helt underbart!

Här kommer några bilder från hundpromenaden i morse.



Glen.



Heron i full fart.



Heron igen



Bozz med sina söner.



Busande småpojkar



Glen



Lilla Meg



Nick




Lamm och ännu mer lamm.

Har tillbringat ett par timmar i ladugården och försökt få en lammunge att äta. Det går sådär ...
Det är nog något fel på henne.

En annan lammunge överlevde inte födelsen. Det gör mej så trött. Vi försöker vara där ute så mycket vi kan och ändå så tappar vi lamm.

Vi har snöstorm. Det började med snöstorm i morse sedan övergick det till underkylt regn, sedan snö igen då ...

Skitväder!

Dom ringde från skolan och sa att Hjalmar medvetet glömt skolväskan på bussen. Han ville inte byta om till gympan.
Sedan tyckte dom att jag skulle åka land och rike runt för att hitta skolväskan. Men jag tror inte det. Har att göra ändå. Men gissa om sonen kommer att få sina fiskar varma när han kommer hem!


Ha det!

Lamm, lamm, lamm

Lamningen går vidare. Vi har fått 60 lamm saedan i torsdags.
Just nu så används alla grindarna, även sådana grindar som i vanliga fall inte är grindar.

Just Finull kanske man inte skulle ha lammande så här tidigt. Jag ser när Leicestrarna lammar så kommer två stycken lamm som väger c:a 4 kg styck, fullpälsade med ett lager underhudsfett.
När Finullen lammar så ramlar det ut tre små svarta spindlar som väger c:a 2 kg styck, nästan ingen päls och ofta rätt så magra.

Vända dygn + pepp av mig själv, till mig själv.

Hurra ..

Idag har vi vänt dygn, läst läxa i en timme, sondat lamm, kollat lamm, kollat tackor.

Nu sängen.

Imorgon, glöm inte skridskorna, hjälm, läseboken och arbetsboken med till skolan.

Glöm inte Sanna, det blir bättre. Lamningen går över, det blir ljust och varmt igen, pojken kommer att lära sig läsa.

Det kommer att vända.


Ha det!

-18 ...

... och nyfödda lamm.

Global uppvärmning - Globalt skitsnack.

Nu börjar problemen

Nu när lamningen har varit ett tag så börjar småproblem att komma.
En tacka som blir sjuk. Ett lamm som inte riktigt kan stå. Ett lamm som inte riktigt fattar hur man skall komma åt den där härliga mjölkbaren. Hur hittar man öppningen till maten egentligen och varför flyttar den på sig?

... och var är den globala uppvärmningen?????????

Iskunskap

Jag och sonen pratar om is, om vikten att veta att isen håller vikten (ha-ha) ...
(Ja-ja, jättedåligt jag vet.)

Men vi gick i allafall och pratade om vilken is man kan gå på och när man inte kan gå på den.



Min mamma har gjort ett jättebra jobb med mig. Vilda hästar kan inte släpa mej ut på en is. Jag tänkte göra samma sak mot sonen.

-Se där! Säger jag och pekar. Ser du där under strömmar vattnet. Där går det inte att gå på isen.
-Ström? Säger han och är med en gång inne på elstaketet.
-Vattnet rinner fort där. säger jag förklarande.
-Aha! Då blir isen tunn? säger han frågande
-Ja! Just det. säger jag.
-Då kan man inte åka skridskor där. säger han till sig själv. Men mamma, fatta att om man åker på Stilla Havet. Då kan man åka hur länge som helst. Ett helt hav som ligger still!


Nu  finns det andra komponenter som gör att det inte går. Men namnet säger att det är den bästa skridskoisen man kan få.



Ha det!

Varför man ska låta bli att träna.

Det lammar här hemma ...
10 tackor lammade igår och ett gäng till i dag. Vi har kommit i osync med märkningen och det är ett elände att veta vems det lilla svarta lammet är som ingen verkar ha.
Men det går åt rätt håll.

Här får ni en förklarande text vad man ska ge sin hustru i födelsedagspresent och vad man INTE skall ge henne.

