Hjalmar säger:

-Mamma, jag snubblade på tuvan!

Sedan så muttrar han för sig själv:
-Mina ben gick bara rätt in i tuvan... Vad tänkte dom på egentligen, jag kunde ju ha ramlat!


Det är väl tur att han inte behövde klandra sig själv;))


Ha det!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0