Dave
I fredags kväll var vi och hämtade Dave. Dave, som när jag såg honom sist var 2 år och en stor stilig kille.
Han är fortfarande stor och sig väldigt lik, men varför göder folk upp sina hundar?
Jag kan inte förstå varför hundarna skall rulla fram. Jag gissar på att Daves vikt ligger på c:a 35 kg. Ca 12 kilo mer än vad han skall väga.
Stackars liten. Eller stackars stor kanske man skall säga ...
Jag köpte Dave utav Lena och Peter för 10 år sedan.
Han var fruktansvärt söt och jag var lycklig. Vi badade och simmade runt. Som 8 veckors så simmade han runt som en liten sälunge. Han vallade tidigt och gick koncentrerat bakom fåren och gjorde sitt yttersta med sina små ben. Han var verkligen en lovande hund. Vi flyttade i samma veva upp till gården som vi bor på nu och fårbesättningen exploderade i antal. Tiden räckte inte till till min unghund och till Junior, så jag sålde honom. Men av alla hundar som jag sålt under mina år så är det bara Dave som jag saknat.
Min stora lurviga björn. Som alltid var lycklig.
När vi lämnade honom till dom nya ägarna och sedan åkte hem så brände blicken han gav mej. Han skulle ju med.
LÄMNA MEJ INTE HÄR!
Det kändes bra att hämta honom. Han fick följa med. Fast den här gången så tog vi honom från hans hem. Inte hem till hem.
Go och glad är han fortfarande.
Jag har saknat honom.
Ha det!
Han är fortfarande stor och sig väldigt lik, men varför göder folk upp sina hundar?
Jag kan inte förstå varför hundarna skall rulla fram. Jag gissar på att Daves vikt ligger på c:a 35 kg. Ca 12 kilo mer än vad han skall väga.
Stackars liten. Eller stackars stor kanske man skall säga ...
Jag köpte Dave utav Lena och Peter för 10 år sedan.
Han var fruktansvärt söt och jag var lycklig. Vi badade och simmade runt. Som 8 veckors så simmade han runt som en liten sälunge. Han vallade tidigt och gick koncentrerat bakom fåren och gjorde sitt yttersta med sina små ben. Han var verkligen en lovande hund. Vi flyttade i samma veva upp till gården som vi bor på nu och fårbesättningen exploderade i antal. Tiden räckte inte till till min unghund och till Junior, så jag sålde honom. Men av alla hundar som jag sålt under mina år så är det bara Dave som jag saknat.
Min stora lurviga björn. Som alltid var lycklig.
När vi lämnade honom till dom nya ägarna och sedan åkte hem så brände blicken han gav mej. Han skulle ju med.
LÄMNA MEJ INTE HÄR!
Det kändes bra att hämta honom. Han fick följa med. Fast den här gången så tog vi honom från hans hem. Inte hem till hem.
Go och glad är han fortfarande.
Jag har saknat honom.
Ha det!
Kommentarer
Postat av: Sofie
Tjenare! Känner igen det där med tjockisar... Kalle väger nog runt 25-26 kilo och är klotrund! Flisa däremot vet ju någorlunda hur man håller sig i form och har bara några extra kilon. Men hur man än tjatar på gammelhusse så blir det inte bättre... Men va fan, Patric har ju inte fattat det där med att hålla mig smal heller... ;-) väger väl 10-15 kilo mer nu än när vi träffades... ;-)
Postat av: Sanna
Hej du! Long time no see!
Lustigt nog så är ju inte jag smal heller ...
Men mina hundar! Dom får INGEN mat. Påstår dom i allafall.
Lille Kalle. 25 kg! Ja då är han rund, lillepojken.
:)
Det är tur att Patric ser till att du får mat!
Kram!
Postat av: Sofie
Japp, problemet är väl bara att jag får lika stora portioner som honom... ;-)
Sofie
Trackback
