Slutet närmar sig...

Hur är det meningen att jag skall klara det. Hon har ju alltid funnits...
Hela huset ser ut som ett bombnedslag och jag skäller på min omgivning som om det var deras fel. Så fel...
Så himla fel...

Ser så många minnen som passerar. Så många saker som hon har ställt upp på. Så många saker som hon har ställt tillrätta. Det är svårt att fungera just nu.

Så ledsen nu...

Så himla ledsen...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0