Sannas lilla blå!

Påsk...
Det lovet som var näst bäst. Dit jag längtade nästan mer än till julafton. Hela min uppväxt var fokuserad på helger och lov. Precis som vanliga ungar. Men påsklov och Sommarlov slog ju allt.

Mina föräldrar har ett sommarställe ute på en ö i Västra skärgården. Det är ett speciellt ställe där varenda sten, varenda berg, varenda träd har sitt minne. Ett ställe där jag lärt mej gå, simma, klättra och allt annat som gör livet värt att leva.
En hel sommar tillbringade jag med fingrarna i munnen, innan busvisslingen satt som den skulle. Jag höll nog på i två eller tre sommrar innan jag vågade åka vattenskidor.
Jag har skurit mej i dom flesta fingrarna på vänster han, inklusive att jag har kapat en sena i vänster tumme (Dom hittade den uppe i handleden en vecka senare). Jag har suttit uppe i dom flesta träden och skogarna har ekat utav alla indianropen. Vi var/är tre som höll ihop. Tre ungar i olika åldrar. Från två olika länder. Dom norska orden sitter fortfarande som gjutna. Även om Jan snabbt lärde sig att prata svenska med oss andra. En sådan uppväxt har inte många haft. Vi lekte från det vi vaknade tills vi blev infångna och indragna. Middag var något man åt så snabbt som möjligt för att sedan gå ut så fort som möjligt. Min familj har en gonggong, Jans har en klocka och Martins mamma busvisslade. Vi levde på stranden, i skogen, i båtarna, på öarna, på vägarna. Vi fångade fler krabbor än man kan räkna.  Om vi bara kom till middagarna så var det aldrig någon som la sig i vad vi gjorde, så länge vi inte gjorde dumheter såklart.

Jag och Martin var där varenda helg. Från Fredag till Söndag kväll. Men på Påsk och Sommar så kom Jan och Eli.  Inte ens att våra påsklov aldrig stämde överens gjorde oss särskilt arga, även om det var kasst. Vi utnyttjade dom dagar vi fick. Såg till att vända på dygnet så snart vi kunde.
Jag kan inte räkna alla spjut eller pilbågar som jag har täljt. Jag kan inte räkna alla kojor och hyddor. Jag har lättare att räkna gångerna som vi sov i våra sängar än dom som vi tillbringade i tält, i kojor eller under bar himmel.
Varje kväll när man somnade så kom ljudet från stranden tillbaka och man ramlade in i drömmen där man avslutat dagen.

Jag minns iskalla dagar i simskolan. Jag minns när vi badade och föräldrarna satt på stranden i täckjacka. Jag minns när Martin och jag slog vad om att vi skulle bada nästa påsk. Det året så låg Påsk i Mars och isen hade inte gått upp, men badade, det gjorde vi.

På påsk kom dessutom Momor, Bertil, Morfar, Margit, Gull, Kent, Annika, Janne, Hans, Britt-Marie, Katarina och Jocke. 
Påsk var aldrig tråkig. Det kunde regna, men aldrig bli tråkigt.
På långfredag så satte alla vuxna igång med att röja diken och städa upp i området. Sedan grillades det korv tillsammans och på kvällen så tändes påskbrasan. Med påsken kom naturligtvis smällarna och raketerna. Inga hundar fanns i mitt liv och hela helgen gick vi runt och smällde och smällde. Brände oss och eldade gräs.
Eldade ner Pappas enar och massa annat tokigt. Hade fruktansvärt roligt.

Hur skall jag någonsin kunna ge min son ens en liknande uppväxt?
Fortfarande så bankar mitt hjärta speciellt för påsken. Fortfarande så tänker jag på tiden när jag var 10-12 år just på påsk.  

Ha det!