Kära dagbok.
Till min födelsedag i år köpte min man en veckas personlig träning åt mej på det
lokala gymmet. Även om jag fortfarande är i fin form sedan jag blev korad till skolans främsta gymnast på gymnasiet för 43 år sedan bestämde jag att det vore en bra idé göra ett försök.

Jag ringde till gymmet och bokade upp mig med en personlig tränare som heter Christo, som identifierade sig som en 26-årig aerobicsinstruktör och modell för idrotts- och badkläder.
Mina vänner verkade nöjda med min entusiasm att komma igång!
Klubben uppmuntrade mig att föra dagbok för att kartlägga mina framsteg.
________________________________
Måndag:
Inledde min dag klockan 6:00. Svårt att komma ur sängen, men tyckte det var väl värt det när jag kom till gymmet och fann Christo väntandes på mig. Han är något av en grekisk gud - med blont hår, underbara ögon och ett bländande vitt leende. Woohoo!
Christo gav mig en rundtur och visade mig maskinerna... Jag njöt av att titta på det skickliga sätt på vilket han instruerade sin aerobicsklassefter min träning idag.
Mycket inspirerande!
Christo var uppmuntrande när jag gjorde mina sit-ups, men min mage värkte redan från att ha gått och hållit in den hela tiden han var i närheten.
Detta kommer att bli en fantastisk vecka!
________________________________
Tisdag:
Jag drack en hel kanna kaffe, men jag tog mig tillslut ut genom dörren.
Christo fick mig att ligga på rygg och pressa upp en tung skivstång i luften och sen satte han vikter på den! Mina ben var lite vingliga på löpbandet, men jag klarade de två kilometrarna. Hans belönande leende gjorde att det var värt all möda. Jag mår toppen!
Det är ett helt nytt liv för mig.
 _______________________________
Onsdag:
Det enda sättet jag kan borsta mina tänder på är genom att lägga tandborsten på handfatet och flytta min mun fram och tillbaka över den.
Jag tror jag har ett bråck i båda bröstmusklerna. Bilkörningen är OK så länge jag inte försöker styra eller stoppa.

Christo var otålig med mig och insisterade på att mina skrik störde andra gymmedlemmarna. Hans röst är lite för KÄCK så tidigt på morgonen och när han skäller blir det ett nasalt gnällande som är mycket irriterande.
Det gjorde ont i bröstet när jag klev på löpbandet, så Christo satte mig på trappmaskinen. Varför i helvete skulle någon uppfinna en maskin som simulerar en aktivitet så gammalmodig som hissar? Christo sa att det skulle hjälpa mig komma i form och njuta av livet.
Han sa något annat skit också.
_______________________________
Torsdag:
Rövhålet väntade på mig med sina vampyrliknande tänder som exponerades då
hans tunna läppar drogs tillbaka i ett hajleende. Jag kunde inte undgå att bli en halvtimme försenad - det tog så lång tid att knyta mina skor.
Han tog med mig för att träna med hantlar. När han inte såg det, sprang jag och gömde mig på toaletten. Han skickade nån spinkig kärring för att leta reda på mig.
Då, som straff, satte han mig på roddmaskinen - som jag sänkte.
_________________________________
Fredag:
Jag hatar den där jäveln Christo mer än någon människa någonsin har hatat någon annan människa i världshistorien!!! Dumma, spinkiga, anorektiska lilla skitaerobicsinstruktör!
Om det fanns nån del av min kropp jag kunde röra sig utan outhärdlig smärta skulle jag slå honom med den.
Christo ville att jag skulle jobba med mina triceps. Jag har inga triceps!
Och om du inte vill få bucklor i golvet, ge mig för fan inte en skivstång eller något som väger mer än en smörgås!
Löpbandet kastade av mig och jag landade på nån slags kost- och hälsoinstruktör. Varför kunde det inte ha varit någon mjukare, såsom dramaläraren eller körledaren?
________________________________
Lördag:
Satan lämnade ett meddelande på min telefonsvarare och undrade med sin retsamma, gälla röst varför jag inte dök upp idag. Bara ljudet av hans röst fick mig att vilja slå sönder maskinen med min almanacka, men jag saknade styrkan att ens använda fjärrkontrollen och tvingades ligga elva timmar i sträck och se Väderkanalen...
________________________________
Söndag:
Jag har bett kyrkans taxi att hämta mig för gudstjänsten idag så jag kan gå och tacka Gud att denna vecka är över. Jag hoppas också att min man kommer att välja en rolig present till mig nästa år - som en rotfyllning eller en livmoderoperation. Jag säger fortfarande att om Gud hade velat att jag skulle böja mig, hade han spridit ut diamanter över hela golvet!


