I morse tidigt.
Jag hade kommit hem och somnat på två röda som jag brukar göra. Plötsligt så vaknar jag av Hjalmar som står brevid sängen. Ögonen lyser av glädje och stolthet, han viskar:
-Mamma! En tand är lös!
Undrens tid är inte förbi.
-Mamma! En tand är lös!
Undrens tid är inte förbi.
Kommentarer
Trackback
