Sannas lilla blå!

Hjalmar har pysseldag i skolan. Låter mysigt tycker jag. Det verkar han också tycka.
Han drog iväg som en avlöning i morse.

Igår var en bra dag. Jag hade inte jätteont och gjorde alldeles förmycket saker. När kvällen kom så var jag helt slut och hade så ont att jag hade kunnat grina.

Idag skall jag ta det mycket lugnare.

Det skall jag.

Underbart med sol!!!!!

Det är nu jag önskar att jag hade varit lite mer hel i kroppen så jag hade kunnat ta hundarna på en långpromenad. Men jag tänker i allafall gå ut och ställa mej på gärdet med mina 6 dårar runt mig.

Majja är dräktig. Det är glasklart nu. Tösen som normalt äter 6 dl mat om dagen är nu uppe i 8 och vill ha mer! Har aldrig hänt någonsin.

Grabben är mycket just nu. Han vill så mycket. Samtidigt som det är bra, så tar det en del på krafterna.

Han pratar så himla roligt! Han äger, den och den suger på att klättra, massa roliga ord kommer det ur den lille grabben. Han låter som en tonåring i miniatyr.  ... och vet ni. Han kan säga Ö på riktigt! *Stolt*
Klockrena Göteborgska Ö:n kommer det ur honom. Saker och ting rättar till sig. Då bortser jag från dom Bohuslänska i:na som också låter och det faktum att s med konsonant efter fortfarande är krångligt. *Ler*


Livet är bra härligt!


Ha det!

Normalt sett brukar jag tycka om måndag morgon. 5 dagar ligger framför mej där jag är ledig från jobbet. Men idag var känslan att jag var mer död än levande.

Operationen gick bra. Jag har fyra plåster på magen efter dom olika hålen som dom behövde. Så nu är jag äntligen kastrerad och klar. ;

Jag tänker absolut ta det lugnt i några dagar till. Men nog märks det här hemma att jag behövs ...

Milla, Hjalmars flasklamm från förra året, fick lamm igår. Två små svarta krabater. Jag hoppas att det går bra, för dom var verkligen efterlängtade.

Han har blivit så stor Hjalmar. Han kan tänka i flera steg och kan hejda sina impulser. Jag är verkligen stolt över honom. Han kämpar på och har gått om hela klassen i huvudräkningen, men har en del kvar när det gäller läsningen och bokstäverna. Men det går stadigt framåt. Jag anser att han uppfyller samtliga mål för klass 1 redan nu. 
Det är verkligen skillnad på grabben nu och för fem månader sedan.


Ha det!

japp, här är jag igen.

Efter några dagar på NÄL så känns det som att jag har blivit påkörd av en buss.
Men jag har blivit väl omhändertagen.

Konstaterade att snön har försvunnit ännu mer.
Våren är i anstormning och det känns så skönt!

Annars så är jag så trött just nu. Så nu är det huvudet rakt ner i kudden som gäller.

Sov gott!

Lärkan har kommit! Den hängde högt upp på himlen och kvittrade som galen! Härligt! En drös med sångsvanar satt ute på gärdet igår och tog igen sig innan dom galningarna fortsatte norrut. VÅR!!!!!!! Radbrytningar fungerar visst inte idag heller ...

Gudars vad med problem det är jämt ... Nu fungerar inte redigerarna som dom skall heller. Jag hoppas att ni kan tänka er radbrytningar i inlägget under. Dom vill inte ens finnas med när jag kodar in dom ... Kram!

Fast inte ... Det regnar, det gör det, men inte öser det ner, inte.

Sonen och Henrik har gjort en snölykta.



Visst är den fin!

Visst hade det här kunnat vara Vallbyån, som framtinande började sin framfart.

Men nej!

Det här är vårat gärde framförhuset. Den har fått en egen vårflod.





Det går åt rätt håll!

Det gör det.


Ha det!

Det ligger vatten på hela gärderna. Vi pratar isvatten. Vi pratar c:a 1 dm vatten.
Sonen tar fart, springer genom vattnet, med ett lyckligt tjut så slänger han knäna ner i sörjan och kanar framåt med isvatten sprutande runt sig.

Han har saknat regnet, leran och vätan.

Det har inte jag ...