Ha det!

Det lammar ...

Gudars vad det lammar.

Det är bra, men grindarna har tagit slut.

Återkommer.

Ha det!

Mullsjö

Igår var vi i Mullsjö och åkte skidor. Hjalmar har kommit en bra bit på väg till att kunna åka på riktigt. Han kan stann, svänga och vågar åka fort. Vad mer behöver man kunna?



Kanske skulle man låta bli att försöka åka inne bland träden.

Han hittade en slinga inne bland träden där barn innan hade åkt. Det gick bra ibland. Men nästan varje gång så trasslade han in sig där inne och rotade runt en bra stund innan han kom loss.

Full fart ner för backarna är det nu i allafall. Han tycker att jag är ruskigt långsam. Jag vågar ju varken ta i eller ramla. Trots att jag hade dubbla bälten på mig och tog det så lugnt så lugnt, så var natten ingen rolig upplevelse.

Men å andra sidan så har jag ont i musklerna i dag på ett friskt vis. Äkta träningsvärk.

Jag längtar redan tillbaka.
... och tillbaka lär vi få åka eftersom jag glömde sonens skidor där ...


Ha det!

Jätteförkyld.

Återkommer.

Jag och Hjalmar skall åka skidor i Mullsjö imorgon.

Det skall bli kul!

*Snörvel*

Blixtlåsprincipen

Eller vävning som det kallades när jag började köra.

Jag blir tokig när folk börjat att väva vid första skylten. Då väver ju folk på olika ställen och istället för att bli en hjälp så stannar huvudfilen. Folk blir galna när man fortsätter ända fram och tycker tydligen att man skall stå i kö, även om det är dumt och mot reglerna. Folk blir lika galna när bil nummer tre skall trycka in sig framför dom.

... och ja, jag har alltid rätt i trafiken. Egentligen så är det bara jag som kör rätt.

*Muahahahahahahaha*

Om alla hade kört hela vägen fram innan dom börjar väva så blir det smidigare och kön blir inte så lång att hamnar bakom rödljus och korsningar.



Här är en till som har samma åsikt.

http://www.aftonbladet.se/bil/collin/article6447284.ab



Kör ända fram!!!!! *Står upp och viftar uppmanade med båda armarna*

Uppdatering:
Polisen berättar här hur man skall göra.
Naturligtvis så tycker dom samma som jag. ;)

http://www.aftonbladet.se/bil/article6446187.ab


Tjörnbron

För trettio år sedan så rasade den gamla Tjörnbron eller Almöbron som den väl egentligen hette.

Trettio år sedan ...

Jag minns det som om det var fem år sedan.

Åtta personer dog. Sex bilar och en lastbil åkte över kanten.












Den där händelsen satte sina spår på flera sätt.

Morsan kom in i mitt rum på morgonen och sa att Tjörnbron hade rasat.
Jag var 10 år och la snabbt informationen till handlingarna.  Det bekymrade mej inte särskilt mycket just då.

