Sannas lilla blå!

Jag studsade ut i solen med hundarna. Kände hur livet började strömma genom mej.

Helt underbart!

Plötsligt fick världen färg och livet snurrade gnisslande igång igen.
När vi gick därute på gärdet så njöt både jag och Henrik av det härliga solskenet. Hundarna for runt oss som missiler och man fick en härlig känsla utav att våren stod och knackade på dörren.
Även fast jag vet att vintern inte är slut så kändes det som om jag öppnat dörren och kikade ut efter att ha legat i ide.

Ljuvligt!

Lycklig och glad går jag hem och drar ut min motvillige vampyrson, som skriker vilt när han kommer ut:

-Ajjjj! Mina ögon. Solen skiner!  Var är mina solglasögon? Måste jag vara här ute?


Ha det!