Men just nu när det töar för fullt så ser jag fördelarna med vattnet. Jag ser hur den riktiga världen, som inte är vit, börjar att kika fram. Jag får vårkänslor och vill med en gång se blommor, fjärilar och grönt nytt gräs. Jag vill släppa ut fåren på bete och se när lammen studsar genom hagarna. Jag vill höra fågelsången på kvällarna och känna ljumma vindar mot ansiktet.

Men va´katten ... det smälter ju iallafall!

Jag stannar upp på promenaden och vänder ansiktet mot solen. Känner värmen och inser att det blir vår i år också.


Ha det!

Det är så skönt att det äntligen töar.
I dag var jag och sonen ute med hundarna på gärdet. Vi gick i vatten hela tiden. Ån börjar smälta fram och sonen, som verkligen gillar vatten, var i sitt esse.

Han hade på sig fodrad regnoverall, gummistövlar och regnvantar. Helt otippat så var han genomvåt efter en timme.

Hur får man tag i dykarutrustning?


Ovan: Bilden föreställer mej och sonen på fuktig promenad på gärdet i våra nya kläder. Eller inte, då ...


Vi har kört skola här hemma idag. Matten gjorde han på under 1,5 minut. Sedan så suddade vi oss igenom alfabetshäftet. I slutet så skrattar han hysteriskt och jag behöver en veckas semester.
Men just nu så går han framåt i skolan med expressfart. Allt som inte fungerade fungerar där nu. Det är så skönt!

Det verkar som att han blev "skolmogen" till slut.

Jag hoppas att han kommer ifatt med läsningen också.

Snart är det den 25. Det är dagen D, för operation.
Ju närmare den dagen jag kommer, ju mer nervös blir jag. Det ramlar ju ner tillslut att dom skall ju faktiskt in och karva rätt ordentligt. Börjar bli rätt så nervös ...

Ha det!

En förvirrad Tofsvipa satt på snötäcket och tittade sig omkring.

Får en konstig fadd smak i munnen ...

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6804773.ab

Det kanske är bättre än vad det låter.

Kanske ...

Jag håller mej nog till mina Finull.

1. En synnerligen rosslig koltrast försökte sjunga i morse när jag väntade på slaktbilen.

2. Liten pippi inspekterade fågelholken. Jag såg inte vilken det var, men jag gissar på den lille svart-vita       flugsnapparen.


Mer! Vill ha mer!!!!

-10 i mars? Det är ju inte klokt. Vad skall sädesärlan tro när den kommer? Det är ju inte många dagar kvar.

Snö har vi också så att det räcker. Mellan 30-40 cm hårt packad. Den kommer väl att smälta lagom till midsommarafton. Gossen var ute och skidor så sent som i söndags. Han har börjat att försöka hoppa med dom.
Tokstollen.

Jag har hamnat i dvala. Det går inte att sova så mycket som jag behöver. På något vis så är jag trött när jag vaknar.
Jag hoppas att det släpper snart, för jag får inget gjort och uppskattar inte det underbara väder som vi faktiskt har.

Fåglarna sjunger, smältvattnet droppar, hundarna ylar (Majja slutar löpa nu) och solen skiner från en blå himmel.


Ha det!

Två kompisar i flygande fläng.

Shorts och gummiskor!

Nu är vår tik Majja parad. Den stolta fadern heter naturligtvis Bozz.

Hör av er vid intresse!!!

Vi går mot våren. Henrik har siktat ett säkert vårtecken.

Det är inte snösmältningen jag menar. Inte heller har det siktats en enda blomma under snötäcket.
Lamningen är snart över, så det är inte det heller. Vi har visserligen hört några små fågelkvitter, men det är inte det jag menar heller.





Ha det!

Dom två Border Collietikarna i Upphärad är upphittade.

Dom låg bredvid tågspåret båda två. Döda.
500 m hemifrån.
Dom hade ställt en älg på spåret som inte ville gå av. Sen kom tåget och alla tre är ett minne blott.

Usch, vad tråkigt.

Det är inte lätt att gå på möte när lokalen inte finns ...

Men vi hittade dom tillslut.
Jag var verkligen inställd på det här mötet. Verkligen taggad till att försöka få klarhet vad det är som händer och få reda på hur det skulle lösas.

Men istället så hamnade vi i en experimentverkstad. Vi fick brainstorma om olika frågor, som för mej inte förde varesig skolan eller vetskapen om skolan framåt.

Frågorna gällde tex:

Vad tycker ni om betyg

Var lär man sig

Hur lär man sig

När lär man sig

Vad är kunskap


Jag fick inte ut ett skvatt ...
Men jag hoppas att han som drev den här workshopen fick ut det han ville, så han kan gå vidare.