Min familj har ett landställe ute på Stora Askerön.
Vi var därute varje helg, varje lov och lite där emellan.
Vi fick åka färja över när vi skulle ut till landet. Jag satt i baksätet i färjekön och tittade upp på bron. Kände hur högt det var. Hade funderingar på hur länge dom kunde andas i bilen efter dom landat.
Vi tillbringade många timmat i färjeköerna, åt båda hållen. Rekordsnabbt för dom vuxna och sakta för mig så växte den nya bron på plats.
Pappa hade massor av teorier hur man skulle undvika dom långa köerna. Vi åkte till och från landet på alla olika tider på dygnet som finns tror jag. Ett påsklov, så hade han en kanonidé. Vi slängde in oss i bilen och åkte upp just då det enligt alla regler skulle ha varit två mils kö. Men farsans teori höll och vi stod i färjekön som bil nummer tio! Radio stod på plats och skulle se den väldiga kön, dom fick tag på farsan och intervjuade honom på plats.
Morsan satte på radion i bilen och där var pappa som berättade för hela Sverige om hans köteori.



När den nya bron var färdig och invigd, så tog det vad jag minns bara någon månad innan en norsk båt körde på den nya bron. Både bron och båten klarade sig. Men för mig var det ett bevis på att den där bron var knappast säker ...
Många år efter bron var på plats, så tittade jag oroligt på räcket vid sidan. Fortsatte det?
Fick vi möte?

Det har släppt, mer eller mindre. Men jag gillar fortfarande att få möte mitt på bron!

Hjalmar gillar också bron. Det har ju ett H för Hjalmar och ett H för Henrik. *Ler*




Ha det!

Apport ...!


Böcker ... Åh, böcker!

Som jag har älskat böcker under min uppväxt.

Fem-böckerna som jag fullkomligt slukade. Mysterieböckerna, också av Enid Blyton och Äventyrens-böckerna! Kommer ni ihåg Äventyrens Skepp och Äventyrens ö, jag älskade dom!



Bröderna Hardy böckerna har jag nästan allihop. Inte glömma Svarta Hingsten böckerna, Windy-böckerna och en hel drös till med hästböcker.
Kittyböcker läste jag några som jag fick på något kalas. fastnade aldrig för dom. Men Tvillingdeckarna var toppen.



Lilla huset-böckerna var toppen, likaså Lotta-böckerna, Dante och Jolly.

Kommer ni ihåg Sotarpojken och Farmorsresan? Det var också böcker som jag älskade!

Biggles var bra, spännade böcker. Pirater, dubloner, flygning och öde öar.

Jag ärvde en hel drös böcker från min far som var skrivna på gammalsvenska. Det gjorde mej inte ett dugg. Jag plöjde igenom Melka fullblodet, Ursus björnen och säkert 10 andra i samma serie. Jag har läst alla djurböcker som fanns på mitt bibliotek, som var pyttelitet, men välsorterat.
Alla klassikerna, En världsomsegling under havet, mannen med järnmasken, Den mystiska ön, alla var ju helt underbara.

Jag glömmer aldrig den första boken av Stephen King som jag fick av min bror när jag fyllde 12. Jag tror att jag drömde mardrömmar i en månad efter att jag med uppspärrade ögon plöjt Varsel.



Varsel skapade ett sug efter liknande böcker, fortfarande med ett ben kvar i barnaåren så läste jag "Det", Pestens tid och Jurtjyrkogården parallellt med Ronja Rövardotter.

Någonstans i 11-12 års åldern så satte morsan Samhällets Olycksbarn av Victor Hugo i händerna på mig. Det var bra. Det fick jag poäng för när jag 3 år senare skrev en recension av den och lämnade in.

Jag minns så väl när jag var utan bok och pappa plockade ut Peter Blod ur deras bokhylla. Åh, en sådan bok. En sådan hjälte. Hjärtat smälte både av hjältedyrkan och av stolthet att få böcker ur den vuxna bokhyllan.

Det var då jag upptäckte Alastair MacLeans böcker där ute i hyllan. En bokfest utbröt och jag var inte närvarande i vår värld på två veckor.

Tänk den tiden då man helt kunde gå upp i böckernas värld. När man kunde låta sig uppslukas och inte hade andra krav på sig än att gå till skolan i några timmar. Morsan drog ut mej ur rummet och satte mej framför ett dukat bord, innan jag på lätta steg lämnade min skrapade tallrik på bordet för att snabbt flyga tillbaka till piratön eller något annat spännande ställe igen.

Ibland vill jag vara 11-12 år igen.

Ibland ...




