Sannas lilla blå!

Sonen sitter jämte mej i bilen och pratar, pratar och så pratar han lite till. Mitt högra öra har redan börjat att smälta i överkant coh då har vi bara åkt i 10 minuter.

Plötsligt blir det tyst ...

Jag hajar till och tror en kort sekund att jag har glömt sonen hemma.
*Pfuiii* Ha var med ...

Grabben sitter tyst i flera minuter och man ser hur han grubblar över något, pannan är skrynklig och hela ansiktet bekymrat.

-Mamma, hur får man egentligen körkort?
-Först måste man fylla 18 och ha tagit massa körlektioner. Sedan gör man ett prov på allt som man läst och ett prov på hur man kör. Gör man då allt rätt så får man sitt körkort.
-Nu fyller jag 7 ... Då är det 18 snart!
-Nja ... det är allt några år kvar.
-Men mamma följer du med mej då?
-Va?
-Ja, när jag skall göra det där provet? *Oroliga ögon*
-Ja visst kan jag göra det! Sa jag och såg framför mej en lång och gänglig Hjalmar som är 18 år. Jag kan se hur han verkligen vill ha sin mamma med på uppkörningen. *Skratt*

Jag undrar om jag skall ta skriftligt på den här önskan?


Ha det!