Ha det!

Hur det gick till vet jag inte, men jag är på jobbet igen.

Jag har suttit och gått igenom en drös med gamla mail och annat elände.

På onsdag kväll så skall jag på ett möte om skolans framtida planer.
Lilla Edets kommun kanske inte är stolta över jumboplaceringen i:

Kunskap bland 7-9:de klassare
Förmåga att hantera mobbing
Lägst antal vuxna på x antal elever

Kanske så skulle rektorn försöka att vara en riktig chef istället för att sikta uppåt i karriären.
Kanske så skulle han tänka på att göra det möjligt för sina anställda att faktiskt se till att barnen får en realistisk chans. Istället för att skära ner ALLA resurser. Ta bort anställda som inte ersätts.
Låta bli att totalt strunta i att problemen växer och att det inte finns en chans att klara av dom när han ännu en gång uppfyller alla sparkrav. Sparkrav som andra kommuner ser inte fungerar.

Jag riktigt ser hur han vill bli kallad duktig för att han har löst sparkraven. Men hur duktig kan han känna sig när 41% av barnen inte blir godkända till att få en gymnasieutbildning.

... 41% ...

Det finns en undersökning gjord i Lilla Edet där elever fick svara på hur mycket 51-48 är.
Rätt många elever svarade 17.

"Eleverna hade utvecklat hemmagjorda algoritmer som lärarna inte hade kunnat upptäcka. Eleverna sitter och arbetar med sina böcker och lärarna missar att se många av problemen. Ett exempel på problem som barnen hade var att kasta om siffror i subtraktionen. Per-Olof visar på exemplet 51-48. En relativt stor andel elever fick det till 17 för att de tar det största talet 8 minus det minsta talet 1 och lägger skillnaden till 10."

Jag blir mörkrädd.

Jag blir förbannad över att det inte finns en enda specialpedagog i hela kommunen. Inte en speciallärare.
Jag blir trött och ledsen när jag sitter och tragglar med min son och vet att om inte jag gör det här så kommer han efter. Både jag och Henrik kan läsa. Vi är till och med riktigt bra på att läsa. Men hur man lär ut det har jag ingen aning om.

Nu håller läsning på att släppa. Det går framåt, det skall bara till att han själv vill kunna läsa, så fixar han det. Men det är ju inte alla barn som har två föräldrar som sitter och tragglar.

Mötet på onsdag kväll handlar om åtgärder. När resultaten kom fram så har det tydligen blivit storm bland föräldrarna. Så jag gissar på att dom skall försöka att lugna oss. Hade dom haft pengar så hade dom säkert försökt att muta oss.

Men jag kan lova en sak.

Om inte jag tror på dom.
Om inte jag tycker att åtgärderna räcker.

Så kommer dom bannemig få reda på det!

Idag känns det mycket bättre i kroppen.

Men jag rör mej låååångsamt. Sköldpaddorna tutar och vill om ...

Barn gör inte som man säger ...




Dom gör som man gör!

Två Border Collietikar har försvunnit hemifrån i fredagseftermiddag.

Båda är trefärgade. Den ena är rätt så skygg för främmande, den andra är bara 8 månader.

Någon som har sett dom????????

(Det är inte hos oss, längre norrut)

Gamla, snart fyrtioåriga tanter skall inte ramla ...
Dom skall absolut inte ramla på is.
Det sista dom skall göra är att göra en rejäl bananskalshalkning, där båda fötterna åker upp i luften och sedan falla handlöst ner på svanskotan och det stackars bäckenet.
Jag tänker inte tala om vad jag väger, men jag är 180 cm lång ... Sedan så har jag en jädrigt "stor, tung benstome". Det blev mao förmodligen en rejält ryck på Richterskalan.
Isen höll i allafall ...

Jag tror att jag låg på isen i flera minuter med sex lyckliga hundar krälande över, under och på mig, innan jag lyckades få upp telefonen. Jag ringde till Henrik. Han skulle komma ut direkt och hämta hundarna och eventuellt mej också, med traktorn. Naturligtvis så var jag så långt bort jag kunde komma.

Nu är ju våran traktor kinkig. Den tänkte naturligtvis INTE starta. Henrik lyckades bränna en säkring på den, men starta skulle den inte.