Sandvargen - Åsa lind

Vi fick låna en bok av en arbetskamrat.

Sandvargen av Åsa Lind



En sådan mysig bok! Lagom långa kapitel, rolig för Hjalmar och lite lagom underfundig som roar mig också.
Den tar upp några sådana där saker som 7-åringar funderar över. Var var jag när innan jag fanns osv. Svaren är ju inte sanningsenliga, utan dom pratar vi om under tiden vi läser sagan och efteråt.

Har ni en 6-9 åring så testa den.

Ha det!


Pulkaåkning

Sonen går inte i skolan på fredagarna. Det hänger kvar från förra terminen då vi behövde fredagarna för att jobba ikapp. Nu behöver vi inte det, men vi har valt att ha kvar fredagarna hemma både som en påminnelse och som en lite lugnare mysdag. Sedan så är ju jag på jobbet hela helgerna och det är allt lite mysigt att få en hel dag med sonen. Vardagslyx.

Men den här fredagen så skulle dom ha pulkaåkning ...

Det går ju inte att neka. Ni kan ju se framför er om jag skulle ställa frågan om han inte hellre vill vara hemma med mamma och pappa istället för att åka pulka ...

Ja, tjena ...

Jag ringde till skolan i morse och kollade.
Jo, självklart så skulle Hjalmar få följa med. Trodde inget annat, dom är underbart flexibla på den skolan.

När jag väckte Hjalmar i morse med orden om att han skulle åka till skolan och åka pulka så studsade ha upp ur sängen, välte in i elementet och höll på att köra huvudet i handfatet. Jösses ...

Han var glad och lycklig, pladdrade på som en liten papegoja om pulkor och hjälmar osv.
Hittade sina älsklingsbyxor i garderoben en nyärvd tröja som var fin och allt var toppen.

Jag letade som en galning efter den nya saftflaskan som han fick i julklapp. Hittade den till slut - i frysen. Full med is. Tinade upp den, samtidigt som jag gjorde gröt. Letade efter hjälmen och kollade så att den satt som den skulle.

Satte gossen vid matbordet, fram med gröt, på med farmors äpplemos, ner i källaren för att hämta pulkan.

Hinner fyra steg ner i trappan när ett tjut kommer från köket.
Fråga mej inte hur ...
Men det mesta av gröten låg på stolen brevid honom, resten låg på tröjan och på byxorna.

Nu stod vi plötsligt på noll igen. *Suck*

Fram med andra kläder. Fixa mer gröt. Ner i källaren efter pulkan.
på med overall, vantar, mössa och ner med hjälmen i väskan, kom på att pulkan skulle vara märkt och märkte den.

Hmmm ... ?

Vad har jag glömt nu då ...

Saften!

In i köket, försöka få ut isen ut ur flaskan. Fick ut eländet och i saften. Ner i väskan. Kom på ledighetslappen till skiddagen i nästa vecka. Ner med lappen. Ut med gossen till bussen och ...

Pfuiiiiiii ....

Där gick luften ur mej.

Klockan är inte ens 8:30 och jag är redan helt slut.

Gudars ...

Vi fortsätter mötesveckan

Jag fortsätter min mötesvecka med att åka ner på möte på jobbet.

Haft ett traumatiskt möte med arg sotare.
Jag kan inte påstå att jag kan klandra honom, det är väl det som är det värsta.



Nya tider behöver nya ordspråk.

Den man ligger med får bädda.

Den som tar, han har.

Det man inte minns, har inte hänt.

Det man inte vet, har man ingen aning om.

Det vi inte gör idag slipper vi göra om i morgon.

Förtala är silver, förtiga är guld.

Gammal kärlek kostar alltid.

Har man slagit yxan i båten får man ro som fan.

Liten stuga kallas ofta stort dass.

Man måste kyssa många grodor innan man hittar sitt svin.

Den som dricker ensam har bara sig själv att fylla.

Den som gräver en grop åt andra får 88:50 i timmen.

Den som spar han har men inte roligt.

Det finns inga dumma frågor, bara dumma människor.

Det man inte har i huvudet får man ha mellan benen.

