Mötte grannen

Grannen som vi haft så mycket besvär av. Som anmält oss på diverse ogrundade tokiga saker.
Som man undviker litegranna eftersom han är en ... smula ... påträngande och tjatig.

Han fick tag i mej igår, när jag och grabben var ute och cyklade.
Jag var på ett lysande humör. Det var inte han.
Hans fru ligger hemma i hjärtfel. Själv är han skröplig och börjar bli till åren.
Tillsammans så har dom en pojk, som är någonstans i början av 40 år. Inga barnbarn.

I fredags hittade dom sonen död.

Han låg i sängen och var död.

Min granne tittade på mej och sa lite trevande:
Vet du, jag lever, fast mitt liv är slut. Frun ligger hemma och kommer inte ur sängen och vår son är död.
Jag vet inte varför jag går upp längre.

Jag tycker så synd om dom. Synd för att dom inte är friska, för att han har skrämt bort alla i sin omkrets och för att dom bara hade ett barn. Ett barn som nu är dött.




Plötsligt så kom tankarna tillbaka på ett barn till.

Kommentarer
Postat av: Loppran

Så sorgligt. :(

2009-04-10 @ 15:10:11
URL: http://www.tompa5.com/loppranblogg
Postat av: Sanna

Ja, så fruktansvärt sorgligt. Jag kan inte sätta mej in i deras situation fullt ut, men när jag kikar i deras synfält så der det svart ut. Så svart ...

2009-04-11 @ 14:50:15

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0