Nu så kom han ut och hjälpte mej ändå såklart. Det där med lyckliga hundar och rejäl värk, går inte bra ihop.

Hela dagen igår tillbringade jag i tv-fåtöljen, i datastolen eller i sängen.

Idag så går jag i allafall.

Ett steg i taget ...



Jag känner mej ungefär som en hyfsat frisk nittiotre-åring.


Ha det! 

Sonen är frisk.

Han blev frisk på allvar igår. Han satte nytt rekord på antal ord/minut. Han satte dessutom rekord på längdskidåkning, både längd och tid.

Det gjorde att han var frisk nog att göra skolarbete. Gossen fick kämpa under några timmar men var sedan jättenöjd med sig själv. I dag var det skola igen.

Ha det!

Jag brukar byta elleverantör några gånger om året.
Japp, sådan är jag. En jobbig djävel ...

Jag tycker inte att det är så jobbigt io försig. Jag knappar in elskling.se och kollar vad dom ligger på när jag börjar närma mej slutet på mitt nuvarande avtal.

Vårt avtal går inte ut förren 1/7 men jag var lite nyfiken och ibland så kan man få bra avtal genom att vara lite tidigt ute.

Jag höll bannemig på att ramla av stolen. Elpriset som var det billigaste var tre gånger kostnaden av vad vi har ...

Tre gånger högre ...

Det är nu jag börjar att förstå varför det har gnällts över elpriset i media under vintern. Jag har inte riktigt brytt mej om det eftersom jag visste vad jag hade.

Nu förstår jag. Nu tycker jag synd om alla andra som inte har bytt avtal som andra byter kläder.

Ha det!

Vi var ute i det härliga vädret jag, sonen och hundarna. Gossen är ännu inte helt bra från öroninflammationen och får nog vara hemma från skolan en dag till. Skidorna åkte på och ut gick vi.



Vi har mycket snö än, men den har ju packats hårt av dom senaste tödagarna.



Plötsligt så bestämmer sig hundarna för att samla ihop sig. och se vad vi gör. Dom tycker att vi uppför oss underligt ...



Vad vi gör?

Jo, sonen råkade ramla och nu försöker jag få till ett kort på hans glugg fram i munnen.



Fast kortet blev bättre när han stod upp. Solen lyser honom rätt in i ögonen så dom tänker han inte öppna mer.



En äkta 7-åringsglugg är det i allafall!

Skidorna gick fint i den nyfallna snön och solen strålade från en klarblå himmel. Jättefint!



Vi såg några spår i snön som vi tog kort på.



Förvirrad pippi. Åt vilket håll skall den egentligen?



Som dom naturmuppar vi alla är så vet vi ju att haren är på väg åt - vänster.



Vi får väl anta att räven är på väg efter haren. Men vi hittade inga harrester i allafall.

Sonen testade att åka på skaren. Det gick fint rapporterar han.



Hundarna trivdes och betedde sig på vanligt stört Border Collie sätt. Hälften ligger på magen och kollar på varandra så fort jag stannar och kikar på något.



Vad jag gjorde? Tja, jag testade att ta ett kort på en snökulle ...



Kortet blev inte som jag hade tänkt mej och jag vet inte ens riktigt vad jag var ute efter. Men det var skoj i allafall!

Ett sista kort.



Ni som har varit här och tävlat känner väl igen er nu ;)
Jag står på bron nere vid ån och tar kortet bortåt ån.

Ha det!

I går kväll så grät jag nästan.

Jag såg grusplanen komma fram. Isen och snön smälte i en rasande takt. Plötsligt så tittade gruset fram i gårdsplanen och jag blev så tacksam och rörd att nästan en tår trillade fram.

I morse så var allt som vanligt igen. Snöstorm, minusgrader, lamm i köket och skottning.

Men några timmar i går var jag lycklig och trodde på fullt allvar att det kanske skulle bli vår i år med.

Sonen är hemma från skolan. Stackaren har öroninflammation. Vi var på vårdcentralen i morse och fick penicillin. Vis av tidigare fighter så tog jag tabletter den här gången. Tabletterna åker ner i en rasande fart och jag gissar på att han är tillbaka i skolan i slutet av veckan. För att han inte skall glömma allt han lärt sig så åkte jag till skolan och hämtade ett gäng med böcker och uppgifter. Skolarbete utan kompisar att leka med ... Han kommer att önska sig tillbaka till skolan och bli frisk i raketfart.


Ha det!