Sorgens olika faser.

Det finns ju olika faser i sorgen. Allt från den första akuta fasen där man knappt fungerar, till fasen där sorgen är "läkt".
Just nu så är jag inne i en fas där jag tänker mycket på Morsan igen. Det känns bra att kalla henne för morsan igen. Drömmarna är fulla av henne och på något konstigt vis så har drömmarna ändrat karaktär. Förut så handlade dom mycket om vardagliga situationer som spelades upp. Nu så har jag plötsligt i drömmarna fått för mig att morsan skall räddas. Jag går igenom dom mest absurda och konstiga upplägg som allihop går ut på att jag skall rädda henne. Rätt konstigt eftersom jag aldrig har varit någon hjältetyp.

Jag pratar mycket med henne, utan att någonsin få svar *ler*.

Såret, det öppna akuta, det har börjat att läkas. Det syns att ärret kommer att bli stort och att det är en rejäl bit som saknas. Men jag hoppas att jag kommer att kunna se på ärret med kärlek och lugn. Det är ett livets ärr, ett ärr som man inte gärna vill få, men som är oundvikligt.

Saknaden är oändlig, men jag hoppas att sorgen kommer att läkas.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0