Det som inte tar död på en... får en i alla fall att må riktigt dåligt.

Det är med kärlek som med whisky, den tar slut.

Dåliga flickor är inte det sämsta.

Framtiden var bättre förr.

Friskt vågat, halva inne.

Först till skrivarkön får först skriva ut.

Hårt arbete lönar sig i framtiden, lathet lönar sig nu.

Ju fler kockar desto större fackförening.

Kvinnans list övergår när mannen får stånd.

Livet är hårt, men orättvist.

Man har inte roligare än man köper ut för.

Man lever bara en gång och många inte ens det.

Obeslutsamhet är nyckeln till flexibilitet.

Problem är till för att skjutas upp, för att sedan glömmas bort.

Även i de lugnaste vatten drunknar man.

På kvällen blir den late trött

 


Instruktörsmöte idag

Det är stora mötesveckan, den här veckan.

Vallhundsringens instruktörer skall träffas. Vi skall planera kurser och liknande.

Skoj!

Symöte

Jag var på symöte igår.

Attans vad roligt det var!


Sy?

Nehäedu! Det skulle jag aldrig göra.


Ha det!

Jullovet slut

Jullovet är slut och jag med ...
Helt slut menar jag. Fattar inte varför det skall vara så många röda dagar över jul.

Imorse när jag väckte sonen, så sa han att han ville gå lägga sig klockan 6 idag. Han var inte lättväckt om man säger så.

Vi får väl se.

Igår kväll så ville han se färdigt Scooby Doo inan det var sängdags.
-Ja, gör det då. sa jag. Men det blir Scooby istället för saga då.
-Ja-ja. sa sonen buttert. Jag får ju ändå bara läsa mina sagor själv ...


Vi har lästränat lite på kvällarna. Han läser några ord och jag resten. Det verkar ha satt sina spår.

Stackars barn. ;)


Inte ens vattentäta ...

-Mamma! Vet du! En av tjejerna i min klass. Hon har så dumma skor!
-Varför är dom dumma då?
-Ahmeh! Dom går inte att klättra i berg med. ... och vet du! Dom är inte ens vattentäta. ... och fastän dom inte är vattentäta och inte går att klättra berg med, så är dom inte ens snabba.
-*Håller mej för skratt* Men dom kanske kan vara bra ändå?
-Va? Nähe-edå! Fast jag har sagt till hennes mamma, att köpa riktiga skor till henne. Fast då säger hon att tjejen inte vill ha några andra.
-Jättekonstigt. säger jag och ler inombords.
-Ja!


Ja, där ser man. Man kan inte impa på 7-åriga grabbar med snygga skor som inte går att leka i ...





Trött som en sten

Hjalmars har ett nytt uttryck.

Man kan vara mätt, trött, stark, modig, tuff, rädd, kissenödig eller vad annat som passar in, som en sten.

Stenar har fler känslor än vad man kan tro.



Ha det!



Parkeringsproblem?


Bred bredare bredast

Jag håller på att klä om innan jag åker till jobbet. Sonen står brevid och pratar, pratar och pratar.

-Mamma, vad är bred egentligen?
-Bred? Som i att trädet är brett?
-Ja ... *Han måttar med händerna runt bålen på sig själv, samtidigt som han tittar på min bål*
-Eller hur menar du? frågar jag
-Jag tror att du är bredare än pappa.

Tack min son. Jag älskar dig också.



*Hrmpf*


Ny skala


-18 ...

Men sluta nu ...

Det är inte roligt längre.



En promenad i snön och solen.

Vilket vinterväder!



Så vi beslutade oss för att ta en promenad, jag och sonen. Hundarna var med så klart!



Pulkan är med naturligtvis. Fast vi har inga bra backar att åka i. Alla slutar i ån.
Hundarna stortrivs och beter sig som grävlingar. Allt som luktar finns ju under snön.



Men visst fick grabben åka lite pulka!



Här nedanför står Heron.



Bozz känner ni igen allihop.



En Justus har vi ju också.



... och en Majja.





... och en Meg.





Gossen åkte och hundarna sprang. Härliga tider.

