Livet går vidare.

Visst är det konstigt att livet kan gå vidare trots att mamma inte är med.
Jag har fortfarande en konstigt surrealistisk känsla. Logiken säger att hon är död. Medans jag väntar på ett telefonsamtal från henne. Precis som om hon var bortrest.
Jag blundar för sanningen. Medvetet...
Jag orkar inte ta tag i sorgen djupare just nu. Den får ligga som en svart hinna i bakgrunden. Alltid närvarande men inte mitt i synfältet.
Jag mår bättre om jag är i nuet.
Jag är en bättre mamma om jag är i nuet.
Ända sedan jul så har jag sett till att jag har haft saker att göra i stort sett hela tiden. Det är en medveten flykt, och väldigt nödvändig.

Det kommer en dag när det släpper. Det kommer en dag när ljuset är tillbaka igen, när fåglarna sjunger, värmen är tillbaka och allting känns meningsfullt igen.

Har jag hört...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0