Sannas lilla blå!

När jag vaknade i morse så var det kritvitt ute. Frosten låg ute på gärdena och gnistrade i dom första solstrålarna.
Det är verkligen vackert att titta på.

Nu idag så är det snart dags att sätta fart efter helgen. En helg som har drainat ut en hel del kraft. Mycket planerande har det varit och sinnesstämmningen har ju inte direkt varit på topp. Vi har saknat våra fyra medspelare som inte får komma tillbaka.
Fattar inte hur företaget tänker. Är det meningen att man skall köra klackarna i taket av glädje för att man klarat sig?
Glädje över att ha klarat sig, tror jag ingen av oss känner. Däremot så finns det ju en lättnad, fast en skuldtyngd lättnad.
Jag klarade mej - dom gjorde det inte ...

Idag efter ladugård och hundar, så tänker jag ta min Lille Justus och gå ut och träna lite. Det är månader sedan och jag känner ett stort behov utav att bara vara jag och hunden.
Att kämpa tillsammans, bli frustrerad, se glädjen i hunden, leendet som kommer fram när det fungerar - Det är lycka det!


Ha det!