Det var sedan som allt hände ...

Kan ni gissa ...

Hjalmar lyckades att åka med pulkan rätt ner i ån. Isen sprack och gossen åkte i vattnet.

i -10.

Igen ...

Ibland så känns det som att jag inte berättar om annat än gossens bad i åar, bäckar, vattenpölar och dylikt.

Här har jag fiskat upp ungen och vi är på väg hem. Overallen börjar frysa på utsidan och gossen är mest upprörd över att vi inte fick upp pulkan. Världens bästa pulka låg kvar under vattnet i ån.





Som tur var så gick pulkan att få upp efter att kläder bytts och mat ätits.

Lugnet lägrar sig åter i Vallby.


Ha det!




Ehlers Danlos Syndrom

EDS i vardagsspråk.

Japp, det verkar som att det är det jag har ...

Vilken tur.


Inte ...


Vintern kom

... och bloggningen verkar ha stannat.

Här är vi i allafall. Vattnet fryser i till djuren hela tiden och veden går åt i en hastighet som liknar ljusets.

Häromdagen så var Familjen Siberg här. Barnen lekte och vi fick pratat. Så härligt!

Dagen efter så hade Hjalmar tur som en tokig och fick hänga på Sibergsfamiljen till Universeum.
Innan Universeum så hade jag kört slut pojken i pulkabacken. Behöver jag förklara hur snabbt gossen somnade igår kväll?

Vi har bytt Henriks julklapp och han har nu fått en bärbar PC som han terroriserar oss med.


Ha det!

Bozz

Äntligen har vi lyckats att ISDS-registrera Bozz. Det tog sin tid, Engelsmän är inte särskilt smidiga.

Bilderna får tala själva!















Vintersport



Henriks och Hjalmars nya isbana.



Nu är det dags! Snart bär det iväg.



Hej, vad det går!





Här nedanför spolas isbanan.








Kolla en Amerikansk världskarta!

Kolla en Amerikansk världskarta!

Hur självcentrerade kan dom bli?

10 dagar 91 timmar

Jag börjar bli en smula trött nu.

Dom senaste 10 dagarna så har jag jobbat 91 timmar. 3 nätter och snart 4 dagar.
Nu får gärna dom röda dagarna ta slut.

Nu är det bara den där förbaskade trettondagen kvar och helgen som kommer därefter.
Sedan så går allt tillbaka till det normala.

Pfuiii!

25 - ..........Brrrrrrrrrr

Gudars vad kallt det var i morse. 25 - ...

Stackars bilen. När jag startade den och alla oljor osv är 25 minus så låter det inte vackert. Måste fixa en ny sladd till motorvärmaren.

Gossen härjar i snön och Henrik förbereder inför klippning och lammning. Bara tanken på att ha lammande tackor i minusgrader gör mej tokig. Förra året så lammade några i 12 -. Lammen hade bara minuter på sig att komma på benen och få mat i sig innan dom helt enkelt frös ihjäl. Jag har väl aldrig sondat rutinmässigt innan, men då gjorde jag det. Varenda lamm som föddes, torkade jag och sondade.

Nu är det 1 månad kvar tills lammningen börjar. Var är den globala uppvärmningen någonstans?




Ha det!

2010-01-01

Första dagen på det nya året.

Nyår firades på hemmafronten sovande, försök till sovande och krypande.

Mao:
Sonen sov, till sin förtrytelse.
Jag ville sova men kunde inte pga av maken.
Maken, som hade tappat taget om det djupfrysta ensilaget med högaffeln och satt med full kraft högaffeln rakt ner i foten, sov naturligtvis inte stackaren. Han fick krypa till toaletten och hämta värktabletter ...

Nu är foten svullen och ond. Jag tror bannemig att något av dom där små benen som finns där uppe på foten har fått en spricka i sig. 



Det där hade inte kunnat hända mig. Jag är helt enkelt inte så stark.

Gissa hur nöjd jag var med maken klockan 05:35 i morse när jag var ute och rastade och matade hundarna innan jag åkte till jobbet ...


RSS 2.0