Sannas lilla blå!

Åkte i väg med släpkärran fylld av skräp. Bl a gammal ensilageplast och stora rullar med taggtråd på stolpar. Naturligtvis ordentligt nedblötta, kladdiga och så äckligt det bara kan bli...

Kommer fram till centralen och kör in. Sonen sitter i baksätet och pratar som en kulspruta, naturligtvis.
En farbror som jobbar på stället kommer fram och erbjuder sin hjälp. Han såg väl att det var liiiite mycket för en person att få av. Hjalmar hoppar ur bilen och och utbrister - Vad äckligt här luktar!
Gubben, som dessutom var rätt så dragen, var snabb i repliken - Det luktade inget här förrän du kom.

Därefter så blev dom bästisar.

När kärran var avlastad så tyckte gubben att den skulle spolas av. Hjalmar blev eld och lågor. Spolade av hjärtats lust medans jag slängde resten. När jag kommer tillbaka så så möter jag den stackars gubben som är HELT DRÄNKT... Gissa vad den f-rb----de ungen gjort... När jag konfronterar honom med det så utbrister han glatt - Pojkar gör sånt!

Jag lyckades få honom att gå fram och säga förlåt efter hot om sängen resten av dagen. Men attans vad pinsamt.

På vägen hem så berättade Hjalmar att han skulle minsann jobba på Återvinningscentralen när han blir stor. Då skulle han ha likadana kläder som farbrorn hade och han skulle bli chef för att sätta på vattnet.

Så nu är karriären utstakad och klar!