Det hände!
Ia visade sig vara en person med mycket sunt förnuft och ett stort hjärta. En person som jag genom tiden har blivit uppriktigt fäst vid.
I fredags kväll så träffade jag äntligen Veronica.
Veronica, som skriver så roligt att tårarna rinner ner för kinderna. Veronica som skriver om allvaret, om kärleken till sin son, om livet på landet inehållande hundar, får och alla vedermödor.
Ibland känner man att man hittar rätt. Ibland känner man att det här kan bli vänskap för en lång tid framöver.
Det har hänt mig två gånger som jag vet och kommer ihåg.
En gång på Gottskärs kursgård -86 och en gång i fredags.
Massa tack Sabine för att du fixade till det här. Ett jättetack för den absolut kungliga fikan.
Kram!
Äsch då....skrap skrap med foten
Men det är verkligen häftigt!!!! I vår högt aktningsvärda ålder finner man inte riktiga nära vänner. Vänner som man känner sig avslappnad och sig själv med, och där man känner att man skulle kunna prata hela natten om så vore. Att dela värderingar med en vän man vuxit upp med är en sak. Men en man just träffat?
Och så....det hände! :-)
Coolt! Kul! Ser fram emot att träffas igen och höra många fler Sanna-storys & Sanna-funderingar! Kram!
Så skoj att ni äntligen fick träffas. Bara roligt att jag fick vara med! Kram
Leve leve bloggarna! Är en bloggvän (å även vän i IRL) till SvekhultsIa som lobbar för den damen ska skriva en bok - och nu verkar jag hittat parhästen....Du skriver så underbart kortfattat så man blir avis...som du märker är jag din raka motsats....Här tittar vi minsann in fler gånger så man kanske lär sig ett och annat ;)
Tjing!
Marie
