Legoland och Lalandia

Vilken resa.

Vi åkte hemifrån på tisdag förmiddag. Hundar, valpar, kanin och får hade egna skötare.

Sonen satt därbak och hoppade. Han hade sett fram emot den här resan lääääänge. Det som slog högst, var inte Legoland, eller badet. Det som slog högst var att få bo tillsammans med Milla och Malte. Han drömde om att han, Milla och Malte skulle få ett eget rum att bo i. Tillsammans.

Sista timmen så satt han som klistrad och tittade på gps:en. För varje minut som tickade ner så resulterade det i ett vrål från baksätet. Nu är det bara 54 minuter kvar. 54 minuter kvar. 54 minuter kvar. Nu är det 53 minuter kvar. 53 minuter kvar. 53 minuter kvar. Nu är det 52 minuter kvar ... osv.

Förstår ni hur långt det känns som att det är kvar för hans föräldrar då?  *Tar mej för pannan*

Sedan kom vi fram. Lyckan var total. Vi fick varsitt armband som var nyckeln till huset, inträde på Lalandia, inträde på området för bilen, badskåpet inne på lalandia. Coolt.



Vi åkte i väg på kvällen och testade Monkey Tonky land. Där sprang dom sig trötta i någon timme. Sedan var det dags för hoppning.

Vilken hoppning sedan. Jag var grymt avundsjuk!













På kvällen efter lek, stoj, lång resa och hoppning så hade man kunnat tro att barnen skulle somna som klubbade ...
Men nej. Milla och Hjalmar hade vi lagt på golvet i ett rum och där låg dom och tjattrade så väggarna bågnade.

Tillslut så somnade dom små vildarna. Jag tror att det var vid 23:30 tiden.

06:30 så gick reveljen i Hjalmars huvud. Då gick han upp och började vänta på oss andra. Han väntade i många timmar innan vi ens vaknade.
Men tillslut så var vi alla vakna, mätta, färdigpackade och instoppade i bilarna.

Mot Legoland!



Här började äventyret. Det fanns så mycket att se på och så mycket att åka så man blev lite snurrig. 

Olika saker åktes i en hiskelig fart.



Saker tittades på och testades.



Som ni ser var det lite muligt och nästan småkallt.





Ibland kändes väntan väldigt lång ...



Jag har ju glömt att berätta ...

Bozz var ju med!



Danskarna är ett förstående folk, som ställer ut hundvattenskålar med ojämna mellanrum.

Här halar dom sig upp, upp, upp!



Milla och Hjalmar satt ihop under hela tiden. Dom lämnade inte varandras sida. Dom är helt underbara att bara titta på. Tillslut så döpte vi dom till Knoll och Tott. Vem som var vem har vi däremot ingen som helst aning om.



Det fanns MYCKET att titta på som sagt.





Nu äntligen hittade vi en lugn åkattraktion som jag kunde åka med på.



Temat här var pirater.












Men nu ... Nu var det lunchdags!



Hrrm ... Kan ni kika hit allihop?



Hej!!!
Här någonstans så blev plötsligt vädret jättevarmt.

Medan vi åt klart, så gick barnen iväg och åkte lite på egen hand.



Oj, jösses ... Hur skall vi hinna? Vi hade ju satt upp tid på körskolan. Klart att dom skulle ta körkort!

Fort iväg till körskolan. 

Där blev dom indelade i olika grupper som grundade sig på vilka länder dom var ifrån.
Här nedan står hela den svenka gruppen och lyssnar noggrant på vad alla skyltar betyder. 
Eller gör verkligen alla det?

 

Nu är det snart igång!











Om man nu skall räcka ut höger hand när man skall svänga höger och vänster när man skall svänga vänster.

Hur gör man då när man skall rakt fram?



Man måste ju testa att tanka!









Sedan var det klart. Bara att parkera bilen och hämta sitt körkort.





Tre stolta körkortsägare!



Sedan så åkte dom vidare.

Kållerado i flumeridestil.



Här kommer dom!



Slutar i ett moln av vatten!



Nu var det en rolig robot som skulle programmeras och åkas. Full rulle var det!
Den var inne i ett mörkt rum så inte ett kort blev det.

Men nästa sak var ute i friska luften.



Knoll och Tott skulle naturligtvis åka tillsammans trots att det knappt var kö.



Lena fick också fart på sin båt.



Här går det undan!



Å sen då?
Ja, då byter man ju plats ju!




Därefter så var det dags för den högsta och hemskaste berg och dalbanan.
Med facit i hand och när jag tittar på korten så ångrar jag att jag inte pratade ur honom från den här.



Lillkillen ... Han ser dödsförskräckt ut ...

Men nu är det dags att gå ut från Legoland och gå och bada på lalandia istället.

Jag hade inte med mig kameran in där. Men det var vattenrutschbanor, vågmaskiner, lekland och en grotta. Full rulle.

Därefter hem grilla grillspett och ta det lugnt. För oss vuxna i allafall. 
Barnen?
Ja, men dom var ju ute på lekplatsen såklart.
Vid 22.30 tiden så fick vi ner dom i sängarna. 

Dagen efter så var det hemgång. Henrik, Hjalmar och jag åkte ut till havet och badade, de andra tog vägen om gränshandeln i Flensburg. 

Vi hittade en sandstrand med massor av flintastenar. Pojken kunde bada precis som han var skapt. Han hittade något ton med stenar som naturligtvis fick följa med hem.

Vi kom hem solbrända, trötta och nöjda.

En härlig resa!



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0